Några som vill ha barn som är mellan 16-19??

Hej jag blev gravid när jag var 16 år och idag är jag nyss fyllda 18 år och har en son på över ett halv år, vi funderar nu på en till, lycka till du med..

Vem längta inte efter barn i den åldern?
Men är väldigt glad över att jag väntade till jag var  23. & ja, man kan läsa igen efter barn. MEN det är inte så bara. De flesta jag känner, ångrar att de inte läste klart innan de fick barn.
Skulle aldrig uppmuntra ett barn att skaffa barn.
Ja, jag tycker att en 16åring är ett barn fortfarande.

Det är ingen som "trackar" dig. Det är vuxna människor som vill dig väl. Som vill att tu tänker till lite. Vntar några år. För ditt barns skull först och främst.

Tjejer i 20årsåldern?

Nästan varje inlägg lyser igenom att du _inte_ är särskilt mogen än.
I den ålder du är i nu, 16, så vill man gärna tro att man är vuxen, kommit över feststadiet, lever vuxenliv osv osv. Men det gör man inte.

Tro mig, jag växte upp ett tufft liv och bodde med pojkvän o levde "vuxenliv", baort osv i den åldern också. Men det går inte jämföra med idag. När man på riktigt är vuxen.

Jag vill inte hacka på dig eller sätta mig över dig som du skriver till så många. Och "väx upp" behöver du inte skriva till mig heller.

Jag är av den fasta åsikten att "barn ska inte ha barn".

Hej TS här. Tänkte bara kika in och berätta att jag nu är mamma till en dotter på 4,5 månad. Det går super bra och jag är lyckligare än någonsin. Ha det bra och jag hoppas att ni andra tjejer i min ålder följer era hjärtan och inte idioterna på familjelivs kommentarer. Visst det är tufft med barn men så svårt är det inte om man verkligen velat ha barnet. Jag ser mig inte som en ung mamma, utan som en MAMMA. Tack för mig. (Ni tjejer i min ålder som är gravid eller är i sådana tankar kan alltid höra av sig till mig.)

Jag kan säga av egen erfarenhet att jag hann precis fylla 19 när jag blev mamma för första gången, idag är jag 22 år.
Hann inte gå klart gymnasiet, hade bara sommarjobbat + varit timanställd.
Men jag tog examen nu i Mars-2012 pluggade på heltid, istället för en utbildning på 2 år (för att bli undersköterska på KOMVUX) läste jag utbildningen på 48 veckor. Som tur är så hade/har jag min sambo som stötta mig i allting!
Nu så går jag hemma och är gravid med barn nr2 har bf 1 Maj, mitt första barn fyller 3 i sommar.
Men det jag vill säga är att man kan aldrig ångra sina barn, men man kan ångra sina val. Nu säger jag inte att jag ångrar något men har hört jätte många göra det!

Men det är upp till var och en när man vill skaffa barn, men ett gott råd tänk er för.
Som tur är så hade min sambo som är pappa till båda barnen ett fast jobb, egen lägenhet osv. Ja ni förstår säkert vad jag försöker säga. Men det är inte billigt att ha barn det är en sak som är säker, :)
Lycka till! Kram

Jag tycker vill du ha barn så satsa! Av vad jag läst, verkar du veta vad du vill och hur du ska komma dit efteråt med studier osv. Jag var 18 då min son kom till och hann aldrig gå ut gymnasiet och jag bodde hemma. Men vi fixade egen lägenhet och pluggade båda två och nu är jaq färdig genom komvux och är gravid igen med 2a barnet. Sambon har jobb och vi klarar oss bra på en lön ändå!

Det finns alltid lösningar efter din graviditet som sakt! Plugga vidare bara och tappa inte gnistan för det bara, är lätt när man har småbarn hemma. Så tror jag du kommer fixa det bra! Lycka till  

Du borde vänta , jag var 16,5 och blev oväntat gravid men gjorde abort då jag och min pojkvän bodde i en 1a och jag gick första året på gymnasiet och får 2000kr från CSN i månaden men min kille har ett jobb men de hade känts fel att ihan ska betala för sig mig och vårt barn. Och inte få plats inte kunna ge barnet ett bra hem med platts att lära sig gå och leka. Du kan inte köpa allt som du vill till barnet , kanske måste man ALTID ta det billigaste bara för att man ska klara månaden.

Nu är jag snart 18 och och ska ta studenten till sommar då har vi planer på att skaffa ett barn då jag har varit tillsammans med min kille i 3 år.

Hoppar in här om man får (: jag är 21år (men känner mig fortfarande som ungmamma om det var det du syftade på med 16-19) och har bott ihop med min pojkvän (25år) i 3 år nu, vi har varit tillsammans i 4. Han har fast jobb jag har endast tillfälligt men har haft fast ett bra tag innan så vi har ju det inte dåligt ekonomiskt. Vi bor i en hyrd 3:a men söker ett hus att köpa. Vi har varit bebissjuka ett längre tag men nu har vi bestämt oss, vi är båda redo och längtar såå till att få bli föräldrar. Har BM på onsdag men ännu inga tydliga tecken på grav. men man kan ju hålla tummarna :)

Har inte orkat läsa igenom alla kommentarer här så är det många som redan fått barn eller är gravida eller försöker ni mest? Min största rädsla såhär innan är hur ska man våga säga åt sina föräldrar? Jag har pratat lite nog om barn och så men aldrig sagt att vi faktist försöker. För någon dag sen sa jag åt mamma att en i min ålder nu är gravid och hon stod men munnen öppen en stund och svor en gång och sa det var väldigt tidigt... Då blev jag nervös hur jag sen när jag är gravid ska kunna berätta åt henne. Det är förstås vårt beslut men är ändå rädd för vad hon kommer tycka.. Vad skulle/kommer ni/ har ni sagt åt era föräldrar?

Jag vill skaffa barn men ändå vill jag gå ut gymnasiet först. Orkar liksom inte vänta, är snart 18 år. Har någon något förslag hur jag ska göra?

Vänta och gå klart skolan först. Förstår att det är jobbigt att vänta om man längtar men bör du väl får sin lilla skatt sen så har du honom/henne för alltid så om du väntar i 1.5 år till så är det vara att tuta och köra sedan.

Något du ska tänka på också är ekonomin. Inte för att pengar är allt men du vill ju kunna försörja dig själv och ditt barn. Som sagt - det är inte allt men det är ändå en nödvändig del att tänka på. Visst kan du skaffa barn nu och ta uppehåll på 1 år för att gå med en klass under din årskull sen och ha ditt barn på förskola när du återgår till skolan men mitt råd är att vänta.