Bor du i Göteborgsområdet och funderar på att donera ditt barns navelsträngsblod ? Läs det här först!!!

Jaha, då var det visst dags att puffa här igen då   -  PUFF!

Den mycket kloke, erfarne och ödmjuke (iag har själv träffat honom)  förlossningsläkaren Michel Odents syn på  insamling av navelsträngsblod :

“Then a practitioner arrives with clamps and scissors to collect a sufficient amount of blood from the cord. What a dangerous distraction! The risk is a difficult and bloody delivery of the placenta. Furthermore the baby will be deprived of a certain amount of precious blood. Well-informed women would not take such risks, while the odds that the average baby without risk factors will ever use his banked cord blood are negligible. “
http://www.waysofthewisewoman.com/dr-michel-odent-notes-obgyn-studies.html

Odent har nästan 60 års erfarenhet av förlossningar. Han  är fortfarande fullt verksam, både som författare, föreläsare och förlossningsläkare, men numera bara vid hemfödslar.

Hej! Har varit medlem här sedan april men har läst trådar på sidan mycket längre än så men inte förräns nu har jag känt anledning att själv skriva i en tråd!! Har nästan läst hela denna tråden och blir mer och mer upprörd för varje sidan jag plöjer igenom!

Födde en pojke på Lunds Universitetssjuhkus i juli förra året! Jag och min sambo hade specifikt skrivit i vårt förlossningsbrev och gick igenom det med barnmorskan under inskrivningssamtalet på förlossningen att vi önskade sen avnavling. Hela förlossningen gick perfekt, jag kände att jag tillsammans med min samo hade full kontroll över situationen och att vi verklgen kämpade tillsammans. Precis i slutskedet av förlossningen när barnet skulle krystas ut blir barnmorskan plötsligt stressad och påpekar att barnets hjärtljud är väldigt höga vilket tydde på att han var stressad plus att han hade bajsat i fostervattnet. Hon uppmanade mig att krysta allt vad jag kunde (vilket jag ju såklart redan gjorde tyckte jag) för bebisen var tvungen att komma ut NU! Min sambo fick hålla mig om ryggen, uskan utövade yttre press på magen och barnmorksan "bände upp" underlivet så mycket hon kunde. Tror jag fick krysta två krystvärkar innan hon bestämde sig för att klippa mig och efter det kom lilla pyret ut. Vi blev jättestressade och rädda för att barnmorskan var stressad och vi hann inte med - när pojken kommit ut sade barnmorksan samtidigt som hon direkt klippte navelsträngen att det inte fanns tid för sambon att göra det och vår önskan om sen avnavling var som bortblåst!! Pojken torkades av och jag fick visserligen upp honom till bröstet ganska snabbt, men när han dock inte skrek ordentligt och fortfarande hade dålig färg efter några minuter så tog dem honom några meter bort till ett skötbord och han fick CPAP-behandling. Efter det fick jag honom till mig igen men efter en timme var han fortfarande inte ok och barnläkare tillkallades och återigen togs han ifrån oss för att kontrolleras så att läkaren kunde ta beslut om han skulle tas till neonatalavdelningen (vilket inte behövdes som tur var). Efter förlossningen kom barnmorskan in och pratade lite om förlossningen och sa då att det inte var så farligt som hon trodde och att det faktiskt inte hade behövt bli så stressigt som det blev!!

Då var vi ju bara glada att dem tagit det säkra före det osäkra och vi litade ju på vad dem sa - säger dem att det är bråttom så kände vi inte i stundens hetta att vi kunde göra annat än att hålla med, vi ville ju inte säga emot och riskera livet på vår lille pojk! Men ju mer jag tänker på det i efterhand så tror jag ingenting av detta hade behövt ske om sen avnavling hade skett - jag tror att vi då hade kunnat slippa stress, oro över pojkens dåliga färg och uteblivna skrik, CPAP-behandling, besök av barnläkare mm och istället koncentrerat oss på vår lilla familj med lillen liggandes tryggt i min famn!

Tack för all fakta abuelita - inför nästa förlossning ska jag se till att vara bättre förberedd och påläst!

Hej Josefin! Förstår verkligen att du blir upprörd. Det blir nämligen jag också när jag läser din berättelse. 

Anledningen till att det blir bråttom att klippa navlesträngen när barnet är medtaget (men det är förstås ändå det allra sämsta man kan göra) är att barnet snabbt måste tas till akutbordet. Men hon rusade ju inte iväg med honom, utan du  fick ju upp honom till dig ganska snabbt.  Och där borde han naturligtvis legat med intakt navelsträng och tagit emot syre och blod från moderkakan så att han haft  chans att kvickna till och få fin färg. Först  om han INTE skulle kvicknat till av placentatransfusien  borde  han navlats av,  om inte barnläkaren hade kunnat komma och behandla honom på plats..  Fanns det inte ens ett neonatalteam där?? Och tillkallades inte de med en gång??? Inte ens barnläkaren?

Undrar om den där barnmorskan verkligen hade  begripit VARFÖR det ska vara  bråttom  att navla av om barnet mår dåligt ? För att  moderkaksblodet är farigt kanske???    Det här var faktiskt bland det DUMMASTE jag hört!!

Och när de dessutom HAR ett akutbord inne på förlossningsrummet kan de ju se till att sänka det lite och ordna så att det går att ställa bredvid mamman och lägga barnet på det, alternativt låta det ligga mellan  mammans ben,  så att barnet kan ta emot placentatransfusionen samtidigt som de  CPAPar och har sig. 

Om du vill ha mer "upprörande " läsning att plöja igenom rekommenderar  jag min andra tråd också
 
Länk finns i trådpresentationen här uppe.