30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Ninni: Å vännen, jag känner igen mig! Jag hade också en psykiskt jobbig vecka förra veckan. När jag var hos akupunktören och låg där med alla nålar på britsen och akupuntören lämnade rummet, brast det för mig och jag grät floder. Allt kändes bara så jobbigt. Kunde ju inte röra mig heller pga nålarna. Måste ha sett lite konstigt ut med två blöta fläckar på kudden och mitt rödgråtna ansikte när han kom tillbaka. Det är ju en så känslomässig berg-och-dalbana hela tiden.
Iallafall håller jag alla tummar och tår för dig! Håll oss uppdaterade om du vill och orkar, Kram!

Hur är det med er andra?

Många kramar Ninni, det är otroligt påfrestande det vi genomgår och jag känner med dig. Jag hoppas verkligen att det tar sig och att ni får en frisk och fullgången graviditet att glädjas åt.

Ego, jävla skitdoktorn ringde aldrig upp för vår telefonkonsultation och var oanträffbar resten av veckan....grrrrrrr

mojutten: Skitdoktor. Låter nästan som min förra, men din var en kvinna väl?

Cali: Gråta med nålar överallt lät inte så bra. Men förstår så väl och känner igen känslan. Själv slickar jag mest såren efter sista skitläkaren jag träffade förra veckan.

Min doktor har fått några pluss poäng, igen. Hon ringde upp och skyllde på att telefonkonsultationen inte varit inskriven i hennes kalender. Sen så hade hon inte fått svaret på mitt ANA prov, men verkade inte främmande för att skriva ut trombyl och heparin. Sen så får jag även progesteron från ÄL. Sen skulle hon försöka hitta en tid innan ÄL för att göra en spolning av livmoderna för att kolla om de kan hitta något där.

Bettan, hur har du tänkt gå vidare? Ska du fortsätta leta läkare? Var bor du om man får fråga?

mojutten: Härligt!! Hur GÖR ni för att hitta dessa vettiga läkare? Här i Gbg växer de då rakt inte på träd. De få vettiga som finns tar inte fler patienter så klart... *muttrar*

Ska jag vara ärligt så först och främst så är det så klart tur för vi går inte privat men sen har jag överlämnat dialogen med läkaren till min man. Jag har varit knäckt och han är bättre på att ta "myndighetspersoner" och han har läst in sig ordentligt innan han pratat med henne. Sen är vi båda doktorer, min man i genetik och jag i biologi. Ska jag vara helt ärlig så tror jag att hon påverkades av att vi visste precis vad hon pratade om och att min man vid första mötet visade att han visste mer om henne om möjliga genetisk problem. Sen få vi väl se om det går igenom eller inte....

Jag hoppas verkligen att du hittar någon bra läkare som verkligen är intresserad av att hjälpa er och göra allt för att ni ska få behålla och få en frisk graviditet.

Cali: fy vad jobbigt! Ja, i bland släpper det bara och det kanske inte är rätt tillfälle alla gånger... Stor kram!

Mojoutten: skönt att läkeren ringde till slut och att ni fick en vettig diskussion!

Bettan: jag kan verkligen inte fatta att det inte finns någon vettig hjälp för dig att få! Blir verkligen  upprörd "å dina vägnar". Är problemet att så få läkare intresserar sig för upprepade mf/ma?

mojutten: Önskar att min karl också var bra på sånt, men han är alldeles för snäll. Ah, ja det är ju rätt bra ämnen att ha koll på så det är kanske inte så konstigt om de lyssnar lite bättre. Mig som psykolog verkar de mest bli provocerade av. Hur som helst kan jag ju betydligt mer om det här än majoriteten av de läkare jag träffat, men det hjälper ju föga.

NN: Ja, det verkar vara en stor del av problemet. Det och allmän okunskap. Ingen bra kombination.

Mmm, man får passa sig så att de inte känner sig mindervärdiga trots att de inte är pålästa. Det är sorgligt att det ska vara så få som har ens intresse av att bli bättre och lära sig mer om detta. Är vi verkligen så ointressanta? Men ge inte upp, det finns ju uppenbarligen bra läkare sär ute med.

Hej, har inte skrivit här tidigare utan mest hållt till i en annan tråd men känner igen många här därifrån. Måste få skriva av mig för jag håller på att få ett utbrott. Innan jag än vet om jag har anledning att vara förbannad. Som sagt, man blir lite labil...

Alltså. Idag ska jag till gyn. Idiotgyn. Jag var där sist den 13 april och sa då att jag vill ta prover/påbörja utredning så fort som möjligt. Han sa att vi måste vänta tills mensen kommit tillbaka och efter mycket om och men så kunde min man iaf boka tid för nästa möte. Och det är idag. Om han idag säger att "jahapp då anmäler vi er för utredning nu då", då vet jag inte vad jag gör. Har han suttit på arslet och inte gjort något sen april och först idag ställer oss i kö... Jag är rädd att jag kommer börja grina. Eller bli förbannad och fråga om han är dum i huvudet. Nu har jag ju fixat en tid för utredning själv, utan hans hjälp, men det vet ju inte han.

Ärligt talat, om det är så att han FÖRST IDAG tänker ställa oss i kö, kan jag fråga om han är dum i huvudet? Eller lat? Eller bara jävligt oempatisk som inte fattar att jag inte har kunnat fungera normalt senaste 7 månaderna? Och att 3-4 månader till är som ett hån? Hjälp! Känner mig så förbannad i förväg att jag håller på att spricka!