Jag VILL ju vara hemmafru/hemmamamma!

Hoppar in i tråden.

Är 18 år och gravid med mitt första barn i April. Jag har jobbat heltid i 2 år, jag valde alltså att sluta skolan när min migrän tog för mycket tid från den.
Jag och min sambo har gemensamt kommit överens om att jag ska vara hemma så länge som möjligt. Det är inte för att komma undan jobb eller vad man nu kan få höra. Utan för att jag VILL vara hemma heltid med mina barn.
Och då tillhör jag inte den kategorin som har så gott ställt så att det inte är några problem.
Vi kommer inte ha det så fett. Men samtidigt tycker jag att tiden jag får med barnen väger upp det.
Det får gå helt enkelt. Och gör det inte det, då får vi tänka om.
Jag smutskastar inte de föräldrar som inte vill eller har möjlighet att vara hemma heltid.
Och jag förklarar gärna för alla som frågar. Vad ska du göra sen? Eller säger. Jaja, studera kan du ju alltid göra efter mammaledigheten. (mer som att påpeka mitt misslyckande i att skaffa barn tidigt och missa skolan)
Jag vill bara att alla former av barnomsorg ska accepteras. Oavsett hur man väljer att göra.
Det är bra att dagis finns. Och att mammor vill lyckas med karriären. All heder till er som får ihop det tidsmässigt!
Men att vara hemma och ta hand om sina barn är också ett heltidsjobb. Glöm inte det!

Tack! Jag är i vecka 34, så det börjar närma sig :). Nej, det är inte det. Det blir många frågar i följd och jag får förklara mer än en gång att jo, efter mammaledigheten ska jag också vara hemma.
Att barnen skulle få det tråkigt och behöver vara på dagis tror jag inte ett dugg på. Hur länge har dagis funnits? Och hur länge har det funnits barn. Däremot så tror jag att man måste vara en väldigt engagerad förälder om man ska klara att vara hemma. Har man ingen fantasi och pedagogik så blir det tråkigt. Då förstår jag att en del barn passar bättre på dagis.
Vi har levt "utan" pengar nu ett bra tag då jag vart sjukskriven under graviditeten och FK inte direkt slänger pengarna på mig.
Men det funkar ändå, vi klarar oss. Och det räcker :)
Och det där med pensionen som många tar upp. Visst blir det inte samma som  om  man hade jobbat hela livet. Samtidigt som jag kan tycka att det borde vara värt något att ha sitt heltidsjobb hemma.
Men oavsett så löser jag den ekonomiska biten vid pensionsålder då. Dessutom sparar jag själv och har gjort i ett år. Någonting kan ju det ge :)

Det handlar lite om hur man är som person. Om jag vetat med mig att jag klarar inte att få tiden att gå om jag inte jobbar på dagarna. Då vet jag inte om jag fixat att vara hemma heller.
Nu har jag visserligen inga barn, än. H*n kommer i april. Men jag har inga svårigheter att få dagen att gå utan arbete.
Jag älskar vardagssysslorna. Kanske inte just tvätt och disk. Men det tar ju sin tid det också. Jag tror snarare att man undrar hur man ska få tiden att räcka till när man är hemma.
För då ska allt skötas samtidigt. Matlagning, bak, städ, tvätt mer mat, och sen finns det miljoner grejer man kan göra med barnen som ingår i det pedagogiska.
Att jag vill vara hemmamma beror nog mycket på att min mamma var hemma med oss fyra barn. Och min uppväxt vill jag inte byta ut mot något annat i världen. Och när man haft en bra uppväxt, så vill man nog ofta låta barnen växa upp någorlunda lika.
Dagis är alltså inget alternativ för mig. Men däremot har jag jobbat på dagis, och trivs med det som yrke. Inte som barnomsorg till mina egna.

