Jag VILL ju vara hemmafru/hemmamamma!

Lita till din magkänsla och tro på dig själv och ditt val :) Det är jobbigt att vara hemma speciellt idag när det inte är så många som gör det valet men tiden man investerar i barnen har man igen hela uppväxten. Det blir lättare att vara förälder ju mer man är med sina barn. Varje ny utvecklingsfas är en utmaning och när man är med sina barn och följer deras uveckling hela dagarna så lär man sig att hantera faserna... eftersom man måste. Blir det tufft kan man förhoppningsvis hitta andra som är hemma och diskutera kring hur man gör. Eller varför inte använda släkten. Har man själv en mamma eller pappa som varit hemma så är det guld värt att få stöd där. Man klurar och fixar och trixar men det ger utdelning och framförallt så går livet så fort och småbarnsåren. En dag är de på väg att flytta ut och man själv i medelåldern och man inser att "this is it" jag har verkligen bara ett liv.

Vad gjorde jag av det? Om man då inser att man gett sina barn tid, så finns det inte någon större lycka. Tänk att stå där och inse motsatsen.......

Tog ut lite fp första året just för att vara hemma lite längre. Lika med son nr 2,antingen börjar han dagis vid 1.5år eller vid nästan 2år,jag hoppas på det senare alt.
Han blev 1år 13 feb och nu frågar alla om jag ska börja jobba igen

min dotter är bara 11mån och jag har redan fått kommentarer som att "jaha då är det dags för dagis snart då", vaddå dagis snart???

jag skulle gärna vara hemmamamma :) jag avundas er alla som kan vara det!!

Själv har jag ändå tur att ha ett jobb där jag kan vara mycket hemma. jobbar kvällar o helger, vilket är drygt på sitt sätt men jag får ändå massor av tid att vara hemma (då jag inte jobbar så många timmar och får OB för kvällar o helger).

Känns skönt att ha hittat den här tråden, för jag har känt mig himla ensam om att vilja vara hemma med mitt barn.

Känns bra att få lite uppbackning i att jag har gjort rätt val för oss. :)

Åhh jag önskar sååååå att jag kunde vara hemma med mina två barn. Nu känns det mest som man stressar runt för att hinna lämna på dagis, komma i tid till jobbet (har aldrig kommit försent visserligen) fixa bra mat till barnet, städa tvätta osv.

Skulle gärna vara hemma istället och bara ägna mig åt mina barn och hushållet och gå på olika sångstunder, träffa andra mammor med barn osv...

Det var så jag hade, jag gick och inbillade mig att jag hade det underbart..
-Hade drömjobbet, tjänade bra bodde i en underbar lägenhet på östermalm..men det dåliga samvetet för barnen gnagde..Så 2007 valde vi att flytta till USA så att jag kunde ha råd att vara hemma på heltid.

Du bor i fel land  Jag bor i England, har ar det jattevanligt att vara hemmafru. Inget fel med det tycker jag, var och en borde ju fa valja vad som funkar bast for sin egen familj! Sjalv ar jag inte hemmafru, men drygt halften av mammorna i min sons klass ar det.

Det känns inte så accepterat i Sverige. Här ska man jobba, och gör man inte det, utan väljer att vara hemma med barnen. Då blir man ifrågasatt. Det är synd!
Jag kommer älska att vara hemma med mitt barn som kommer i april. Det är jag säker på! Jag har aldrig gått på dagis eller vart på fritids, det är jag jätteglad för. Och jag vill ge igen min fina barndom till mina barn. ( nu säger jag inte att dagisbarn inte får en fin barndom, men jag är ju bara van vid den jag fick :) )

jag tror också att det är bra att barn får träffa andra vuxna och vara i andra miljöer som en förskola kan bjuda på men med bägge erfarenheter så tror jag att jag erbjuda det till mitt barn iallefall.
Som ex öppenförskola eller som i mitt fall vår yngsta dotter går på gymmets dagis två timmar per dag =10 timmar i veckan.
Mvh Linda