Fransisco

Äldre 10 Oct 07:14

248 svar

Kollegans hund på arbetsplatsen?

Jag jobbar som habiliteringspedagog på ett gruppboende för personer med lindrig utvecklingsstörning. En av vårdarna har alltid med sig sin hund till jobbet. Hunden är stor och pälsig och ligger alltid i de allmänna utrymmen där både personal och boende umgås tillsammans. Eftersom jag är ny på jobbet har jag inte vågat säga till än men jag börjar störa mig mer och mer. Är varken speciellt hundrädd eller har allergi men jag tänker på alla andra på jobbet. Och framförallt de som bor där, brukarna. En i personalen berättade stolt för mig att en av brukarna varit jätte hundrädd från början men nu hade det släppt eftersom hunden varit där så mycket.. Är det verkligen rimligt att ma utsätter människor med utvecklingsstörning för hundar i deras eget hem när de är hundrädda?
Vad anser ni om att man tar med sig sin egen hund till sin arbetsplats varje dag?

Fransisco

Äldre 10 Oct 07:38

#3

Trollet Ludenben skrev 2009-10-10 07:29:16 följande:

Om ingen har allergi eller känner obehag, varför störa sig. Och den som var hundrädd i början, det är väl jättebra om den fobin är botad. Jag har vart hundrädd och det är verkligen jobbigt att vara det. Bara för att någon har en utvecklingsstörning har den personen väl samma rätt till att bli av med fobier som alla andra?? Och om det hjälpte med hunden där så är det väl kanon?? Hade rädslan däremot inte gått över hos brukaren hade det vart en annan sak.

Personer med utvecklingsstörning ska ha samma rätt som alla andra människor. Därför ska man inte tvinga på dem en hund i deras hem när de är hundrädda. Hade du velat ha en stor hund i ditt kök om du var hundrädd? Jag anser att det är att köra över en människa när man på eget initiativ bestämmer sig för att "bota" dennes hundrädsla i personens egna hem. Dessutom ska brukaren själv bestämma om denne vill jobba med hundrädslan (vilket inte var fallet), det är inget som personalen kan bestämma själv.

Fransisco

Äldre 10 Oct 07:42

#4

FamiljenPeura skrev 2009-10-10 07:24:51 följande:

Men om ingen klagar eller tycker det är jobbigt så vad spelar det för roll. Brukarna uppskattar det förmodligen! Min syrra hade med sin hund till jobbet alla gamla tyckte det var jättemysigt!!!och det är väl toppen att den brukaren inte längre är rädd!

Tyckte verkligen alla gamla att det var så mysigt? Jag tror att det är lätt hänt att man som icke-allergiker och icke-hundrädd inte förstår att andra kan vara det. Tänk på att många vårdtagare på äldreboenden och brukare i gruppbostäder faktiskt är i ett beroendeförhållande till personalen och inte alltid vågar säga ifrån. Särskilt viktigt är det att man tänker efter när det kommer till personer med utvecklingsstörning eftersom många inte har förmågan att stå på sig gentemot personalen.

Fransisco

Äldre 10 Oct 07:50

#7

Trollet Ludenben skrev 2009-10-10 07:44:35 följande:

men gå till chefen då om du tycker så. Jag jobbar inte på din arbetsplats så min åsikt kvittar ju egentligen. Men om fobin är botad och allt är bra, så fattar inte att DU har sånna problem. Kanske är det DU som känner obehag egentligen och lägger det på brukaren eftersom du är sååå störd över det. Vad vi i tråden här tycker kvittar, det ändrar inte din sits. Och vad vill du med tråden? Bara få medhåll? Du frågade efter min åsikt och fick den. Har du problem med något på din arbetsplats tar du upp det med chefen alt. facket om du vill gå ännu längre. Annars är det bara att gilla läget.

Jag har tagit upp det med min chef. Men hon gillar hundar och förstår inte hur man kan vara hundrädd (hunden är så snäll) eller allergisk (det är väl inte så farligt). Anledningen till att jag ville höra andras åsikter är för att jag verkar vara ett ufo på min arbetsplats som inte tycker om hunden och som tänker på att andra såsom brukarna själva, deras gode män och anhöriga kan känna obehag av en stor hund. Jag reagerar på era två inlägg då jag upplevde det som arrogant mot brukarna att nonchalera det faktum att en person i en beroendeställning till andra människor får en hund upptryckt i ansiktet i sitt eget hem när denne är hundrädd.

Fransisco

Äldre 10 Oct 07:54

#11

Rudies skrev 2009-10-10 07:50:03 följande:

Många hundar är utbildade (ja, det är väl mest hundägaren som är utbildad, men hunden är godkänd) som terapihund. Dessa hundar följer med ägaren till arbetsplatsen vilket ofta är just ett boende för utvecklingsstörda, handikappade eller äldre. Hundar brukar vara väldigt uppskattade av brukarna och de har visat ha en terapeutisk effekt och vara lugnande.Om jag var du skulle jag fråga ägaren (och även brukarna) angående hunden. Troligtvis är den där som ett komplement till den vård som erbjuds och är säkert väldigt uppskattad, även av den personen som tidigare varit rädd för hundar.

Ja om det hade varit på det sättet så hade det känts ok för mig. Men detta är personalens egna outbildade hund (eller hur jag ska uutrycka mig). Och personalen har själva bestämt sig för att bota hundrädslan hos den boeende. Frågan är faktiskt om brukaren verkligen är botad eller om det handlar om att den inte törs säga ifrån. Problemet med hunden är också att den behöver gå ut och då bara går min kollega en promenad med den oavsett om det passar verksamheten eller inte.

