30+ som fick första barnet 2006 *4*

Malin: Åh vad ledsen jag blir när jag läser om hur Alfred har det i skolan! Agnes har två läxor i veckan, en matteläxa och en läsläxa. Båda ska göras hemma och de har en hel vecka på sig innan de ska vara klara. Dels hinner ju de flesta hjälpa barnen om man har en vecka på sig, dels så blirdet inte lika tydligt vilka barn som är "bra" och vilka som är "dåliga" i klassen. Agnes vet inte så mkt om hur det går för kompisarna, hon verkar inte bry sig alls vilket är jättebra tycker jag!

Jag vet att vi jämförde oss massor under hela grundskolan, i alla ämnen. Jag hade bra koll på hur de andra i klassen klarade av olika ämnen, och varför skulle jag ha den kollen??? Det är ju bara upp till läraren!!!

Hoppas att ni kan ha en vettig dialog med läraren och att han kan få lugn och ro så att han hinner göra sina läxor.     

Malin: Jag känner också att jag blir väldigt upprörd när du berättar om Alfred! Hur kan det vara en sjuårings ansvar att läxan är gjord? Det måste väl ändå vara så att hon ska ta upp det med er direkt, nte genom honom??? Jag levde också i min egen värld, så jag hade inte (som GHP) öht koll på de andra, jag visste bara hur det gick för mig. Min mamma har berättat långt senare att min lågstadielärare inte tyckte om mig för att jag inte gjorde osm hon sa (dvs inte kunde koncentrera mig) och att min mellanstadielärare var uppriktigt orolig för hur det skulle gå för mig i framtiden i matten . Han skulle bara veta att jag har en civilingenjörsexamen

Jag tror faktiskt att vi mognar olika och att mina föräldrar gjorde helt rätt som inte stressade upp mig. Min mamma var lågstadielärare då, hon var helt på det klara med att jag nådde alla mål och då såg´hon inget problem i att låta mig vara i min egen värld och fundera på mina egna grejor emellanåt.   Även om inte min lågstadielärare höll med

När jag pratar med mina Chalmersklasskompisar så har de ju inte alls varit så för de har varit extremt målmedvetna och jämfört sig med andra hela livet. Jag tror jag mådde bra i min egen värld, men å andra sidan lyckades ju inte min omvärld knäcka mig - jag uppfattade helt enkelt inte att andra lade mer tid på att göra uppgifterna - eller gjorde fler uppgifter (och inte satt och drömde).  

Malin: Blir också ledsen för A. Det var inte OK av läraren! Vill hon ha ett samtal med er så kan hon kontakta er på ett eller annat sätt. Barn ska uppmuntras och inte slåss ner på det viset. Simon är ju också mycket i sin värld och hade inte klarat att helt på egen hand ta ansvar för läxorna. Vi får info varje vecka om vad som ska göras.

Siggan - Grattis K i efterskott!
Ida tyckte det var jobbigt när G fyllde år för en månad sedan, hon var sur för att hon fyller år sist av alla barn i familjen. Men nu när det bara är två dagar kvar till hennes födelsedag hör jag inte att hon klagar så mycket.

Malin - Stackars A.

Ghp - Jag har inget minne av att vi jämförde oss när vi var så små som på lågstadiet. Jag har alltid varit "studiemotiverad", men känner inte igen att jag hade koll på vilka som också var det och vilka som inte var det.. På mellanstadiet kanske, men inte före det. Däremot minns jag ibland när man fick läsa två och två, när läroböckerna inte räckte till alla, hur jag alltid låtsades läsa lika långsamt som den jag delade med. Tyckte det var pinsamt att jag blev klar först och ville inte vara den som stressade kompisen att vända blad. Knäppt.

Jag blev ju lite inspirerad att låta Ida ta mer ansvar, men fann mig själv packa gympaväskan åt henne imorse ändå... Däremot så fick hon själv packa upp den och hänga handduken på tork, alltid nåt!

Förresten så har de inga läxor än, är inte det lite konstigt? Förra året hade hon läxa varje vecka.

Asap: Det var samma för Elliot - ingen läxa förrän idag, medan de hade läxor hela tiden förra året. Elliots fröken sa att hon inte ville ge läxor förrän hon förklarat tanken bakom läxorna på föräldramötet, och nu när det är avklarat har de så fått första läsläxan samt en skrivläxa.

