Kollegans hund på arbetsplatsen?

Men om ingen klagar eller tycker det är jobbigt så vad spelar det för roll. Brukarna uppskattar det förmodligen!
Min syrra hade med sin hund till jobbet alla gamla tyckte det var jättemysigt!!!

och det är väl toppen att den brukaren inte längre är rädd!

Om ingen har allergi eller känner obehag, varför störa sig. Och den som var hundrädd i början, det är väl jättebra om den fobin är botad. Jag har vart hundrädd och det är verkligen jobbigt att vara det. Bara för att någon har en utvecklingsstörning har den personen väl samma rätt till att bli av med fobier som alla andra?? Och om det hjälpte med hunden där så är det väl kanon?? Hade rädslan däremot inte gått över hos brukaren hade det vart en annan sak.

Trollet Ludenben skrev 2009-10-10 07:29:16 följande:

Personer med utvecklingsstörning ska ha samma rätt som alla andra människor. Därför ska man inte tvinga på dem en hund i deras hem när de är hundrädda. Hade du velat ha en stor hund i ditt kök om du var hundrädd? Jag anser att det är att köra över en människa när man på eget initiativ bestämmer sig för att "bota" dennes hundrädsla i personens egna hem. Dessutom ska brukaren själv bestämma om denne vill jobba med hundrädslan (vilket inte var fallet), det är inget som personalen kan bestämma själv.

Tyckte verkligen alla gamla att det var så mysigt? Jag tror att det är lätt hänt att man som icke-allergiker och icke-hundrädd inte förstår att andra kan vara det. Tänk på att många vårdtagare på äldreboenden och brukare i gruppbostäder faktiskt är i ett beroendeförhållande till personalen och inte alltid vågar säga ifrån. Särskilt viktigt är det att man tänker efter när det kommer till personer med utvecklingsstörning eftersom många inte har förmågan att stå på sig gentemot personalen.

men gå till chefen då om du tycker så. Jag jobbar inte på din arbetsplats så min åsikt kvittar ju egentligen. Men om fobin är botad och allt är bra, så fattar inte att DU har sånna problem. Kanske är det DU som känner obehag egentligen och lägger det på brukaren eftersom du är sååå störd över det. Vad vi i tråden här tycker kvittar, det ändrar inte din sits. Och vad vill du med tråden? Bara få medhåll? Du frågade efter min åsikt och fick den. Har du problem med något på din arbetsplats tar du upp det med chefen alt. facket om du vill gå ännu längre. Annars är det bara att gilla läget.

Många hundar är utbildade (ja, det är väl mest hundägaren som är utbildad, men hunden är godkänd) som terapihund. Dessa hundar följer med ägaren till arbetsplatsen vilket ofta är just ett boende för utvecklingsstörda, handikappade eller äldre. Hundar brukar vara väldigt uppskattade av brukarna och de har visat ha en terapeutisk effekt och vara lugnande.

Om jag var du skulle jag fråga ägaren (och även brukarna) angående hunden. Troligtvis är den där som ett komplement till den vård som erbjuds och är säkert väldigt uppskattad, även av den personen som tidigare varit rädd för hundar.

Trollet Ludenben skrev 2009-10-10 07:44:35 följande:

Jag har tagit upp det med min chef. Men hon gillar hundar och förstår inte hur man kan vara hundrädd (hunden är så snäll) eller allergisk (det är väl inte så farligt). Anledningen till att jag ville höra andras åsikter är för att jag verkar vara ett ufo på min arbetsplats som inte tycker om hunden och som tänker på att andra såsom brukarna själva, deras gode män och anhöriga kan känna obehag av en stor hund. Jag reagerar på era två inlägg då jag upplevde det som arrogant mot brukarna att nonchalera det faktum att en person i en beroendeställning till andra människor får en hund upptryckt i ansiktet i sitt eget hem när denne är hundrädd.

Man har väl inte med en hund på en arbetsplats. Vad gör ni om ni får en vikarie som är allergisk ? Din kollega som har med hunden, måste ju dessutom ta hand om hunden på arbetstid.
Man tar heller inte med sin hund till någon annans hem om denne inte vill.

Jag tycker din kollega är respektlös både mot sina kollegor, sitt arbete och de boende.
Är det dessutom en kommunal arbetsplats - så tror jag det finns regler om att ha med sig hundar på arbetsplatsen.

men eftersom du anser att frågan är så viktig, varför tar inte upp det med facket? Och om du tyckte svaret om brukaren ska behöva umgås med en hund i sitt hem var arrogant så är du ju bara ute efter medhåll. Min åsikt kvittar ju, den kommer inte att ändra något på din arbetsplats. Chefen har sagt sitt, passar inte det dig: gå till facket!!

Om brukarna är lätt utvecklingsstörda kan de nog tala för sig själva och markera om de inte vill ha hunden i närheten? Litar du inte såpass mycket på dina kollegors kiompetens att introduktionen av hunden på platsen skett på ett lämpligt sätt?