"Så här blir du gravid!"

Hmmm... där va den där sundsvallstjejen som jag råkade i luven med i en annan tråd. Så himla aggro va hon. Sa att hon blev påhoppad, vilket ts inte förstod, men nu utelämnade hon iaf att man inte ska tänka på det. Det va ju där folk reagerade och började argumentera mot henne i den andra tråden, vilket hon inte fixade.

Hm, ja det är intressant vad folk tror har hjälpt dem att få barn. Det var någon annan som sa något bra; om stress är dåligt så borde ju inte människor i krig eller de som blir våldtagna bli gravida. Det finns en poäng i det hela. Börjar tro att det är som att spela tärning eller skrapa en triss, har man tur så har man. "Plötsligt händer det" ;)
Stör mig oxå på folk som i omgivningen som tror att bara för att man gör IVF så är det självklart att bebisen kommer 9 månader efter. Det är väl inte deras fel att de är så oinsatta men det blir lite tjatigt när man har upprepat den procentuella chansen att få barn med IVF för alla i sin bekantskapskrets!!
Är det någon mer som stör sig på att vid bebistillverkning på "naturlig väg" ;) så får omgivningen oftast reda på det när man vet säkert att man är gravid och allt det,men vid en IVF ska varenda kotte veta precis allt hela tiden. För mig känns det ungefär som om de skulle ha suttit vid sängkanten och kollat när vi haft sex... Är jag knäpp som tänker så eller? Jag tänker inte berätta för någon mer nu när vi nästa IVF.

Jag förstår dig, men jag håller inte med dig. För mig är "naturlig väg" när man inte behöver hjälp, och handlar _enbart_ om befruktningen. Alltså inte det minsta om graviditeten eller barnet. Det hade varit stor skillnad om nån kom fram och sa att min graviditet inte var naturlig eller att Freja inte är det, men det är det aldrig nån som har påstått. Men att befruktningen inte skedde på naturlig väg tycker jag är helt okej, för jag anser inte att det är "naturligt" i den bemärkelsen när man använder sig av alternativa metoder. Sen lägger inte jag nån värdering i det, för hade jag tyckt att det var fel hade jag ju aldrig gjort det själv. Tvärtom tycker jag att det är fantastiskt med alla möjligheter som finns idag. Hade vi vuxit upp för några generationer sen, hade jag och många fler aldrig fått våra efterlängtade guldklimpar, och det är en skrämmande tanke.

Nog om det. Vill folk ta illa upp, så får de väl göra det. Det är något man själv väljer i så fall. Allt ligger i hur man väljer att tolka det, och väljer man att tolka graviditeter och barn som inberäknade när de aldrig ens har nämnts så...jag kan ju inte hindra det? För mig finns det en gräns för PK, och min går väl ungefär där.

Ullis K skrev 2009-09-09 16:12:39 följande:

Jag håller helt klart med dig. Har man en gång gått ut med att man kämpar med IVF blir ens heligaste plötsligt ett allmänt samtalsämne och folk liksom förväntar sig att de ska få veta allt. Jag ångrar inte att vi berättade vid vår första IVF, men vi kommer hålla nästa försök hemligt. Jag vill inte ha pressen på mig att gå ut med att vi misslyckats om vi gör det, utan jag vill ha en chans att sörja först i så fall och fundera ut nästa steg - så kanske det känns något lättare sen. Några vet att vi snart kommer vara igång igen, men när det sker ska bara jag och sambon veta, likaså testdagen.

Selenea; äh, vad skönt att höra. Jag tänker exakt lika!!! För mig känns det so matt ha hela släkten och vännerna vid sängkanten. Jag har sagt att vi ska köra snart igen men att vi inte tänker säga när.

Men är det alla hästar hemma hos den där människan eller?????

Visste ni tjejer att vi bara är bittra som är ute efter att förstöra

Ja, men det har väll konstaterats redan (i början av denna tråd).
Inte unnar vi någon deras lycka om de minnsan blivit gravida genom att slappna aaaav...

Appropå om folk fått sexual undervisning... Åtminstonde när jag gick i skola fick vi lära oss att så fort en viss manlig kroppsdel varit inne (och ibland inte ens det) så kunde man bli gravid. Detta följdes alltid upp av "Därför ska ni ALLTID använda kondom!!!"
Jag kan bara tro att det är lika överallt. Tanken är god, kondom är ett ypperligt skyddsmedel mot allehanda sjukdomar, men det blir ju lite fel om man sen utan att forska mer försöker bli gravid.

Vi har aldrig fått frågan om bebis blev till på naturlig väg (av dem som visste om problem) utan de har frågat om vi behövde hjälp. Inte för att de egentligen har med det att göra, inte fan frågade jag om deras ungar blev till i soffan eller på köksbordet eller i sängkammarn... Helt ärligt vill jag inte veta heller...

Jag gjorde nog felet med att vara lite för öppen när vi började försöka få barn. _Alla_ ynglade av sig till höger och vänster och det tjatades på oss att skulle inte vi också börja snart? Utan att överdriva kom _alla_ barn i vår familj och umgängeskrets till av misstag eller på första försöket, och då pratar vi om i alla fall 10 barn (gissa om det var tungt?). Tanken slog oss aldrig att det skulle bli problem för oss. Naivt, jag vet. Men i och med att vi berättade att vi hade börjat försöka, så blev det ju ganska uppenbart att inget hände... Vi visste inte riktigt hur vi skulle hantera alla frågor, så vi valde att vara ärliga. Många frågor har det blivit sen dess. Inget är heligt längre. Just därför vill vi smyga lite med kommande försök, eftersom folk ändå inte är insatta just nu. De är fortfarande övertygade om att det kommer ta sig på naturlig väg, eftersom kroppen vet hur den ska göra nu när den har varit gravid en gång och jag slappnar aaaaav. Jo, tjena. Tyvärr är jag inte mirakulöst botad, även om det hade varit skönt.

Åhh vad jag skrattade åt det sista här, vad jag känner igen mig. Eftersom jag redan har en bebis och gulla med så slappnar jag oxå aaaav.

Jag har igår fått 4 st. gravbesked på 3 dagar. Nån mer i min bekantskapskrets som vill berätta att de ska ha barn? Så jag kan grina och skrika över min avundsjuka och orättvisheten idag och imorrn får man försöka glömma det och ta nya tag.

Visst är det jobbigt med alla frågor! Men på ett sätt så får man ju förstå dem. Som Wingtear skriver så har ju sexualundervisningen från 8:an mycket i övrigt att önska. Det finns många åkommor som jag inte har en aning om hur de yttrar sig. Klart jag skulle vilja ställa en massa frågor om någon av mina nära kom och berättade om något tillstånd hos dom. Fast efter att vi hamnat i detta ickegravida tillstånd så skulle jag helt klart fråga dem först om de ville prata om det eller inte. Om inte får jag gå hem och läsa på i nåt forum =) Allt man går igenom lär ju en något och när någon beter sig klumpigt är det ju för att dom inte vet bättre och du vet ju massa mer! Vi får utbilda omvärlden i detta ämne.

Har ÄL i dagarna och hade massor av bus igår så nu väntar jag på mensen eftersom det helt klart inte blir någon bäbis nu!