Vi som haft Hyperemsis Gravidarum vid tidigare graviditet(/er) och planer eller har blivit gravida igen -fortsättningstråd

Lergigan har aldrig hjälpt mig, jag blev bara trött av det. Undrar om det finns nya mediciner som kan lindra lite illamåendet.

Åh, den här tråden hade jag behövt för typ 6 veckor sedan. Är sjukskriven fram till lucia pga HG. Har aldrig varit med om något liknande.
Jag var illamående med mitt första barn också - var då sjukskriven ändå visserligen pga andra orsaker, men inte så här. Illamåëndet började i v 7 och då var jag illamående på morgonen, spydde och var ok resten av dagen för att kanske bli illamående på kvällen.
I våras blev jag gravid igen, men tvingades att avbryta graviditeten pga fosterskador, och då började illamåendet i v 8 och var mer sporadiskt, bra ena dagen, illamående en kort stund andra dagen osv. Jag hade väl spytt en handfull gånger när jag skrapades i v 12.
Denna graviditet började jag känna mig småillamående i v 5 och i v 6 satte det igång på allvar och jag började spy. Såg det som ett positivt tecken eftersom det kanske betydde att denna graviditet förtlöpte bra. Sedan har tiden gått, illamående dygnet runt, testade postafen i v 7 - hjälpte litegrann i tre dagar sedan försvann den effekten. Var på inskrivningssamtal i v 8 och bm sa direkt att jag ska vara hemma om jag mår så illa. Hon bokade en tid direkt med läkaren som jag fick träffa veckan efter. Han tog bara en titt på mig - och sa att "jag skriver ut legergian." Och sedan fick jag en månads sjukskrivning till att börja med. Tyvärr hjälper inte legergianen nåt vidare - jag får behålla maten, men illamåendet ligger konstant, natt som dag. Vissa dagar är bättre än andra. Blir också trött av dem och magen blir ännu mer knasig.
Enda fördelen är att jag inte gått upp nåt direkt i vikt, utan jag kan fortfarande ha mina vanliga byxor. Annars har jag alltid fått börja med grav.byxor i v 8-9.

Och jag kan lägga till - denna graviditet har visat sig gå bättre. Var på ul i i tisdags (v 10+3) och då var allt fint. Så jag hoppas bli mamma igen i juni

Finns en hel del faktiskt vad jag har läst, inget jag visste när jag väntade dottern men alla läkare är inte så glada för att skriva ut annat än just Lergiganen tydligen :/

Man får nog kämpa lite för de andra läkemedlen, lergigan verkar vara det första de testar.

Amosyt, Zofran, Primperan (?) är några jag hört talas om. Lergigan hjälpte inte mig förra gången.

primperanen vågade jag inte köra bil på blev trött och konstig. kände mig lite små full och tog bara udden av det.

Kul att folk hittat hit men tråkigt att det är så många som mår dåligt. men vi får stötta varandra och hjälpas åt med tips

har lagt till lite användbara trådar nu (fanns även i förra tråden)

Igår hade jag en riktigt dålig dag, jag mådde uselt. Åt youghurt vid 5.00, en skiva rostad vid 7.00 och låg längre i sängen -tanken var att maken skulle slippa åka hem från jobbet för att lämna på dagis och att jag istället skulle lämna senare. Barnen brukar lämnas 7.30, istället lämnade jag 9.00. Men det gick INTE. När jag kom hem kräktes jag och mådde urdåligt (trots amosyt). kl. 11.00 hade jag en läkartid och så här är det -jag kan inte gå upp på morgonen, jag kan inte åka fordon typ nång gång FFA inte på morgonen. Efter dagislämning och läkarbesök var heela dagen förstörd och när jag skulle lägga mig på natten var jag gråtfärdig -eftersom att jag vet att det brukar vara ännu värre på morgonen och att jag inte hade fått i mig nåt på hela dagen! Så jag lade mig spyfärdig med en hink bredvid och vaknade förundrat kl. 02.00 av att jag mådde bra igen! Idag har jag fått frukost på sängen och sovit till 10.00 och jag är en heelt annan människa!! Inga fler morgonlämningar, inga fler morgontider så kanske jag kan få må lite bättre igen! *hoppas hoppas*

sen hoppas jag även att det blir lite bättre till jul, det vore kul
-som angie skriver -det är ju inte långt dit!

Idag är dagis stängt och maken har ingen möjlighet att vara ehmma idag. Så jag har kämpat, valde att inte äta något så jag minskar varje fall risken att kräkas. Vi har varit upp på öppna förskolan eftersom min dotter är social och tycker att det är supertrist att bara vara hemma.

Tack och lov har dagen gått ganska bra, jag har bara kräkts när hon sovit och när förskolläraren passade henne på öppna. Men nu har jag fruktansvärd huvudvärk och bara längtar till om 2h när maken kommer hem och jag kan vila...

Jag har den värsta dagen hittills i denna vecka. Började igår em då jag kände hur illamåendet bara stegrade trots legergian. Spydde ett par gånger på kvällen. Illamåendet hela natten. Lyckades somna om på nåt vänster och drog mig upp vid 11. Som tur var lämnade maken dottern i morse. Började med att kasta mig på toan och spy galla. Fick i mig lite frukost som jag sedan fick upp och sen spydde jag ytterligare en gång. Jag fick ringa maken och be honom hämta dottern eftersom jag mår så illa. Det är första gången det har hänt under graviditeten. Annars har jag kunnat bita ihop och hämta ändå. Men det är lite jobbigt när man står över toan när kl är 14.50 och barnet ska hämtas 15.00. Så hon fick stanna kvar lite längre och vänta på pappa istället. Vilket jag får så jävla dåligt samvete för. Jag kan inte ens ta hand om min egen dotter när jag mår så här. Hur bra kan det vara för en tvååring att se sin mamma halvt utslagen liggandes i sängen var eviga dag? Numera reagerar hon inte ens när jag rusar in på toa utan frågar helt lugnt när jag kommer ut "hur är det mamma?" Fan, vad jag hatar det här...
Nu har jag ätit lite a-fil iallafall som jag hoppas att jag får behålla. Men jag är så matt och trött.
Vi ska på bröllop imorgon också och jag hoppas detta extrema illamående har lagt sig då. vill ju inte sitta i kyrkan och hulka.

Åh kära vänner, vad jag lider med er! Ingen kan förstå hur det här är, förutom de som varit igenom det själva, det är verkligen det mest nedbrytande jag någonsin varit med om!

Jag hoppas att ni är bättre och att ni får hjälp med barnen och dagis och allt sånt där, ingen hade ju förväntat sig att vi skulle fixa lämning och hämtning, öppna förskolan och andra vardagsbestyr om vi hade vinterkräksjukan och jag tycker att ni har det värre...

Jag har precis haft ägglossning och väntar nu på att få se om det tagit sig. Jag hoppas och ber att jag blir gravid nu men jag hoppas och ber också att jag inte ska bli så dålig den här gången. Jag vet inte hur jag kommer reagera då, fysiskt och psykiskt.

KRAM till er! Skriv av er och beklaga er så mycket ni bara kan här, och som sagt, se till att kräva hjälp så att ni orkar!!