Kollegans hund på arbetsplatsen?

Beror väl helt på vad som är bestämt. De kanske har haft en diskussion innan du började och tyckte det var bra. Den enda som är bristfälligt är väl informationen till nyanställda om att det brukar finnas en hund där.

Och om en av brukarna blev av med hundrädslan så är väl det jättebra?!

om de vill ha hunden där då??

Min sons hund följer alltid med till mormors boende, där vill alla klappa och gosa -vilket de är ensamma om att få göra med denna hund, ingen annan än familjen får annars röra honom (för mig, alltså)

En tjej (med utv st) som var livrädd för hundar lärde sig faktiskt att dessa fyrbeningar inte är farliga via min sons jycke.

Och jag anser att det ska åtgärdas till brukarens fördel i första hand. En pollenallgergiker söker ju sällan jobb i en blomsterbutik, eller hur? Man får ju inte glömma att det även står den anställde fritt att söka och tacka ja till jobb. Är man klorallergiker söker man inte arbete som badvakt på ett badhus för att sedan kräva att vattnet skall avkloreras.

Det är väl kul att de boende får lära känna en hund och njuta av allt vad det kan ge en människa?! Det borde berika deras liv och inte utgöra något större probelm om hunden är fostrad och har en vettig husse/matte. varför se det som ett problem?

anne h skrev 2009-10-10 20:08:31 följande:

Men det är en annan sak att du tar med en familjehund att träffa din familj. Det hade inte vart så illa om hon tog med sig hunden förbi någon gång ibland och dom hälsade. Men att den är där hela tiden som hon jobbar tycker inte jag är OK. Det är inte säkert att de handikappade vågar säga ifrån. Dessutom är det en arbetsplats, för TS t.ex. Hon har valt att arbeta med handikappade, inte djur. Dessutom flyttar det ju in nya handikappade ibland på gruppboenden. Kul för en nyinflyttad att försöka hävda att den inte vill ha hunden där hela tiden när alla är vana vid den och tycker den nya är en tråkmåns.

Har ögnat igenom tråden men hittar ingenstans där det står att TS har satt sig ner tillsammans med personalen och _pratat_ om det hela. Anmäla till facket, höra lite diskret med personalen, och så vidare - vad hände med rak kommunikation?!
Stör man sig på något så får man ju ta reda på hur det ligger till, och bästa sättet för detta är att fråga rätt ut. Vad skulle övriga personal ha att bli upprörd över? Att man som ny undrar?
Personligen skulle jag aldrig ha några problem med att ha en hund på min arbetsplats såvida den är tränad att vara lugn, tyst, etc. Ett överskottsenergirejs i korridoren vore inte uppskattat. Där vi bor tar de ofta in hundar både till dagis, skola, handikappboende och ålderdomshem med goda resultat. På ålderdomshemmet har t ex kraftig dödsångest hos vissa patienter minskat drastiskt, de dementa börjar plötsligt prata om sin barndomhund, etc.

...fast med den logiken skulle ingen som är allergiker eller planerar att bli gravid kunna söka jobb som exempelvis personlig assistent - eftersom brukaren skulle kunna skaffa hund någon gång i framtiden, eller för att man som assistent skulle kunna få besvär av graviditeten som gör att man inte kan fortsätta arbetet. Jag som allergiker skulle aldrig söka (eller ta) ett jobb där brukaren äger ett pälsdjur eller röker. Dock kan man till exempel inte strunta i arbetsmiljöåtgärder för att assistenterna tog jobbet frivilligt, med vetskap om att brukaren röker. De exempel du tar (pollen och klor) är lite märkliga, med tanke på att det inte är något som enskilt regleras i arbetsmiljölagstiftningen - och PRECIS som i fall där arbetsplatsen är någons hem, så måste arbetsplatsen/-uppgifterna anpassas i de fall en arbetstagare blir sjuk av sitt arbete (till exempel att man utvecklar en allergi mot klor eller pollen under sin anställning).

Det där med "brukarens fördel" är en enorm gråzon. En brukare kan motsätta sig bostadsanpassning för att assistenten ska kunna använda adekvata lyfthjälpmedel till exempel; menar du att det är rätt?

Arbetsmiljölagen är en tvingande lag, det är alltså ingenting man kan bortse ifrån bara för att arbetsplatsen råkar vara någons hem.

Det är ju där de ömsesidiga anpassningarna kommer in. Jag är också verksam inom vården och där har vi haft anhöriga som vägrat låta oss använda lift i hemmet, vilket satte oss i en ställning där vi enbart kunde vägra utföra uppgiften.

Inom ett företag som handhar personlig assistans måste ju ändå största hänsyn tas till brukaren som redan tidigare har hund, annars skulle ju ingen med funktionshinder få lov att ha djur/starkluktande blommor/ryamattor/parfym i de fall det skulle kunna komma in en allergiker i bilden. Det är ju lättare för assistansbolaget att anpassa sin personal än för brukaren att ta bort viktiga delar i sitt liv.

Han brukar vara hos mormor, jycken, på dagarna nu före sin träning, så han slipper vara ensam hemma.
När han är tränad kommer han vara med sonen i skolan och överallt där han kommer vara.. utan undantag.

På gruppboende -iaf här- kollar de om eventuell ny passar in i gruppen, tex vad gäller djur och allergier, ålder mm. Så det torde inte bli några problem med stor chock att där finns en hund.

Jovisst, där är vi helt eniga. Du verkar inte riktigt förstå vad jag menar. I vissa fall - till exempel rökning - är det helt nödvändigt att göra bostadsanpassningar (till exempel att sätta in luftrenare och att se till att det finns ett rökfritt personalrum där personalen kan duscha och byta om) eftersom arbetsmiljölagen stipulerar att ingen ska behöva utsättas för passiv rökning på sin arbetsplats.

I andra fall (till exempel hundar, klor eller dylikt) säger lagstiftningen inte någonting specifikt. Att en brukare har pälsdjur eller rider regelbundet är relevant information i en nyanställningssituation. En potentiell assistent får alltså i det läget tacka ja eller nej till ett jobb. Men i det fall det finns en anställd assistent som är allergisk (och brukaren skaffar hund eller dylikt) eller utvecklar en allergi mot något som förekommer i jobbet, då åläggs arbetsgivaren att vidta arbetsmiljöåtgärder. Återigen kan det bli aktuellt med luftrenare, eller också med omplacering, eller någonting annat. Man kan dock INTE säga att det "bara är att gilla läget".

Som sagt, man kan inte begära att en brukare ska ta bort sitt djur, men det är inte heller det jag skriver. Jag kan nämna ett faktiskt exempel: jag jobbade som assistent och hade jobbat där i två månader när en nyanställd assistent började ha med sig sin hund på jobbet - som gjorde mig sjuk. I det läget är det hon som måste sluta ta med sig sin hund, oavsett vad brukaren än tycker om det.