Vi som haft Hyperemsis Gravidarum vid tidigare graviditet(/er) och planer eller har blivit gravida igen -fortsättningstråd

YEEES!!! idag fick jag amosyt -äntligen en medicin som fungerar på mig! Är såå glad
Började må illa förra tisd, det blev värre för varje dag och på fredag var det så illa att jag kontaktade läkaren, fick lergican som ju alltså fungeradejättebra förra graviditeten. Tyvärr hjälpte den inte som jag önskade -tog visserligen ned toppen av illamåendet men jag mådde ordentligt illa dygnet runt. Så idag började jag kräkas som en gris och då ringde jag läkaren och fick amosyt. Och nu har jag tom kunnat äta lite kyckling och ris och mår riktigt bra faktiskt!!! SÅÅ underbart, jag är så glad! Och min underbara man har verkligen fått ställa upp idag. Ringde kl 7.00 och sa att han fick lämna barnen på dagis idag varpå han åkte hem från jobbet. Ringde sen 10.40 och bara -jag har fått en ny medicin, kan du åka till apoteket? Varpå han åkte hem från jobbet igen!! Han jobbar trots allt 20min bort och har svårt att gå ifrån arbetsplatsen så han ställde verkligen upp

ego-inlägg, men det var skönt å "prata av sig" lite!

Skogkatt: vad duktig du är som pluggar! Själv har jag sjukanmält mig och tänker bli sjukskriven i några veckor. Jag är otroligt imponerad! Men jag förstår det med forskningen. Är själv mitt i insamling av material men kommer få ställa in flera planerade tester. Men men det är så det är.

Betania: Hoppas ni lyckas denna månad

tänkte hoppa in här hos er. väntar tredje och är i vecka 7 illamåendet och kräkningarna blir värre varje dag. inte lyckats behålla nått idag än men men lång tid kvar att må dåligt.

Jo jag har också Amosyt men jag blir så trött av den att jag bara kan ta den kvällstid och det funkar kanske var 3 middag. Dvs jag kan behålla var tredje kvällsmat, men det är underbart bara det!

Det är för mig en gigantisk skillnad att få vara hemma 2h innan jag måste hämta min dotter på dagis. Det gör att jag kan äta lunch, kräkas och vila och sedan orkar jag med henne hjälpligt åtminstone. Tidigare så åt jag mellis med henne för att sedan kräkas och hon blev orolig om hon märkte att jag kräktes (dvs inte alla gånger...).

Tyvärr så har min make fått ändrade arbetsuppgifter som kommer innebära arbete på annan ort varannan vecka... Jag oroar mig för hur dessa veckor ska funka men tja det är bara att hugga i och hoppas på det bästa och itne känna efter för mycket..

hej bumbi! Kul att du kom hit, men mindre kul att du mår som du gör. Har du provat någon medicin?

Skogkatt: som sagt, jag beundrar dig verkligen. Har du någon annan som kan hjälpa dig ifall det skulle bli superjobbigt när din man är borta?
Skönt att du kan hitta små knep i alla fall som gör det lättare att klara vardagen.
Mina barn blir oxå oroliga över att jag mår dåligt, de känner ju av det fast att de är så små. *sötnosar*

Jo mina kära föräldrar är pensionärer och min mamma kommer nog gärna och bor och hjälper till ifall att det blir outhärdligt. Dessvärre känner jag smått panik över att de ska till Kanarieöarna i 2v nu. Troligen så kommer jag ju ändå klara mig (är alldeles för envis för mitt eget bästa) men just vetskapen att mitt skyddsnät är borta...

Hallå !

Välkommen alla nya! Tråkigt att träffas under såna här omständigheter men trevligt att ni hittat hit...

Det FINNS mer hjälp att få, det är synd att läkare inte är mer pålästa. Och när man redan är sjuk är det inte så lätt att orka kämpa för att få testa nya mediciner osv. Men ge inte upp, be någon annan hjälpa er med samtal till läkare osv eller ta av era sista krafter för det är sannerligen inget vidare att vara sjuk hela graviditeten!

Vad konstigt det är, jag längtar sååå efter att bli gravid nu men är samtidigt rädd för att bli dålig igen... Så dubbla känslor!

Hej på er, hittade plötsligt den här tråden och insåg att det gäller mig. Hej Bumbi, ser att vi följs åt i många trådar