Kollegans hund på arbetsplatsen?

Jag jobbar som habiliteringspedagog på ett gruppboende för personer med lindrig utvecklingsstörning. En av vårdarna har alltid med sig sin hund till jobbet. Hunden är stor och pälsig och ligger alltid i de allmänna utrymmen där både personal och boende umgås tillsammans. Eftersom jag är ny på jobbet har jag inte vågat säga till än men jag börjar störa mig mer och mer. Är varken speciellt hundrädd eller har allergi men jag tänker på alla andra på jobbet. Och framförallt de som bor där, brukarna. En i personalen berättade stolt för mig att en av brukarna varit jätte hundrädd från början men nu hade det släppt eftersom hunden varit där så mycket.. Är det verkligen rimligt att ma utsätter människor med utvecklingsstörning för hundar i deras eget hem när de är hundrädda? Vad anser ni om att man tar med sig sin egen hund till sin arbetsplats varje dag?

Trollet Ludenben skrev 2009-10-10 07:29:16 följande: Personer med utvecklingsstörning ska ha samma rätt som alla andra människor. Därför ska man inte tvinga på dem en hund i deras hem när de är hundrädda. Hade du velat ha en stor hund i ditt kök om du var hundrädd? Jag anser att det är att köra över en människa när man på eget initiativ bestämmer sig för att "bota" dennes hundrädsla i personens egna hem. Dessutom ska brukaren själv bestämma om denne vill jobba med hundrädslan (vilket inte var fallet), det är inget som personalen kan bestämma själv.

Som allergiker har man tydligen inte några rättigheter. Jag fick anställning på ett äldreboende där det bodde en katt.Mannen som ägt katten var avliden sedan länge men katten blev kvar.Visst är det mysigt med djur men inte så kul för oss allergiker. Jag blev inte upplyst om att det fanns en katt när jag blev anställd.Utan upptäckte det när jag arbetade första dagen.Chefen visste inte vad hon skulle göra.personalen ville ha kvar katten. Då ringde jag facket och undrade vad jag hade för rättigheter.Där fick jag till svar att det var arbetsgivarens ansvar att arbetsmiljön inte gjorde de anställda sjuka men jag kunde inte tvinga arbetsgivaren att ta bort katten.Eventuellt kunde det bli tal om omplacering ! Jag tjafsade aldrig om katten.proppade i mig en massa tabletter och nässpray och härdade ut.Sökte ett nytt jobb och fick det, så jag jobbade bara ett par månader på detta äldreboende med katt. men jag tycker fortfarande att det är konstigt att personal ska behöva flytta på sig medan katten blev kvar.Risken är ju stor att det kommer fler allergiska anställda i framtiden.

Som allergiker har man tydligen inte några rättigheter.Jag fick anställning på ett äldreboende där det bodde en katt.Mannen som ägt katten var avliden sedan länge men katten blev kvar.Visst är det mysigt med djur men inte så kul för oss allergiker.Jag blev inte upplyst om att det fanns en katt när jag blev anställd.Utan upptäckte det när jag arbetade första dagen.Chefen visste inte vad hon skulle göra.personalen ville ha kvar katten.Då ringde jag facket och undrade vad jag hade för rättigheter.Där fick jag till svar att det var arbetsgivarens ansvar att arbetsmiljön inte gjorde de anställda sjuka men jag kunde inte tvinga arbetsgivaren att ta bort katten.Eventuellt kunde det bli tal om omplacering !Jag tjafsade aldrig om katten.proppade i mig en massa tabletter och nässpray och härdade ut.Sökte ett nytt jobb och fick det, så jag jobbade bara ett par månader på detta äldreboende med katt.men jag tycker fortfarande att det är konstigt att personal ska behöva flytta på sig medan katten blev kvar.Risken är ju stor att det kommer fler allergiska anställda i framtiden.

Men hur hade det varit om ägaren fortfarande levde? Skulle de ha gjort sig av med den då också?

Egoistiskt att vilja ta bort en katt på ett boende bara för att man som nyanställd är allergisk. Förstår du inte att katten gör mycket nytta för de boendes välbefinnande?Nej. Då är det allt bättre och mer omtänksamt att se sig om efter ett annat jobb.Kände du inte av katten när du var och tittade på din blivande arbetsplats?

Huvudsaken måste ju vara att en arbetssökande informeras i förväg om allt som kan tänkas vara "avvikande" från normen i ett visst yrke. Jag hade t ex själv inte tänkt tanken på att det kan finnas djur på en vårdinrättning eller att det röks på ett kontor i Sverige. Däremot förstår jag ju att det finns djur i en djuraffär eller blommor i en blomsteraffär, och söker inte jobb där eftersom jag är allergiker. Det skadar ju inte heller att förtydliga i en platsannons, t ex att den som söker personlig assistent skriver att det finns djur i hemmet eller att han/hon är rökare. Då undviks missförstånd.

Jag jobbar som habiliteringspedagog på ett gruppboende för personer med lindrig utvecklingsstörning. En av vårdarna har alltid med sig sin hund till jobbet. Hunden är stor och pälsig och ligger alltid i de allmänna utrymmen där både personal och boende umgås tillsammans. Eftersom jag är ny på jobbet har jag inte vågat säga till än men jag börjar störa mig mer och mer. Är varken speciellt hundrädd eller har allergi men jag tänker på alla andra på jobbet. Och framförallt de som bor där, brukarna. En i personalen berättade stolt för mig att en av brukarna varit jätte hundrädd från början men nu hade det släppt eftersom hunden varit där så mycket.. Är det verkligen rimligt att ma utsätter människor med utvecklingsstörning för hundar i deras eget hem när de är hundrädda? Vad anser ni om att man tar med sig sin egen hund till sin arbetsplats varje dag?