Hej!
Jag förekommer mig själv genom att ställa mig i denna tråd. Har haft ett x i somras, och har med all säkerhet ett x nu med. Så fort det är fastställt och jag fått opereras så kommer vi ställa oss i kö till sahlgrenska med. Är faktiskt inte lika ledsen denna gång som förra gången, utan mest tacksam att man lever i en tid när det finns hjälp att få...
Vi började försöka i somras, jag blev gravid på en gång men det slutade med X, vi lät hösten passera innan vi försökte igen, för att låta kroppen läka pluss att jag hade en väldigt stressig period på jobbet. ORkade inte med att håla på och försöka och testa och oroa mig. Satte januari som start, och det gick vägen på en gång. Dock är det nog den sista äggledaren som ryker, allt tyder på X, jag blöder och har ont, och inget i livmodern. Ett sista blodprov imorgon för att se om det avvecklar sig självt elelr om jag måste opereras. Även om det avvecklar sig självt så går viv idare mot ivf. Min läkare tyckte också att det var bäst, som han sa, har det fastnat så fastnar det troligtvis igen.
MA vad hemskt! VIlken vecka var du i när det hände?
Hur känner du inför ivf? Roligt, läskigt? Jag känner mig på ngt kosntigt sätt upprymd inför det. Tror och vill att det ska gå bra. Det gör det ju för de allra flesta.
Liffan
Jag ska lämna blodprov igen imorgon för se min hcg-nivå, och de tar beslut under eftermiddagen. Eftersom jag visste att risken var hög för X igen så har jag bearbetat det mesta på förhand, jag känner mig ganska lugn och söker tröst i att jag har fått mian ägg befruktade två ggr. Jag måste bara komma förbi det där äggledarproblemet...
Jag håller er uppdaterade. Teknikens under ska göra under med oss!
Godnatt!
Apropå väntetider! I stockholm är väntetiden ett och ett halvt år, i göteborg innefattas man av vårdgarantin och dås ka det ta högst tre månader. Kan ni fatta vad galet? Tur att man bor där man bor!
Jag väntar på resultat från mitt blodprov idag så beslut kan tas om nästa steg angående operation. Vill bara få det överstökat nu så jag får gå på nästa etapp.
Hej på er tjejor. Den är X-historien verkar dra ut på tiden då hcg står stilla. Alltså vill inte läkaren operera utan man väntar på att det ska gå tillbaka av sig självt. Och det kan tom ta några månader! Först sedan kan vi sätta igång med ivf-processen 
Trodde att själva behandlingen skulle gå lika fort som förra gången jag hade x, då jag opererades direkt efter konstaterandet, men då var hcg skyhögt. Kände positivt inför att i alla fall få snabbt börja med ivf. Men inte då! Nu har jag ett X som står still, en värdelös äggledare kvar, och bara att vänta på att min kropp reder upp det hela.
Hur som helst, eftersom detta inte går så snabbt som jag trodde så vilar jag mig lite från denna tråd, inser att jag i nuläget inte kan tillföra så mkt eftersom att jag måste vänta på att detta försvinner först. Annars blir det så mkt fokus på X:et och inte härligt prat om att få låta fina ägg gosa in sig i livmodern...
Men jag kommer så klart följa o läsa o kanske fråga lite då och då, eftersom allt detta blir återigen aktuellt om några månader.
Tack för stöd och pepp!
Hej allihopa! Nu sällar ajg mig till denna tråfd! Vi har tid för nybesök om en månad. Då ska behandlingen planeras. Vet någon hur snabbt det går innan den sätts igång? Vi ahde en resa planerad tills lutet av november, borde vi avboka den tror ni?
Kram till alla!
Hej hej! Japp jag hoppade in i början då jag hade vad man först trodde var ännu et X. Men det visade sig vara ett tidigt missfall och då drog det hela ut på tiden.
Vi gav det några månader till innan vi satte igång utredningen på allvar. Höga sköldkörtelvärden visade sig vara förklaringen till mina flera missfall så jag har haft en kur levaxin de senaste tre månaderna.Eftersom jag har haft ett X (utomkvedshavandeskap) och därmed har hög risk att få det igen så rekomenderades vi IVF ändå. Fastän det fortfarande finns en chans att de skulle kunna gå naturligt. Min sambo har en historia av cancer också som han aldrig fick strålbehandling för eftersom det fångades i ett så tidigt stadium. Men eftersom det hela tiden finns en överhängande chans att han skulle behöva få cellgifter (vilket kan göra en steril) så finns det ingen anledning att vänta.
Läkarna vägde in detta i bedömningen och några månader senare står vi på tur för IVF. Visst är Sverige fantastiskt? Jag är så otroligt tacksam för den hjälp man kan få!
Vad härligt att ni har bildat ett litet kompisgäng! Jag bor också i Göteborg och går på SU.
Vilka är ni som ses? Hur långt har ni andra kommit i processen?
Kram på er alla!
Hej hej alla!
Tack för välkomstönskningar!
Stort grattis till dig Vitsippan!
Juristen: Hemskt ledsen för din skull! Det gjorde mig så ont i hjärtat att ni måste börja om igen!
Hej allesammans, förlåt för att ajg är så inaktiv! Följer dock tråden!
