30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Bettan: Jag har tagit Pregnyl och Fragmin samtidigt. Har för mig att läkaren sa att man även skulle kunna testa t.ex. Progesteron tillsammans med detta ifall det inte hade funkat denna gången. Jag tog en spruta per vecka (10 000 IE) tom v. 14. Tyvärr har jag ingen aning om vad man inte kan ta tillsammans med pregnyl.

Till er som mår dåligt vill jag skicka en stor varm styrkekram!

Mojutten: Åh vad drygt! Typiskt!

Cali: Jag tror att de testerna du gjort är lite dyrare, och de läkare jag har haft har sagt det rakt ut att de inte vill göra för dyra prover. Det jag ska göra är inga DNA-tester utan lite annat. DNA-testerna hoppas jag få göra i augusti.

Bettan: Det är så svårt... Läste att effekten sitter i i 7-10 dagar dessutom (under trombocytens hela livslängd elle rnåt liknande...). Kanske att jag slutar 3 dagar innan och säger att jag tagit aspirin 400 mg eller nåt... Så svårt!  

Cali: förstår känslan. Det var det som drev mig till att betala för utredning och behdnling. Nu har vi en plan ch det känns bra. Om inte det här funkar, så ska vår läkare på privatkliniken skriva remiss till RMC och sedan ska vi förhoppningsvis få IVF via Landstinget. Hon säger att det inte brukar vara allt för långa väntetider och hittils har hon levt upp till sina löften.
Pergo...ja, jag fick huvudvärk (men det kan ha berott på vädret) och blev lite extra känslig/ledsen (som pms ungefär).  Strax innan äl fick jag en tid för vul och då bestämde de sig för att sätta igång min äl med spruta (minns inte vad det var för läkemedel) och sedan fick jag komma in för insemination dagen efter. Min sambo fick lämna sperma på morgonen på dagen för insemination. Själva inseminationen gick jättesnabbt och enkelt. Det du ska veta är att det inte är särskilt stor chans att det lyckas (samma procentsats som när par "utan problem" har sex vid äl en vanlig månad) och det är såklart ingen mindre risk för mf osv. Jag råder dig att kolla upp vad som finns, när jag kollade upptäckte jag att det inte var så dyrt som jag trott. Lycka till!

Ja, just det.... den biverkning som jag är mest rädd för är ju att min regelbundna äl/mens ska rubbas, men hur det går med det får jag vänta ett tag till på att få reda på...

Liss: tack!

Ego: jag testade att ta albyl någon månad, men upptäckte ingen förändring. Vi har genomgått ett liten utredning och där såg mitt koaguleringsprov bra ut. Hur gör ni andra, tar ni albyl även fast ni har bra resultat på koaguleringsproverna eller tar ni det utan att ha testat om det verkligen är ett problem för er, så att säga?   

NN....hoppar in lite snabbt efter att ha skumläst tråden...

Mina koaguleringsprover visade sig vara bra, men jag skulle ändå fortsätta äta Albyl. Nu äter jag ½ tablett./dag..

Kram till er alla!

NN: Ja, jag tar ASA ändå. Och trots att jag har innohep.

Ninni: Jag tog 1/4 albyl från äl, trots att koagulationsproverna såg bra ut.

Ninni: Tar trombyl fast proverna var bra. De testar ju inte alla koagulationsfaktorer med de få tester man får göra. Sedan kan blodet förändras när man är gravid och det har jag inte testat. Jag tror att trombylen gjort att vår lille fortfarande lever. Läkaren på spec.mvc tycker att det var bra att jag fick trombyl utskrivet och ska ta det fram tills 2 veckor innan snittet. Så jag hade fortsatt om jag vore du, för man vet aldrig.

Hej
Tack för alla svar! Ok, då börjar jag med 1/3 Albyl Minor igen. Jag tog det för ett par månader sen och har alltså inte tagit det den här gången. Har på sista tiden försökt undvika tron på att jag kan styra det här problemet om jag bara gör si eller så och försökt inse att jag  verkligen inte har någon som helst kontroll över det här problemet. MEN det här är det ju värt att testa. Tror dock inte inseminationen funkade, men det är svårt att inte leta symptom nu. Har blivit riktigt duktig på att inse att jag inte är gravid innan mens, men den här gången går det inte bra alls...

Hur är det med er andra? Bettan? Cali? Mojutten? Fialisa!

Ha en bra fredagskväll allihopa!

Depressionen börjar ta ett starkare grepp och det förflyter mindre tid mellan skoven. Jag känner nu att jag inte har något riktigt liv: jag kan inte skratta, umgås, åka på semester. Hela tillvaron kretsar kring att försöka bli gravid: vad man ska äta och dricka (läs: inte kan äta/dricka), vad man ska undvika, om man har tränat för mycket/för litet, när man ska ha sex, om mensen kommer när den ska, om mensen är som den ska, hormonnivåer, förändringar, resor till och från akupunktören, tillskott, brygder, piller, kapslar, temperaturkurvor, ovulationskit, läsa, läsa, LÄSA om reproduktionsfysiologi, om att maximera chanser, om ålder, om spermiekvalitet, pilotstudier, husmorskurer, beprövade metoder.... Jag är SÅ TRÖTT. När är det dags att ge upp?

Förlåt, detta var ett mycket egoistiskt, deprimerande och uppgivet inlägg. Hoppas ni andra befinner er på ett bättre ställe.  

Cali: åhh vad tråkigt det är att höra att du mår så dåligt. Känner igen tankarna. När det känns som värst brukar jag önska att jag aldrig hade ens börjat försöka få barn.
Önskar verklgen att det fanns något man kunde göra. När jag kände att jag helt fastande i de där tankarna, så sökte jag hjälp. För mig blev det kuratorn på KK, men det vktigaste är ju inte var man går utan att du hittar något som passar för just dig. Visst är det så att du inte har någon samtalskontakt? Tror du att det skulle kunna hjälpa dig? Finns det någon hjälp att få på den klinik som du går till eller kanske någon psykolog som du känner till? Jag hoppas verkligen att du hittar något som kan hjälpa dig, för så här dåligt ska du inte behöva må. Stor kram!

Ps: skriv hur mycket du vill vännen, vi får fortsätta stötta varandra här inne! Ds