Vi som går och har gått på SH / St Göran / CvL del 10
Fortsättningstråd där vi stöttar och följer varandras resa mot det gemensamma mål vi har!
Förra tråden: www.familjeliv.se/Forum-7-134/m47159787.html
Fortsättningstråd där vi stöttar och följer varandras resa mot det gemensamma mål vi har!
Förra tråden: www.familjeliv.se/Forum-7-134/m47159787.html
Hej Lapinette! Klart att vi minns dig ...som sagt! Oj, vad stökigt att adoptera! Tråkigt när man vet hur många barn det finns ute i världen som skulle behöva en varm och trygg famn bums! Hur länge har ni köat nu?
Glitter: Har faktiskt nyss mailet min klinik och sagt att jag är redo för nytt FET. Fick min mens i söndags och idag är det fyra veckor sen missfallet. Min man och jag har diskuterat om det kanske skulle vara bättre att vänta en cykel och det är ju förstås inte lätt att veta. Konfererade med min akupunktör idag och hon sa att hon inte trodde att det skulle göra någon större skillnad: nu eller nästa månad... Vill göra FET helt i naturlig cykel och eftersom S:t Göran inte gör FET på helgen så blir det lite ödet som kommer få avgöra om det blir denna månaden eller inte. Får jag omslag på ÄL stickan nästa söndag eller måndag är jag rökt.
Hur mår du?! v14 redan! Snart stora ultraljudet! Spännande. Kommer ni kolla vad det blir?
Glitter - åter igen GRATTIS!
Sofia - håller och tummar och tår inför nästa försök. Tänkte skriva att du skulle hälsa till Söders höjder men kom på att du ju inte vet vad jag heter irl . Jag gick ju också hos henne när vi gjorde vårt sista försök (FET).
Har idag pratat med AC och från Colombia skulle det förmodligen bli ett barn mellan 5-7 år. Det är vi inte riktigt beredda på. Pratade sedan vidare om Kina och "special needs". Har nu laddat ned en massa info för att läsa tillsammans med maken. Han har dock redan börjat glutta lite och blev inte alls övertygad. Som sagt, det här tar så oändligt mycket längre tid än vi någonsin hade trott. Har stått i kö i drygt 3 år.
Kanske skulle vi ha fortsatt med några IVF till ... fast samtidigt så var jag just då (när vi la av) så jäkla trött på skiten, efter min utomkveds och alltihop. Nu mår jag bra och vi njuter av livet. Har bytt jobb och lagt tankarna på annat håll ... fast emellanåt blir man påmind, som nu när kön stannar upp etc.
Lapinette: Hu, vad tungt att behöva vänta så länge - och att ta emot ett barn på 5-7 år är nog inte så lätt så jag förstår er tvekan. Då vi pratade om adoption och vi satte upp oss i kön, bl a hos AC, så läste jag om barn med speciella behov och blev väldigt avskräckt. När jag först hörde om det tänkte jag förståndshandikappade barn, eller krymplingar, eller med svåra kroniska sjukdomar - och det gjorde nog även min man för han sa blankt nej bara efter ha hört namnet tyvärr. Usch vad man har hang ups och är fördomsfull! Vad jag förstod är det allt som oftast barn som har gomspalt, en finger för mycket, hjärtproblem som kan opereras, synproblem som kan opereras etc etc... Läste om två pojkar från Vietnam som blivit adopterade i Mama. Ville minnas att åtminstone den ena hade "speciella behov" som visade sig inte vara något att prata om egentligen väl här i Sverige. I övrigt var det verkligen en solskens historia då pojkarna - som varit bästa vänner på barnhemmet i Vietnam - kom till olika hem i Sverige, men där det ena paret valde att lämna Stockholm och flyttade till - var det Linköping? så att pojkarna kunde vara tillsammans och gå på samma förskola... Nåväl, på tal om speciella behov... Har just slagit av TV'n efter att ha sett "operation smile" på 4:an! Helt fantastiskt program!! Såg du det?
Sofia - nej, jag missar alltid intressanta program ... tittar mest på skräp . Visst, gällande special needs så finns det ju många sjukdomar som det går att fixa här i Sverige men det gäller att läsa på och förstå vad allt innebär. Som sagt, maken blev avskräckt när han började läsa ... för som alltid inom adoptionsvärlden tar man upp allt som kan gå snett. Det är sällan man blir informerad om solskenshistorierna. Allt för att vi ska vara förberedda på worst case.
Lapinette
När jag läst om SN verkar ser ofta vara typ dålig syn, sämre hörsel eller kanske ett stort födelsemärke osv. Läser du något i adoptionstrådarna om de här frågorna? Det är väldigt spännande och intressant/lärorikt tycker jag
Lapinette: Vad jag förstod så är det väl ändå så att om ni anmäler er intresserade av ett barn med särskilt behov så kan ni väl begränsa vad för typ av "handikapp" ni kan tänka er - jag menar om ni får höra vad barnet har för särskilt behov och ni inte känner att ni kommer klara av det så kan ni väl alltid tacka nej och få ett nytt erbjudande, eller?
Hej Lapinette! Fy att det ska ta så lång tid att få adoptera, hoppas det snabbar på sig igen.
det har inte gått så bra för min syster än, det tog ett tag till första äl efter nedreglering och operationen, och då missade de för de var på olika håll. Nu hoppas jag att det går vägen, för det blir värre och värre igen med endometriosen för varje mens tydligen.
Sofia, håller tummarna för bra äl tajming.
Hej tjejer, har inte varit inne på Familjeliv på väääldigt länge av lite olika anledningar, men ser nu att det händer en del i tråden. Jag har inte så mycket tid att skriva just nu, men vill passa på att gratulera till nya graviditeter och beklaga det du fått vara med om, Sofia. Lapinette; jag har tänkt på dig ofta och undrat hur det går med adopterandet. Jag hoppas verkligen att ni hittar en lösning som passar er. Min kännedom om SN-barn i min närhet har samtliga varit ganska lindriga "problem", av typen läpp-gomspalt och så. Men jag förstår ju det kan röra sig om många olika saker.
På min front är livet totalt förändrat. Blev gravid efter en frysåterföring i höstas och sitter nu här med en liten kille på dryga veckan! Det känns helt omvälvande och fantastiskt och läskigt och allt annat man kan tänka sig. Jag är fortfarande mitt i "chocken" över att det är på riktigt och att han är här. Tyvärr har jag inte så mycket tid att skriva (han bor vid min tutte kan man säga...), men jag ville ändå kika in och säga hej. Jag skriver mer en annan gång och skall då inte vara fullt så "ego" i mitt inlägg...
Men Need!!
Underbara nyheter, jag börjar gråta här vid telefonen Det är ju fantastiskt och jag önskar dig verkligen, verkligen lycka och du, det är helt ok att vara ego med såhär underbara härliga nyheter
Kramar
Need: fasiken vad glad jag blir! Grattis, grattis, grattis!!!