Jag har nu spraystart 17/12 :D:D
Var på nybesöket igår. Fick göra VUL och var faktiskt mitt i ägglossningen, hade en STOR äggblåsa som såg ut att vara på väg att spricka när som helst, så vi körde ett "privat" försök där hemma så att säga...
annars fick jag ännu en förklaring till att jag har sås vårt att bli emd barn. Förutom krånglande sköldkörtel, trånga äggledare visade det sig dessutom att jag har pco-äggstockar. Inte syndromet PCO dock, men däremot färre ägglossningar. VIlket känns logiskt med tanke på att jag har så långa och varierande menscykler. Dock verkade ägglossningen funka denna månaden, och jag äter ju levaxin för sköldkörteln så är bara min kvarvarande äggledare på G så kanske jag får till det hemmavid.
Annars är det ju datum på IVF:en. Känns skönt att ha ett datum att jobba mot, nu börjar det äntligen hända grejer! PCO-äggstockarna är tråkiga när man försöker göra barn själv eftersom de är sega på att ägglossa, men tydligen är de käcka och fina för IVF då det blir många äggblåsor så jag hoppas att detta ska öka våra chanser.
Jag hoppas verkligen vi nått slutet på denna resa och börjar närma oss nästa!
Hej vänner. Jag har har inte varit så aktiv hittils i denna tråd då jag skulle börja spraya för IVF1 den 17 december som skulle vara min första mensdag. Då mensen forfarande inte hade kommit den 21 dec och jag inte hade kunnat börja spraya än så gjorde jag ett grav-test för att vara på den säkra sidan.
TIll min stora förvåning var det positivt! Två år av vånda och misströstan, och precis när man ska sätta igång med ivf och är helt inställd på den processen, då händer miraklet! Kan ni fatta vilken chock?
Jag försöker hålla huvudet kallt, jag har ultraljud den 30:e för att kontrollera att allt är bra. jag har ju fått operera bort en äggledare pga av utomkvedshavandeskap, så det måste kontrolleras att embryot sitter rätt denna gång.
Men av den anledningen tar jag bort mig ur denna grupp och önskar er andra STORT lycka till!
Miss star, klart jag kan! Jag är jättenervös att det ska gå fel nu när man blivit så gla doch fått upp sina förhoppningar så! Jag ska på VUL i övermorgon på Sahlgrenska.
Lite snopet känns det allt eftersom jag var så extremt inställd på att vi skulle göra ivf nu. Mitt fokus var helt inne på hur jag skulle klara behandlingen osv. Dessutom ahde jag ställt in mig på att det skulle ta ett tag och att jag skulle vara ok med det. Nu känner jag mig närmast överrumplad!
Du juristen! Det var nog min avbokning som blev din lucka :D Jag hade haft min ÄP då om jag inte hade fått boka av :)
Jo nu vill jag tro att det är så!
Jag skulle ha börjat spraya från och med första mensdagen med preliminärt ÄP vecka 3 eller 4 beroende på hur jag svarade på behandlingen.
Jag pustar dock inte ut riktigt än. jag ska soms agt på ultraljud, dr gäller det att ta reda på att det sitter rätt och inte är ett x. Sen knaprar jag ju levaxin. Har ju fått mf 2 ggr förut så helt lugn kan jag itne känna mig än.
Och bara för att det blev nu så betyder det ju itne att det blir fort om vi måste börja om. Det var nog mest stor tur att det blev på naturlig väg med tanke på hur länge vi har försökt!
Så Ivf är itne uteslutet i framtiden ändå för mig. Antingen om denna graviditet inte går vägen, eller inför nästa barn. Så ett förtidigt klimakterie kan jag nog behöva gå igenom ändå...
Tänker att om det vrsta händer nu så är jag i alla fall väl förbered, och är ju hela vägen framme i utredning och ivf-kö så man får ju tänka att det förhoppningsvis blir bra i slutändan oavsett hur det går nu...
Tack för gratulationer! Macpau, ja det är så man baxnar! Alla dessa månader man testat och utredningen och hela baletten. Alla odds emot sig och så händer detta! Precis när man äntligen har lyckats köa sig fram till en ivf-behandling!
Jag var på VUL idag. Såg inget foster men väl en fostersäck och en gulesäck. Läkaren sa att det var för tidigt att se ett foster ännu och fastställde att ajg var i vecka 5+2.
Jag hoppas allt går vägen! Kanske blir det ivf med nästa barn, vem vet hur stor dos av en på miljonen-tur man har haft här?
Stort lycka till, till er andra!
Hej allesammans. Här kommer en liten lägesrapport!
Jag har efter två missfall och ett utomkvedshavandeskap i dag för första gången sett ett levande foster i min livmoder. En lite grå krabat låg där inne och jag såg ett litet hjärta som slog så snabbt så snabbt. Vecka 8+0 idag!
-Nu är ni klara här! Sa de på Sahlgrenska och på torsdag skriver jag in mig hos en vanlig barnmorska. Även om jag "slapp" IVF för att naturen löste det hela åt oss i sista minuten så har jag varit med om samma resa av barnlöshet och utredning. Allt kämp och slit är värt det när man äntligen får kommaf ram till målet.
Just nu känner jag att inget av det ledsna längre spelar någon roll.
Jag hoppas på att ni alla får vara med om samma upplevelse snart.
Kram!