30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Sanne: Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt är bra med dig och att inga fler dumma blödningar har dykt upp. Blödningar är ju otroligt vanliga och oftast helt ofarliga, som du vet, men det är klart att du blir orolig ändå. Tänker på dig vännen. Kram

Monchichi: Har inte hört att man skulle få sämre tänder efter en graviditet, däremot har jag för mig att tandköttet är skörare när man är gravid. Men stress och sänkt allmäntillstånd borde ju kunna påverka kan man tycka. Själv har jag fått stora infektioner lite här och där efter flera av mina ma:n och det berodde tydligen på försämrat allmäntillstånd, så varför inte tandproblem.

Ego: Har haft lite ont strax ovanför ljumsken i går och idag. Är det någon som vet om det kan vara foglossning eller om jag bör vara orolig?

Liss: Tror det du har är växtvärk. Jag har ett ställe ovanför vänster ljumske som kan göra ont ibland. Tror det är ligamentet där som spökar. Men visst kan det även vara foglossning. tror i vilket fall att du inte behöver oroa dig

Monchichi: Jag har hört att man kan få hål i tänderna lättare under graviditet vet inte vad det kan bero på + att tandköttet blir mjukar p.g.a. hormoner.

sanne: Hur är det idag?

Tack Icka! Då ska jag försöka att inte oroa mig Hur är det med dig nu?

Liss: Allt är bara bra. Mår t.o.m. bättre i lederna än när jag är ogravid . Är sjukskriven 50% fram t.o.m. siste juni vilket känns skönt. Går in i v.22 nu och bara längtar till v.26 när vi ska göra köns-UL. Hur mår du själv?

Icka: V. 22, vad härligt, och vad skönt att du mår så bra! Jodå, jag mår bara fint, förutom illamåendet då som inte vill ge med sig. Det har börjat "fladdra" så smått där inne och det uppväger allt illamående i världen

Liss: ja fladdret är mysigt. Min lyckas träffa urinblåsan titt som tätt nu och det är INTE mysigt, känns som att man ska kissa på sig, har hört att när de blir starkare kan man faktiskt göra det, kissa på sig alltså. Mindre kul om man är på allmän plats Jobbigt med illamående, har du testat lergigan? det fungerade hyfsat för mig, men jag insåg att mitt illamående var kamoflerad magkatarr så jag köpte losec och då gick det över.

Vad säger ni gravida om att göra en systertråd så att de som inte vill läsa om våra graviditeter kan komma tillbaka hit och slippa läsa om det och vi som är gravida kan prata om diverse gravsaker?

Jag tycker det låter som en bra idé
Där är många i tråden som jag saknar att läsa om och har länge känt mig skyldig till att dom inte är kvar, pga allt grav-prat.
Så för deras skull (och min egen) tycker jag att en systertråd är bra *tummen upp*

Jag tycker också att det är en jättebra idé med en systertråd! Är det nån som vet hur man lägger upp en ny tråd? Det betyder ju inte att vi behöver försvinna från den här tråden, bara att vi kan gravidnojja oss utan dåligt samvete i den andra tråden.

Kram alla!

Plus-tråd

www.familjeliv.se/Forum-11-237/m52477196.html

Jag lägger in detta inlägg både här och i nya plus-tråden.

Hej alla, jag har de senaste dagarna varit med om en riktigt helvetestur på den här graviditets-bergochdalbanan. Sent i söndagskväll fick jag helt utan förvarning och utan nån smärta en kraftig blödning. Jag rusade till toaletten och flera stora klumpar kom ut (en stor som ett litet plommon el stor jordgubbe, två tre klumpar stora som vindruvor). Jag blev helt förkrossad eftersom det råder ju inget tvivel om att det är ett missfall när det kommer en massa blod och stora klumpar. Missfall nr. 5. Helt förkrossad och känt sån total hopplöshet. Hur ska vi orka fortsätta och hoppas igen?
Ringde kvinnokliniken på måndagmorgon och fick tid för en kontroll idag onsdag morgon. Berättade för läkaren om grav och missfall och allt som hänt tidigare. Läkaren gjorde en undersökning och vid VUL så säger han: "men fostret finns kvar här och det lever. Titta här så ser du hjärtat som slår." Han pekade ut huvud, kropp och en hand.

Alltså jag förstår ingenting. Fullkomligt paff och helt förstummad. Lilla livet finns kvar där inne! Det lever! Jag trodde att det var helt omöjligt. Jag visste ju att jag haft ett missfall.

Frågade vad det kan ha varit för klumpar som kom ut och "ser det inte ut att saknas nått där inne"? Men allt såg OK ut och han kunde inte säga vad det var för klumpar. Kanske en tvilling kanske koagulerat blod. Lättare att blöda eftersom jag tar trombyl.

Så jag har idag fått mitt livs chock; en glädjechock och jag kan inte förstå att det är sant.

Har kvar mina grav.symptom och tänkt att det är väl pga att mycket hormoner finns kvar i kroppen. Blödningen i söndags var kort och intensiv. Varade i 10 min och sen inget mer blod. Så hade det inte kommit klumpar hade jag nog haft lite hopp kvar men nu var jag säker på att det var över.
Men lilla livet finns kvar där inne och kämpar på. Jag kan inte beskriva vilken resa i känslorna det varit och är.