Vi behövde inte vänta på VUL :( Jag började blöda allt mer och har även haft ont några dagar. Det blev till slut en rejäl mens och nu minskar graviditetssymptomen sakta men säkert. Och jag ser inte fram emot att gå tillbaks till jobbet på tisdag.. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Berätta eller inte.. och för alla eller för några? Några få vet redan. Men jag vet ju att standardfrågan efter ledigheten är: Hur har din jul varit? Och vad ska jag svara. Jag känner mig så falsk när jag träffar vänner och säger "jora, mest bara bra" när de frågar om läget.. :/
Och så grubblet över framtiden. 7:e syskonförsöket som sagt. Barnet vårt fyller 5 i mars. Vi hade tänkt att detta skulle bli sista försöket. Så att vi skulle få gå in i 2014 och veta. Om det inte funkade, vilket vi tyvärr räknat med ändå, så skulle vi äntligen få gå vidare. Börja arbeta på att ställa in oss på det. Att kunna planera vår tillvaro utan att räkna med alla IVF-behandlingar. Att få gå vidare. Men just den här gången, vårt 7:e syskonförsök, så blev det ett embryo till frysen. Har inte hänt tidigare. Så nu går det ju inte att släppa. Nu måste vi bestämma hur vi ska gå vidare. Och det går väl inte att tacka nej, går inte att be dem slänga ett embryo. Men jag känner de flesta dagarna att jag inte orkar mer. Inte kan lägga mig där och se dem sätta in ett embryo och vara positiva och peppande. Det finns en gräns när det börjar kännas förnedrande.. Men så tänker jag på vårt barn och att inte ha syskon och så känns det så jäkla sorgligt. Och så fort jag kikar i förråden så finns allt där.. alla bebissaker och urvuxna kläder som ju skulle användas hos oss en gång till. Och då känns det så sorgligt.
Suck. Det var ju inte så här det skulle bli. Men ni som gått igenom missfall: Hur länge måste man vänta innan man kan göra ett frysåterförande? Det var ju ett tidigt missfall så jag gissar att det inte krävs lika mycket tid emellan då.
Kramkram