Jag är 16 snart 17 och jag vill inget annat hellre än att få ett barn. Jag va gravid för ca 2 år sedan med en liten pojke men blev tvungen att göra abort pga massa skäl. Detta har fått mig att må skit i 2 års tid. Och jag försöker nu att kunna bli gravid igen.
Finns det några andra 16-19 åringar som vill ha barn nu eller redan försöker??
Själv är jag 22år gammal och har mer livserfarenhet än de flesta har när de är 40 så snacka in om livserfarenhet. Ingen vet ju vad nån annan här gått igenom. Jag ville aldrig festa och längtade efter barn sedan jag var 14. Hittade min drömkille när jag var 18år. Nu är vi gifta, äger en lägenhet, har barn och jag är nästan klar med min högskoleutbildning. Jag tycker gott och väl att man kan resa med barn, blir det inte roligare då? Visst kan man inte festa med andra ungdomar på resan men tror ni verkligen att det är det enda ungdomar drömmer om? Själv är jag nykterisk men inte tråkig för det.
Mariaaa, du påminner mig mycket om en gammal arbetskamrat till mig. Jag har inga belägg för att det som var sant för henne är sant för dig men jag skulle ändå vilja berätta.
Hon hade hoppat av gymnasiet, inte för att det var svårt utan helt enkelt för att det var tråkigt och inte kändes som att det gav vad hon behövde i framtiden. Det ledde inte till något som hon ville arbeta med. Tror att det i hennes fall var så att den känslan försärktes av en kombination av att det inte fanns någon i hennes omgivning som stöttade henne och att hon helt enkelt hade extremt lätt att lära vilket fick utbildningen att framstå som slöseri med tid.
Hennes relation med sina föräldrar var inte alldeles lysande så ett jobb var naturligtvis nödvändigt för att kunna försörja sig. Och hon var en väldigt duktig kollega, alltid i tid, snabb, nogrann, extremt lättlärd, snäll och trevlig osv.
Till slut tvingades hon inse att även om det inte fanns en gymnasieutbildning som gick raka vägen till något hon kunde tänka sig att hålla på med fanns det heller inte speciellt stora möjligheter att hitta något hon tyckte var roligt som inte krävde gymnasiekompetens. Eller snarare, jag trodde att hon insåg detta.
När jag har pratat med henne i efterhand har det framkommit att hon under hela denna tid som vi arbetade ihop hade längtat efter ett barn. Det som fick henne att säga upp sig, läsa in gymnasiet på knappa två år, skaffa ett arbete hon trivdes med osv var att hennes pojkvän var otrogen.
Insikten att hon var tvungen att kunna ta hand om ett eventuellt barn helt på egen hand gjorde att hon fixade det där som hon gått och dragit på länge utan någon särskild anledning annat än att det kanske inte var det roligaste hon kunde tänka sig att läsa gymnasiet.
Och när hon väl hade kommit till en position i sitt liv där hon trivdes med sig själv och sin omgivning verkade barnet inte lika viktigt längre. Enligt henne själv berodde det på att hon insåg att det hon ville ha inte var ett barn, utan en familj. Något hon själv hade saknat i och med den dåliga kontakten med sina föräldrar. Visst längtade hon fortfarande efter barn, men inte med mindre än att hon fann en partner som hon kunde lita på alltid skulle finnas där. Hon ville inte på några villkor riskera ett hennes barn skulle hamna i en sits med dålig kontakt med någon av sina föräldrar.
Ok, mycket av det här stämmer säkert inte in på dig alls. Jag är övertygad om att du har en underbar pojkvän t.ex. Men, jag tror att du bör överväga om ditt skäl att önska barn är samma som hennes var, längtan efter en familj. Ett nytt barn kan på intet sätt kompensera för dina föräldrar eller dina tidigare avbrutna graviditeter.
Om du vet med dig att det inte är så, det är inte ett tomrum som du försöker fylla med ett barn, du längtar helt enkelt bara efter att ha barn, då tycker jag att du ska kolla upp vad det finns för möjligheter att läsa in gymnasiet. I många kommuner erbjuder man en möjlighet att läsa in i sin egen takt. Det kan vara ett alternativ i synnerhet om du tror att en vanlig gymnasieklass inte skulle ge dig så mycket då du och de andra inte skulle ha så mycket gemensamt. Vill man verkligen går det att läsa in gymnasiet snabbare än på tre år. En trygg framtida försörjning och kanske bebis kan väl vara en bra morot?
Det tar i alla fall om allt går som det ska, hela 9 månader av otålig väntan.
Så att få barn är inget som sker på en kafferast om någon tror det.
Väntan kan på olika sätt vara ett lidande. Inte direkt kul. Och ingen återvändo
eller ångerrätt finns ju då.
Det finns viktigare saker du ska tänka på före. Tänk efter före som det heter. Poletten trillar nog ner för dig också äver om du inte fattar/inser mycket just nu.
Vad va det jag sa, kommer vi kunna säga annars..