Hej!
Det var länge sedan jag var inne här. Ser både glädjande besked och sorgliga. :/
Vi fick ett barn 2009, som blev till på andra IVF:et på Sahlgrenska. Sedan har vi gjort ett syskon-frysförsök på Sahlgrenska och nu sex syskonförsök på CA. Totalt sju syskonförsök alltså. Det näst senaste var i augusti -12, sedan tog vi en paus, och nu gjorde vi ett försök - som vi sagt ska bli det sista - i december. Och precis som när vårt barn blev till blev jag smått överstimulerad ungefär den dagen då embryot kan ha fäst. Så på CA blev de väldigt hoppfulla och antydde att det nog hade gått vägen den här gången. Så tre dagar innan testdag fick jag en liten blödning. Hepp, nu är det kört, tänkte vi.. Men blödandet blev inte till en mens, utan har fortsatt med bara lite blod varje dag (nu i 9 dagar) och dagen före testdag (vi fick testdag 25/12 så vi testade på julafton..) fick vi ett fint plus.
Men, som sagt, jag blöder fortfarande. Och är så klart jätteorolig. Det känns inte alls som att jag kan känna att det här ska gå vägen. Eftersom vi är inne på sjunde syskonförsöket är det som att jag inte fattar att barn kan bli till överhuvudtaget.. Så hur ska jag då kunna tro att det är ett barn på gång när jag tom blöder.
Vi har ett VUL inbokat den 14/1. Ser fram emot det samtidigt som jag trivs fint med att vara julledig.
Pust. Det känns som om jag kommer bli ett nervvrak av det här.. :/ Behövde skriva av mig. Är det någon som varit med om att blöda? Jag kan tillägga att alla tidigare misslyckade försök slutat med minus. En gång tror jag det fäste men snabbt lossnade igen. Men jag har alltså inte en historia av missfall utan bara en massa embryon som inte velat fästa där inne..
Kram till er alla!!