Fransisco

Äldre 10 Oct 07:58

#12

sär skriven skrev 2009-10-10 07:54:32 följande:

Om brukarna är lätt utvecklingsstörda kan de nog tala för sig själva och markera om de inte vill ha hunden i närheten? Litar du inte såpass mycket på dina kollegors kiompetens att introduktionen av hunden på platsen skett på ett lämpligt sätt?

Personer med lindrig utvecklingsstörning har inte alltid den förmågan att säga till personalen. Man är i en beroendeställning och törs inte alltid ifrågasätta just de personer som har mest makt över ens liv. Och nej, jag litar inte på mina kollegors pedagogiska förmåga att bota någons hundrädsla. Att bota en annan människas fobi är väl inget som man kan göra bara för att man är undersköterska?

Fransisco

Äldre 10 Oct 08:01

#14

Trollet Ludenben skrev 2009-10-10 07:53:35 följande:

men eftersom du anser att frågan är så viktig, varför tar inte upp det med facket? Och om du tyckte svaret om brukaren ska behöva umgås med en hund i sitt hem var arrogant så är du ju bara ute efter medhåll. Min åsikt kvittar ju, den kommer inte att ändra något på din arbetsplats. Chefen har sagt sitt, passar inte det dig: gå till facket!!

Jag kan ta upp det med facket om det rör min egen eller mina kollegors arbetsmiljö Men om jag värnar om brukarna så är ju det inget som fackförbundet bryr sig om. e jobbar inte med sådana frågor. Och vad vill du ha för svar på dina inlägg. Stör det dig att jag ger dig motargumet? Det skulle bli väldigt trist i forum om man aldrig skulle kunna ifrågasätta någons åsikt trots att man bett om den.

Fransisco

Äldre 10 Oct 08:03

#16

Pysse skrev 2009-10-10 07:53:04 följande:

Man har väl inte med en hund på en arbetsplats. Vad gör ni om ni får en vikarie som är allergisk ? Din kollega som har med hunden, måste ju dessutom ta hand om hunden på arbetstid. Man tar heller inte med sin hund till någon annans hem om denne inte vill. Jag tycker din kollega är respektlös både mot sina kollegor, sitt arbete och de boende. Är det dessutom en kommunal arbetsplats - så tror jag det finns regler om att ha med sig hundar på arbetsplatsen.

Det är så jag tänker med. att någon tar med sin privata hund till sin arbetsplats innebär ju en mängd bekymmer. Det känns ju inte som en arbetsplats, utan mer som att viss personal går från sitt egna hem till sit andra egna hem typ.L ite oproffessionellt.

Fransisco

Äldre 10 Oct 08:09

#20

sär skriven skrev 2009-10-10 08:02:39 följande:

Anser de boende själva att de är i beroendeställning? För samspelet mellan brukare och personal skall ju ske på sådant sätt att personalen förstärker brukaren. Fungerar det inte så på er arbetsplats har ni nog andra problem än hundar.

Vår arbetsplats har såklart ett stort problem i hur vi bemöter brukarna. Att på eget bevåg skuffa in en stor hund i en hundrädds människas kök tyder på stora brister i empati. Att hunden dessutom är personalens egna hund som inte är en vårdhund tyder på att man har svårt att skilja på privatliv och jobbet.

Givetvis anser de boende att de själva är beroendesituation. De har utvecklingsstörning, de är inte dumma i huvuvdet. Vi är alla i beroendeställning när vi behöver andra människors hjälp för att klara vår vardag.

Fransisco

Äldre 10 Oct 08:13

#24

sär skriven skrev 2009-10-10 08:08:12 följande:

Trollet Ludenben skrev 2009-10-10 08:05:46 följande:
Ja då får väl TS gå till facket och säga att hon retar sig på hunden för den får det att kännas som ett hem och inte som en institution. Trist om hon skulle få igenom det - jag kan nämligen tänka mig att de boende, i första hand, skulle sakna hunden som de vant sig och förmodligen fäst sig vid. Hundar har dessutom dokumenterad terapeutisk effekt på människor.

Det är brukarnas hem inte personalens hem. Det är inte institution för att man håller sig professionelll som vårdpersonal. Det där med "lilla familjen"-tänket att brukare och personal är en myspysfamillj tillsammans är ett förlegat synsätt. Tyvärr har det inte nått hela vägen ner i leden..

Fransisco

Äldre 10 Oct 08:15

#26

Trollet Ludenben skrev 2009-10-10 08:05:46 följande:

Men det är ju du som som sagt att jag är arrgogant *L*. Jag har aldrig sagt att jag stör mig på att du har argument tvärtom mot mina. Du gillar att vända på saker va?? Nåja...Om det inte finns något facket kan göra för de inte bryr sig om brukarna då innebär det antagligen att personalen kan göra vad som helst utan att nån bryr sig för facket jobbar inte med sånna frågor... låter inte logiskt. Till någon, om det inte är facket men någonstans borde det väl finnas som du kan vända dig med frågor som rör brukarna.

Man kan inte gå till facket för att beklaga sig över hur brukarna har det. Det är inte fackets uppgift. De finns som stöd för arbetstagaren vad gäller det arbetsrättsliga, med arbetsvillkor och arbetsmiljö.

Kollegans hund på arbetsplatsen?

INNEHÅLL