Margarit skrev 2010-02-27 22:03:37 följande:
Har ni andra upplevt att ni måste förklara er varför ni är hemma med barnet/barnen? Min son är ju bara 1 år 8 månader, men han är tydligen såpass gammal att folk börjar undra varför han inte går på dagis. Folk frågar mig reativt ofta när han ska börja. Han är en rätt kanslig och blyg liten kille och det jag får höra är att han skulle "tuffa till sig" på dagis och lära sig "ta för sig" bland andra barn. Hemma riskerar han att bli en mes. Själv håller jag inte med. Jag tror att det är bra att jag ger honom tid och kärlek, något jag inte skulle hinna i lika stor utsträckning om jag jobbade och han gick på dagis. Jag har full förståelse för att människor både måste och vill gå tillbaka till arbetslivet snabbt och jag kritiserar inte dem för det. Därför är jag ganska förvånad över hur ofta mitt val att stanna hemma med sonen ifrågasätts.
Det är tyvärr så klassiskt. De här människorna som hugger mot de föräldrar som väljer att ge sina barn tid gör det, därför att de plötsligt blir osäkra på sitt eget val, när de träffar någon som valt annorlunda. Det där gnagande dåliga samvetet för det val de gjort, gör att de bara måste lätta på trycket lite genom att försöka göra den stackars hemmaföräldern osäker. Det är väldigt vanligt och det fortsätter.....
....är du en engagerad föräldrer som sedan väljer skola lika noga som du valde barnsomsorg (och som valde barnomsorgsalternativet hemma eller dagmamma), så blir du måltavla igen. Först deklarerar de att "vi valde den skola som låg närmast, den ska vara jättebra" . När du sedan berättar att du valt en annan skola som ligger en bit bort (du har alltså valt bort "deras" skola) eller en friskola.... då går de igång direkt och börjar berätta vilken dålig skola du valt till ditt barn :)
Och precis som du gjort som hemmaförälder, så tiger du och tar emot och säger ingenting. Du skulle kunna sänka dig till samma nivå och berätta allt negativt om den skola du valt bort men du gör det inte. För vid det här laget har du förstått vad som driver föräldrarna som hugger och kritiserar... de är oroliga för att de valt fel.
Med den vetskapen är det lättare att tiga och låta dumheterna rinna av. Och precis så måste vi hemmaföräldrar göra när barnen är små men.... det är bra övning för framtiden...
Jag blir faktiskt inte arg längre. Förut kunde jag koka inombords men nu blir jag lite ledsen å de här föräldrarnas vägnar. Tänk så mycket trevligare det hade varit om de bara frågat vänligt "Jaha, har ni valt att vara hemma, vad spännande, får jag fråga varför". De skulle få en sanningsenligt svar och skulle kanske lära sig något på kuppen.
