Kollegans hund på arbetsplatsen?

Eh. Självklart är det problematiskt om en personal bestämt sig för att på eget bevåg "bota" en boendes hundrädsla genom att börja ta med sig sin egen hund till jobbet. Det krävs väl inte mycket tankeverksamhet för att se det? Jag har jobbat på ett gruppboende där en av de boende inte klarade av att män hjälpte till i duschen; det vore ett direkt övergrepp att tvinga på honom/henne manlig duschpersonal för att "bota" fobin.

Vad gäller hunden i övrigt ser ju jag det (som allergiker) som ett arbetsmiljöproblem. Ur arbetsmiljöhänseende får man inte ha med sig husdjur på arbetsplatsen om det finns kollegor som är allergiska. Enligt en fråga/svar på arbetsmiljöverket: "Hundar har ingenting på arbetet att göra, och om de ska vara där så är det för att alla är överens om att det är OK. Finns det missnöje mot hundarna borde det räcka för att de skulle vara förvisade från arbetsplatsen. Är någon allergisk är det hundförbud som gäller." Frågan är därtill hur det egentligen ser ut ur hygienhänseende, om det också är så att ni hanterar livsmedel på arbetsplatsen (lagar mat åt de boende etc).

jag har bara läst ts och jag tänker så att det är ju faktiskt allmänt känt att djur ger en lugnande inverkan på människor. Därför är det ju vanligt att man på hospice och äldreboenden har djur stationerade. Både jag och min man har jobbat på gruppbostad tidigare och min man brukade ha med sig vår hund när hon var valp. Där bodde flera brukare som tyckte att hundar var lite läskiga och detta pga. att dom inte hade träffat hundar på nära håll tidigare. Iom att dom såg valpen växa upp från att ha varit 6,5 kg till att vara 37 kg så lärde dom sig att hundar inte var så farliga oavsett vilken storlek de hade.

jag tror på djur som terapi och som sällskap, däremot tycker jag att man måste titta på vad det är för typ utav hund.

...för övrigt är det väl för fan självklart att en brukare - oavsett funktionshinder och oavsett boendeform - befinner sig i beroendeställning till en assistent/vårdgivare - oavsett om denne själv tycker sig befinna sig i en beroendeställning eller inte. Samma sak gäller för till exempel lärare och elever, eller chefer och arbetstagare. Är man inte medveten om detta, vad det kan få för konsekvenser och är medveten om ansvaret i det bör man nog heller inte jobba med funktionshindrade i överhuvudtaget.

Det jag kan tänka på är väl kanske att det inte är så kul atty städa efter kollegans hund med tanke på att den är hårig. Fast hon kanske själv dammsuger upp efter sin hund? För det är ju endast hennes ansvar isåfall. Inen annan ska behöva dammsuga hundhår varje dag!

Sen är det INTE snällt att tvinga på en hundrädd person en hund i huvud taget. Även om det blivigt bättre så har denna människa tydligen inte SJÄLV fått välja. Och det är kränkande att andra vuxna tar livsavgörande beslut åt en fast man själv är vuxen.

Min kompis jobbar på ett liknande ställe som du ts. och där RESPEKTERAR dom de boendes önskningar och viljor.Just för att dom också har rätt att avgöra och välja över SINA liv även om dom behöver personal till hjälp.

Tycker du ska ta upp detta med hunder och fråga hur dom tänker. Och söäga vad du känner inför detta med att tvinga på en hundrätdd en hund. Det skulle jag ha gjort iallafall.

Jag skulle inte vilja att någon kollega tog med sin hund in på arbetsplatsen. Jag är varken allergisk eller hundrädd men jag tycker det är ofräscht med djur som hårar och dreglar på allt. Jag är inte deet minsta intresserad av husdjur och vill inte tvingas lägga tid och energi på att hälsa på djuret varje dag eller att prata om djuret (precis som jag inte tycker att någon kollega ska ta till vana att ta med sitt/sina barn till arbetsplatsen). Särskilt illa tycker jag om butiksinnehavare som har sitt djur i sin butik, himla ofräscht!