30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Tack Jemema. Just nu känns det hemskt. Vill inte ens gå och handla, för man blir ju påmind överallt.
Trodde ett tag jag var den enda kvar här.
Vi får stötta varandra.
Hoppas du slapp dina farhågor på festen och kunde ha lite trevligt.
Kram.

Hej igen

Ja tjejer, vi får nog börja stötta varandra igen... Jag har tyckt att det varit skönt med en paus, men är nu tillbaka i känslan av att jag måste prata med någon i samma situation. Det finns ingen i min närhet i samma situation och nu har jag märkt att nästan alla har glömt att vi ens kämpar och att det faktiskt bara blir värre och värre för varje dag som går. Ibland känns det som att jag aldrig kommer att bli glad igen och sen kommer tur nog några bra dagar igen.

Cali: är så ledsen för din skull! Ibland blir det bara för mycket och jag känner verkligen igen mig i att man bara vill dra sig tillbaka. Hur var det nu du har gjort, har du berättat för omgivning/vänner/familj om er situation? Stor kram!

Bettan och Jemema: skönt att se er igen, även fast jag önskar att vi kunde ses under "trevligare omständigheter" någon gång (om ni förstår hur jag menar). Kram!

Icka: tack för lyckoönskningarna. Är faktiskt glad att något ska hända nu. Har börjat äta pergotime, för att förstärka äl inför inseminationen. Är som sagt glad för att få någon behandling, men lite orolig för biverkningar. Jag inser hur tacksam jag ska vara för att ha regelbunden äl och mens och nu är jag lite rädd för att strula till det. Märkte du något sånt av att ta pergotime?

Mojutten: fy vad jobbigt med galna hormoner! Hoppas verkligen att du får något som hjäper!

PP och Liss: tack!

Ego: Jag har en fråga till er som kämpar; hur upplever ni att det här påverkar ert humör i övrigt. Jag tror jag skrivit detta innan, men jag känner verkligligen att det här påverkar hela min självkänsla/sjlvförtroende. Jag är mycket osäkrare både på jobbet och i andra situationer nu. Dessutom så tror jag att jag reagerar starkare på saker, som jag nog skulle klarat bättre innan. T.ex. så har jag en konflikt på jobbet nu som jag bara inte kan hantera. Vill egentligen bara säga upp mig, men kan samtidigt tänka att jag kanske inte är balanserad nog att fatta sådana beslut nu. Någon som känner igen sig?

Stor kram till alla!

Hej, alla. *vinkar-lite*

NN: Känner igen mig väl. Just nu tar jag ju tom SSRI för att hitta balansen igen.

Jemema: Hoppas att det gick bra på festen.

NN, Jemema, Cali, och alla andra, jag känner så väl igen mig med, både i känslan att vara rädd att hamna i situationer där jag måste hantera andra personers graviditeter. Jag fick i veckan veta att tjejen jag delar kontor med är gravid, jag fick verkligen en känsla av panik. Bara vetskapen av att jag måste hantera hennes graviditet varje dag på jobbet känns övermäktig.

Jag känner också att jag blir mer och mer i behov av trygghet, jag vill helst vara själv eller med min man. Många i min omgivning känner till vår situation men det känns ibland konstigt det med för att de så klart inte alltid vet vad de ska gör aeller bete sig, ska de fråga eller inte osv...
hur är det för med familj och vänner?

Ninni: Jag upplevde faktiskt inga direkta biverkningar av pergon. Kanske lite förstärkta äl-känningar. Men mitt problem med pergo var ju att de fungerade lite för bra och jag släppte 2 eller fler ägg varje gång. Kommer du bli kollad med VUL innan äl för se så det inte blir för många för dig oxå? Hoppas så att det går bra nu för er.

Vinkar till er alla. Nu kommer släkten för att fira sambon så jag får väl gå och vara lite social

♥ Vill bara skicka en stor varm kram till er alla! ♥

Skriver här med om värsta läkaren jag träffade idag. Hade läst om honom i någon av trådarna + att han själv påstår att han specialiserar sig på infertilitetsproblem. Såg verkligen fram emot att träffa honom och tänkte att vi äntligen hade hittat en bra läkare. Men inte då.... Han satt formligen och hånade oss i en timme, omväxlat med lite vettiga frågor. Under tiden svarade jag mest snällt på frågorna och försökte hänga med, men efteråt kände jag mig genomarg och jätteledsen. Och han tror då raaaaakt inte på immunologiska förklaringsmodeller, sånt slutade man tro på för årtionden sen.... Och TSH på 4,8 var minsann heeeelt normalt. etc etc etc etc.. Leif Matthiesen sågade han också med fotknölarna, när han ändå var igång liksom. Usch vad arg och ledsen jag är.

Bettan: Usch vilken läkare! Om han nu var en s.k specialist inom området vad hade han då för förklaring på alla dina mf? Var det en läkare här i Göteborg? Fasen att det ska vara så svårt att hitta en vettig läkare. Tufft oxå att se fram emot något som blir ett sånt antiklimax. Det var så jag kände det efter Carlanderska. Kramar vännen!

icka: japp, i Gbg. Han menade att det inte fanns några förklaringar, men snackade han mest goja om äpplen och päron som inte skall sminkas...Och att han är trött på människor som kommer med konstiga idéer om "halv dos vid helmåne och sen fick vi tre troll". Och menar att det lika gärna kan vara en förändring av frisyren som gör skillnaden när man väl lyckas, likväl som innohep, kortison etc Gah!

Bettan, fy vilket hemskt läkarbesök Sänder styrkekramar till dig! Jag antar att du redan har skickat ett riktigt läskigt hästhuvud till honom, jag skickar också ett!!!

mojutten, jag blir också mer och mer avskärmad och spenderar också helst min tid där jag vet att jag är skyddad från gravida och bebisar. Fy vilken hemsk jobbsituation du har framför dig nu

Ninni, jag blev illamående av pergo. Men som tur är äter inte i så många dagar, och om du drabbas så får du väl se det som att du vänjer dig inför graviditeten
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver om hur man påverkas av den här verkstan. Min psykolog sa att det inte är så konstigt. Man brukar ju få resultat om man kämpar, det lär man sig från barnsben. Pluggar du så får du bra resultat på provet osv. Men nu spelar det ingen roll hur mycket vi kämpar och "gör rätt", vi kan inte påverka resultatet mer ändå. Och det är det som är så knäckande. Vi får stötta varandra, helt klart!

Cali, det var två bebisar på festen, jag försökte ignorera dem. Jag tror att åtminstone den ena mamman blev sur när jag inte visade minsta intresse för hennes lille. Jag tittade bara på henne, fast hon hade bebisen i famnen, och frågade ingenting om lillen. Det var helt uppenbart att hon bara ville prata om en sak, men när jag hela tiden avbröt hennes bebisprat med något annat samtalsämne tröttnade hon tillslut och gick och pratade med någon annan. HA!!