Några som vill ha barn som är mellan 16-19??

jag är 17 år och har en son som är 2,5 mån.de var oplanerad men välkommen!
Det är inte lätt att ha barn när man är ung. Jag har ingen utbildning, saknar mina vänner och utekvällar. Men det är bara ta det så de är.. Min sambo betalar räkningar och hyran, och jag står för maten och allt vad lillkillen behöver. Får ut 4000/mån med barnbidraget, och det räcker precis. När föräldrapenningen är slut kan jag inte börja jobba för jag haringen utbildning Ska börja skolan igen!
Man måste ge upp nästan allt.
Men om du tycker du är redo, har nog med pengar, då önskar jag dig lycka till

Förutom allt de här älskar jag min lilla kille! hn är värt det!, och han är det bästa som har hänt mig!

hejhej! jag är 17 år och väntar en liten kille som är beräknad att komma den 26 septemer.

Vad bra att du är ärlig! :)

de flesta tjejer längtar efter barn, men jag säger bara som det är..det är inte lätt, när man väljer att ge någon ett liv, så väljer man den personen före allt i denna jord och man måste vara mentalt förberedd på att inte längre kunna göra saker man gjorde innan..även om man är 30 eller 40, jag är själv 25 och kan inte göra saker mina vänner gör, det svide inte alls för det valde jag. Men när man är så ung är man lite naiv och man vet inte vad man ger sig in på,

man behöver får leva en stund och vara ung ett tag, glöm inte det.

Jag började att längta efter barn när jag var 17 år och blev gravid när jag var 18 år. Dum som jag är var det planerat trots att min pojkvän behandlade mig som skit. Tog sig på en månad, så blev lite paff. Det slutade dock med en abort pga. honom.

Efter aborten var längtan efter en ny graviditet enorm och känslan höll i sig i 1 ½ år tills det att jag insåg att jag faktiskt bara är 20 år. Det är klart att man börjar att längta efter barn i en viss ålder, men det finns andra saker som i princip är nödvändiga (eller rättare sagt underlättar) för att man ska kunna få barn.

Jag har t.ex. ingen gymnasieutbildning och det är en anledning till att jag trycker undan mina känslor. Innerst inne vill jag ha barn NU, men jag vet att det måste vänta tills jag iaf har ordnat på saker och ting. Ska till hösten börja åk.2 på gymnasiet efter att ha hoppat av för ett par år sedan pga. saker jag varit med om. Jag flyttar då till annan ort ihop med pojkvännen. Vi försörjer oss på CSN (studiebidrag + inackordering + studielån). Han är dessutom 3 år yngre än mig, vilket svider lite i hjärtat då jag vet att jag måste vänta ytterligare ett par år innan han är redo för barn.

Man får bita i det sura äpplet och försöka att bygga upp livet så mycket som möjligt innan man skaffar barn. Det är otroligt jobbigt när längtan är så stark, men i slutändan är det värt det.

Pratade med pojkvännen idag och fick veta att han vill ha barn, men att han vill fylla 17-18 år först. Han vill även att någon av oss ska ha jobb, så än är hoppet inte ute. :) Låter som att det finns en chans att vi skaffar barn lagom till studenten.

Att vara såååå ung o vilja ha barn,brukar bottna i nåt annat....  ofta håller det inte heller,man är på väg in i vuxen livet hormoner med mera spökar...  ett barn är sååå mkt mer än bara gulligull... Det är vakna nätter med liiiiiiiiite sömn kompisar som förvisnner o som gör sitt barnets gråt o trots tär på förhållandet... sen sitter man där själv... Det ÄR vansinnigt tufft.....  Man ska tänka både en o 2ggr innan man skaffar barn..... 

Jag är riktigt glad att jag han gå ut gymnasiet.
Jag gick med dom som var 1 år äldre än mig.
Blev gravid som 17åring och fick min dotter när jag var 18, 3 månader efter studenten. Det var inte planerat men jag är sååååå glad att tiden passade och att det inte var så att jag skulle behöva avbryta studierna och plugga igen senare.
Men lycka till hur du än gör :)!!

JAG tycker man ska vänta med att skaffa barn tills man hittat en pojkvän man litar på, som finns kvar där efter förlossningen. Utbildning och jobb är också väldigt viktigt. Det är tufft att gå i skola samtidigt som man har en bebis, tro mig.
 Jobbigt är det också att inte kunna träffa vänner så ofta, Men som att man skulle ha mer tid bara för man är äldre? Nej det tror jag inte. Möjligtvis kanske lättare om man har körkort.
 Jag bor fortfarande hemma och får drygt 3000kr i månaden. Det är barn- , studie- och underhållsbidrag. Jag och min son Angelo klarar oss men då får jag även Mycket hjälp av min mamma.

Alltid velat bli ung mamma. Självklart ångrar jag inte min son men jag skulle velat ha jobb, körkort och lägenhet först. OCH EN PAPPA till lillen.

För de första ska du tänka på barnet, har du råd ? o plats, tid o allt som krävs ?
Jag va 17 när min första son föddes, dock lever han inte idag. Sen fick jag min andra son 2009, han va planerad o världens bästa. Dock ångrar jag att jag inte har jobb. Men är glad att jag inte bor hemma o allt dedär. 

Jag tänkte så här: Om du inte skulle kunna tänka dig att lämna killen ensam med en femveckors bebis i en vecka, ha inte ens sex med honom.

Det har nog räddat mig från ett antal dumheter.