Rondellen skrev 2010-01-27 18:58:33 följande:
Vi började försöka i somras, jag blev gravid på en gång men det slutade med X, vi lät hösten passera innan vi försökte igen, för att låta kroppen läka pluss att jag hade en väldigt stressig period på jobbet. ORkade inte med att håla på och försöka och testa och oroa mig. Satte januari som start, och det gick vägen på en gång. Dock är det nog den sista äggledaren som ryker, allt tyder på X, jag blöder och har ont, och inget i livmodern. Ett sista blodprov imorgon för att se om det avvecklar sig självt elelr om jag måste opereras. Även om det avvecklar sig självt så går viv idare mot
ivf. Min läkare tyckte också att det var bäst, som han sa, har det fastnat så fastnar det troligtvis igen. MA vad hemskt! VIlken vecka var du i när det hände? Hur känner du inför
ivf? Roligt, läskigt? Jag känner mig på ngt kosntigt sätt upprymd inför det. Tror och vill att det ska gå bra. Det gör det ju för de allra flesta.
Jag fick mitt ma i v.10..jag fick bara en ljusrosa blödning...som en 10-öring. Jag kände att nåt var fel så jag ringde alla privata gynekologer för att få en tid-fick komma dagen efter och enligt fostrets storlek så hade hjärtat precis slutat slå-alltså iom den lilla flytningen. Hade alla symptom fram till operationsdagen, så jag är sååå glad att jag undersökte det direkt. Hemskt att gå & tro att allt är ok i flera veckor.Jag hade precis börjat ta in det. Ville inte riktigt göra det & vågade inte glädjas då vi hade kämpat ett bra tag...men men.
Jo, efter mötet med läkaren idag så känns det faktiskt bra! Hon sa att vi hade rätt bra chanser då det var äggledaren som krånglade- och nu skippar vi ju den
. Sen sa hon att vi inte var så gamla (31) och att vi har lyckats innan... Detsamma borde väl vara för dig! Att det inte blir några fler X och att det sätter sig direkt i livmodern!
Jag ser verkligen fram emot det nu...men är smärtsamt medveten om att det är "sista anhalten" (om än med flera försök).