Jag delar nog samma åsikt där. Om relationen till familjen. Eftersom jag inte heller har något att jämföra med kan jag bara spekulera. Men jag tror att tiden hemma ligger till grund för den fina kontakt och relation jag har till min familj. Vi är utflugna två av oss. Men bor inte på längre avstånd än 10 min. Vi är här på nolltid och ställer upp för varandra som om vi fortfarande bodde hemma.
Vi har tyvärr inget öppna förskolan på orten. Men 3 mil bort finns det ett. Och jag åker gärna dit för barnens skull. Jag funderar faktiskt lite på att starta ett eget. Utan kommunens hjälp. Men det är en senare fråga :)

Jag kommer vara hemma med eller utan vårdnadsbidrag. Jag tycker det är en löjlig summa. Då de kommunerna kan bidra med 100 tusen per år per barn som går på dagis. Men bara ca 33 till de som får vara hemma med sin mamma.
Vad är det för skillnad på barnen? Det är ett sätt för kommunerna att spara pengar.
Och vad jag har förstått, får man bara ta ut för barn mellan 1 och 3 år. Inte under tiden någon förälder tar ut sina föräldradagar, och bara för ett barn i taget.
Jag Kommer få ut mer om jag spriderJag förstod aldrig när jag skulle kunna ha nytta av den.
Jag får ut mer i månaden av att sprida ut mina dagar på 3 år.
Men det är inte det som spelar någon roll för mig. Oavsett hur det blir med den ekonomiska biten, tänker jag vara heltidsmamma åt mina barn.
Och jag är glad att vi har har, eller rättare sagt, tar oss den möjlihgeten.

Ja, det känns nästan som varända kotte har blogg nu för tiden :). Men jag tycker det är kul!

Det känns inte så accepterat i Sverige. Här ska man jobba, och gör man inte det, utan väljer att vara hemma med barnen. Då blir man ifrågasatt. Det är synd!
Jag kommer älska att vara hemma med mitt barn som kommer i april. Det är jag säker på! Jag har aldrig gått på dagis eller vart på fritids, det är jag jätteglad för. Och jag vill ge igen min fina barndom till mina barn. ( nu säger jag inte att dagisbarn inte får en fin barndom, men jag är ju bara van vid den jag fick :) )

Nej, det är konstigt. Det är väl inte mer synd om barn som är hemma heltid än vilket barn som helst. De vet ju inget annat, precis som de som går på dagis. Det finns massa fina aktiviteter man kan åka till för att stimulera kompisbiten som många tror sig veta att mina barn kommer missa.

I vår kommun kan man bara få för ett barn samtidigt. 1-3år

Så förr i tiden, när alla var hemma. Var det ingen som arbetade då?
Det finns annat att göra än långkok och baka.
De som arbetar med barnomsorg gör det för skojjs skull? Att ta hand om barn är ett heltidsarbete. Annars hade det väl gått utmärkt att kombinera heltidsjobb med egen barnomsorg, eller?

Kul med fler som värderar hemmatid med barnen högre än pengar :).
Jag har inga barn än, men bf om 2 veckor. Jag har tänkt vara hemma så länge som möjligt.
Tycker som du att det är jättesynd att det inte verkar värderas så högt av de som inte väljer att leva på det viset. (Jag värderar t.ex inte de som väljer att jobba, mindre.)
Ofta får man höra sånt som att man är lat och inte orkar jobba. Att det är konstigt att man på 2010-talet väljer att leva på sin man/sambo, att man som självständig kvinna borde försärja sig själv.
Min sambo har inga som helst problem med att han kommer tillföra mest ekonomiskt. Han är helt och hållet med på det och vill lika mycket som jag att jag ska vara hemma. Förr hade inte kvinnorna något val. Men ni har vi det, och då tycker inte jag man är mindre självständig. När man SJÄLV VÄLJER detta.
Är det bara ekonomin som styr om en kvinna är självständig?
Jag är jätteglad att jag kommer ha möjlighet att vara hemma och själv bidra med det pedagogiska.