Agnes har läsläxa och matteläxa varje vecka. Idag var första matteläxan. De fick en fråga som de skulle svara på genom att rita svaret. (Tre harar som sitter bakom en sten, hur många öron syns).

Teodors skola har tagit beslut att inte ge läxor. Så inga läxor här... Det enda är att vi föräldrar har som uppgift att läsa med eller för vårt barn tre gånger i veckan.

PW, eller hur, man måste inte vara bra på alla ämnen i skolan för att bli det man blir sen, inte ens matte om man ska bli civilingenjör :) Och tack alla för ert stöd, det peppar mig verkligen till att ta tag i det! Sen kan jag ju inte förvänta mig att det blir som i Sverige, men det är ju inte det som är poängen. Men ibland önskar jag att det var lite som du skriver GHP, två läxor i veckan och gör dem när det passar. Alfred har som regel läxor mån-tors med undantag om någon fyller år eller om huvudläraren är sjuk....... Vi håller nu på att försöka få en tid med henne för att gå och prata både jag och Thorsten, och jag har skrivit ned en massa tankar. Viktigaste är att han känner att han inte behöver fixa alla läxor på just den halvtimmen, att han har lov att göra resten hemma med oss i så fall. Jag tror att anledningen till att det är rätt tufft från början är att man efter fyra år ska byta skola, och beroende på dina betyg (!) får du en rekommendation från läraren om huruvida du kommer till Gymnasium som känns mer elitistiskt och det många föräldrar vill ha, eller Stadtteilschule som är en mer normal skola, och du går ett år längre än på Gymnasium.... 

Vi har pratat mycket med Alfred, ställt en massa frågor etc och det har gett en del faktiskt. Han kan beskriva rätt bra varför det är jobbigt/svårt, och också den inte helt självklara sociala situtaionen som nog också påverkar skolarbetet. Alfred har alltid haft lite svårt att bara kasta sig in i en grupp och det vi märker när han är med kompisar och som vi också hör från "fritidsledarna" som vi har bra feedback från, är att han ofta försöker vara någon han inte är. Om coolingarna i klassen fjantar sig gör han det också och pratar på ett sätt som inte är likt honom. Det är ju inte så konstigt om man inte är helt säker på vilka kompisar man har och vilken plats man har i gruppen. Han har ju några han leker med men säger också att han ofta leker ensam; att han ibland inte får vara med. Och att det finns några andra killar i en annan klass som brukar retas och ibland slåss - på frågan vad han gör då svarar han att han nu slår tillbaka, och helt ärligt: jag tycker nånstans att det är bra. Jag sa det inte så, men jag valde att inte kritisera det och sa bara att måste säga till en vuxen också. Frågade om han tyckte det var ett stort problem eller något han känner att han kan lösa själv etc. Jag försökte också säga att man ju också kan vara kompis med tjejer, vilket jag tror han gärna vill, men tjejerna vill som regel inte leka med killarna. Det gör så ont att höra om kompissituationen när man blir utesluten och så, samtidigt måste vi ju akta oss för att inte blåsa upp det. Han gillar att gå till skolan, ska hem till en kompis på fredag och verkar trivas när vi pratar om det. Så, hålla ett öga, fortsätta fråga och prata.... Vi har också sagt att vi måste bli bättre på att fixa kompis-träffar på eftermiddagar, det är bara så mycket bök och farande och planerande - de kan ju inte åka hem till varandra själva. Och, vi försöker pränta in i honom på olika vis, att han är bra som han är, inte behöver vara någon annan för att få kompisar och att så länge han gör det bästa han kan när det gäller skolarbetet så är det bra nog - han ska inte jämföra sig med de andra. 

Ja hörrni, inte blir det lättare när barnen växer :) 

Malin: Du skriver klokt och jag är säker på att ni hanterar det hela på ett så bra sätt som möjligt! Svårt att komma från sverige till en annan kultur med andra värderingar mm. Trots att vi ändå är rätt lika tyskarna skiljer det ju sig!

Hoppas att ni kan få med läraren på tåget så att han känner mindre press!

Nej, det blir inte lättare när de växer, det blir helt andra saker man måste hantera!