• Fransisco

    Kollegans hund på arbetsplatsen?

    Jag jobbar som habiliteringspedagog på ett gruppboende för personer med lindrig utvecklingsstörning. En av vårdarna har alltid med sig sin hund till jobbet. Hunden är stor och pälsig och ligger alltid i de allmänna utrymmen där både personal och boende umgås tillsammans. Eftersom jag är ny på jobbet har jag inte vågat säga till än men jag börjar störa mig mer och mer. Är varken speciellt hundrädd eller har allergi men jag tänker på alla andra på jobbet. Och framförallt de som bor där, brukarna. En i personalen berättade stolt för mig att en av brukarna varit jätte hundrädd från början men nu hade det släppt eftersom hunden varit där så mycket.. Är det verkligen rimligt att ma utsätter människor med utvecklingsstörning för hundar i deras eget hem när de är hundrädda?
    Vad anser ni om att man tar med sig sin egen hund till sin arbetsplats varje dag?

  • Svar på tråden Kollegans hund på arbetsplatsen?
  • Fransisco
    Rudies skrev 2009-10-10 07:50:03 följande:
    Många hundar är utbildade (ja, det är väl mest hundägaren som är utbildad, men hunden är godkänd) som terapihund. Dessa hundar följer med ägaren till arbetsplatsen vilket ofta är just ett boende för utvecklingsstörda, handikappade eller äldre. Hundar brukar vara väldigt uppskattade av brukarna och de har visat ha en terapeutisk effekt och vara lugnande.Om jag var du skulle jag fråga ägaren (och även brukarna) angående hunden. Troligtvis är den där som ett komplement till den vård som erbjuds och är säkert väldigt uppskattad, även av den personen som tidigare varit rädd för hundar.
    Ja om det hade varit på det sättet så hade det känts ok för mig. Men detta är personalens egna outbildade hund (eller hur jag ska uutrycka mig). Och personalen har själva bestämt sig för att bota hundrädslan hos den boeende. Frågan är faktiskt om brukaren verkligen är botad eller om det handlar om att den inte törs säga ifrån. Problemet med hunden är också att den behöver gå ut och då bara går min kollega en promenad med den oavsett om det passar verksamheten eller inte.
  • Fransisco

    sär skriven skrev 2009-10-10 07:54:32 följande:


    Om brukarna är lätt utvecklingsstörda kan de nog tala för sig själva och markera om de inte vill ha hunden i närheten? Litar du inte såpass mycket på dina kollegors kiompetens att introduktionen av hunden på platsen skett på ett lämpligt sätt?
    Personer med lindrig utvecklingsstörning har inte alltid den förmågan att säga till personalen. Man är i en beroendeställning och törs inte alltid ifrågasätta just de personer som har mest makt över ens liv. Och nej, jag litar inte på mina kollegors pedagogiska förmåga att bota någons hundrädsla. Att bota en annan människas fobi är väl inget som man kan göra bara för att man är undersköterska?
  • Rudies
    Fransisco skrev 2009-10-10 07:54:32 följande:
    Ja om det hade varit på det sättet så hade det känts ok för mig. Men detta är personalens egna outbildade hund (eller hur jag ska uutrycka mig). Och personalen har själva bestämt sig för att bota hundrädslan hos den boeende. Frågan är faktiskt om brukaren verkligen är botad eller om det handlar om att den inte törs säga ifrån. Problemet med hunden är också att den behöver gå ut och då bara går min kollega en promenad med den oavsett om det passar verksamheten eller inte.
    Ja då är det en helt annan sak enligt mig. Personligen hade jag inte brytt mig då jag gillar hundar och inte hade velat störa mig med personalen, men du verkar ha lite skinn på näsan så då tycker jag att du ska gå vidare med saken. Om du pratat med ägaren och chefen och tydligt förklarat att och varför du inte vill att hunden ska vistas på arbetsplatsen och fått avslag tycker jag du kan höra med facket vad de har att säga om saken.
  • Fransisco

    Trollet Ludenben skrev 2009-10-10 07:53:35 följande:


    men eftersom du anser att frågan är så viktig, varför tar inte upp det med facket? Och om du tyckte svaret om brukaren ska behöva umgås med en hund i sitt hem var arrogant så är du ju bara ute efter medhåll. Min åsikt kvittar ju, den kommer inte att ändra något på din arbetsplats. Chefen har sagt sitt, passar inte det dig: gå till facket!!
    Jag kan ta upp det med facket om det rör min egen eller mina kollegors arbetsmiljö Men om jag värnar om brukarna så är ju det inget som fackförbundet bryr sig om. e jobbar inte med sådana frågor. Och vad vill du ha för svar på dina inlägg. Stör det dig att jag ger dig motargumet? Det skulle bli väldigt trist i forum om man aldrig skulle kunna ifrågasätta någons åsikt trots att man bett om den.
  • sär skriven
    Fransisco skrev 2009-10-10 07:58:08 följande:
    sär skriven skrev 2009-10-10 07:54:32 följande:
    Personer med lindrig utvecklingsstörning har inte alltid den förmågan att säga till personalen. Man är i en beroendeställning och törs inte alltid ifrågasätta just de personer som har mest makt över ens liv. Och nej, jag litar inte på mina kollegors pedagogiska förmåga att bota någons hundrädsla. Att bota en annan människas fobi är väl inget som man kan göra bara för att man är undersköterska?
    Anser de boende själva att de är i beroendeställning? För samspelet mellan brukare och personal skall ju ske på sådant sätt att personalen förstärker brukaren. Fungerar det inte så på er arbetsplats har ni nog andra problem än hundar.
  • Fransisco
    Pysse skrev 2009-10-10 07:53:04 följande:
    Man har väl inte med en hund på en arbetsplats. Vad gör ni om ni får en vikarie som är allergisk ? Din kollega som har med hunden, måste ju dessutom ta hand om hunden på arbetstid. Man tar heller inte med sin hund till någon annans hem om denne inte vill. Jag tycker din kollega är respektlös både mot sina kollegor, sitt arbete och de boende. Är det dessutom en kommunal arbetsplats - så tror jag det finns regler om att ha med sig hundar på arbetsplatsen.
    Det är så jag tänker med. att någon tar med sin privata hund till sin arbetsplats innebär ju en mängd bekymmer. Det känns ju inte som en arbetsplats, utan mer som att viss personal går från sitt egna hem till sit andra egna hem typ.L ite oproffessionellt.
  • sär skriven
    Fransisco skrev 2009-10-10 08:03:49 följande:
    Det är så jag tänker med. att någon tar med sin privata hund till sin arbetsplats innebär ju en mängd bekymmer. Det känns ju inte som en arbetsplats, utan mer som att viss personal går från sitt egna hem till sit andra egna hem typ.L ite oproffessionellt.
    Personligen tycker jag att ett boende ska kännas just som ett hem och inte som en arbetsplats. Varför vissa människor krampaktigt håller fast vid institutioneringen är för mig en gåta.
  • Trollet Ludenben
    Fransisco skrev 2009-10-10 08:01:19 följande:
    Trollet Ludenben skrev 2009-10-10 07:53:35 följande: Jag kan ta upp det med facket om det rör min egen eller mina kollegors arbetsmiljö Men om jag värnar om brukarna så är ju det inget som fackförbundet bryr sig om. e jobbar inte med sådana frågor. Och vad vill du ha för svar på dina inlägg. Stör det dig att jag ger dig motargumet? Det skulle bli väldigt trist i forum om man aldrig skulle kunna ifrågasätta någons åsikt trots att man bett om den.
    Men det är ju du som som sagt att jag är arrgogant *L*. Jag har aldrig sagt att jag stör mig på att du har argument tvärtom mot mina. Du gillar att vända på saker va?? Nåja...
    Om det inte finns något facket kan göra för de inte bryr sig om brukarna då innebär det antagligen att personalen kan göra vad som helst utan att nån bryr sig för facket jobbar inte med sånna frågor... låter inte logiskt. Till någon, om det inte är facket men någonstans borde det väl finnas som du kan vända dig med frågor som rör brukarna.
    Älskade ungar Frodo 021001 och Elias 090224
  • sär skriven

    Trollet Ludenben skrev 2009-10-10 08:05:46 följande:


    Men det är ju du som som sagt att jag är arrgogant *L*. Jag har aldrig sagt att jag stör mig på att du har argument tvärtom mot mina. Du gillar att vända på saker va?? Nåja...Om det inte finns något facket kan göra för de inte bryr sig om brukarna då innebär det antagligen att personalen kan göra vad som helst utan att nån bryr sig för facket jobbar inte med sånna frågor... låter inte logiskt. Till någon, om det inte är facket men någonstans borde det väl finnas som du kan vända dig med frågor som rör brukarna.
    Ja då får väl TS gå till facket och säga att hon retar sig på hunden för den får det att kännas som ett hem och inte som en institution.

    Trist om hon skulle få igenom det - jag kan nämligen tänka mig att de boende, i första hand, skulle sakna hunden som de vant sig och förmodligen fäst sig vid. Hundar har dessutom dokumenterad terapeutisk effekt på människor.
  • Fransisco

    sär skriven skrev 2009-10-10 08:02:39 följande:


    Anser de boende själva att de är i beroendeställning? För samspelet mellan brukare och personal skall ju ske på sådant sätt att personalen förstärker brukaren. Fungerar det inte så på er arbetsplats har ni nog andra problem än hundar.
    Vår arbetsplats har såklart ett stort problem i hur vi bemöter brukarna. Att på eget bevåg skuffa in en stor hund i en hundrädds människas kök tyder på stora brister i empati. Att hunden dessutom är personalens egna hund som inte är en vårdhund tyder på att man har svårt att skilja på privatliv och jobbet.

    Givetvis anser de boende att de själva är beroendesituation. De har utvecklingsstörning, de är inte dumma i huvuvdet. Vi är alla i beroendeställning när vi behöver andra människors hjälp för att klara vår vardag.
Svar på tråden Kollegans hund på arbetsplatsen?