EPT (extremly pre term/extremt mycket för tidigt födda barn) tråd nr 13

Livsglädjen: Hoppas att du mår ok nu. Jobbigt att bryta ihop men är det inte på något sätt väldigt sunt? Förstår att det måste kännas konstigt att det kommer såpass lång tid efteråt men du kanske är en sådan där stark person som biter ihop istället Då kommer krisreaktionen senare. 

 

Själv har jag en kass vecka jag med. Har massa bekanta som fått barn precis och jag känner mig så bitter över att de får fina fullgångna barn, får åka hem från sjukhuset när de vill och att allt är frid och fröjd, bebisarna utvecklas, ger svarsleenden hit och dit. Jag känner mig snuvad på min skära, prefekta 3,5 kg-bebis som "alla andra" får. Vissa av de bekanta har fått akuta snitt och en liten hade navelsträngen runt halsen och fick ligga i kuvös med syrgas i 3 timmar. Det var säkert jättetraumatiskt för föräldrarna och jobbigt för de som inte fick träffa sina små under de timmr de var på uppvaket efter snitten men jag känner inte någon sympati alls. De klagar när det gäller 3-4 timmar. Återkom när det gäller dagar liksom. Samtidigt vet jag att jämfört med många här så har vi haft väldigt tur och fick åka hem efter bara 9 veckor. Eh, det är inte deras fel men jag känner just nu bara hur orättvist det är.

Känner tyvärr igen mig i detta, har också flera vänner som precis fått fullgångna barn utan problem... kan inte känna nån sympati i deras "små problem" som uppkommit, tyvärr...

Skönt att jag inte är ensam. Jag blir verkligen irriterad över att de inte fattar hur bra de har det. Sedan stör det mig att de inte ens tänker på att jag finns där när de sitter och totalgnäller om att pappa och bebis inte fick vara med mamma på uppvaket när min sambo satt ensam på mitt BB-rum, jag låg sjuk på ivas uppvak och Siri låg på neos iva och de satte katertar, undersökte hjärnan, lade henne i resp mm. Där satt han ensam och fick inte komma och hälsa på mig på uppvaket. Hur traumatiskt är inte det för en mycket sjukhusrädd person? Men ändå handlar det bara om att deras män faktiskt får en chans att lära känna denna lilla nya person först. Är det så farligt?

Nej, självklart inte.... verkligen traumatiskt och en helt overklig situation.

fick inte din sambo vara med uppe på neo med bebisen? Det fick min man... en liten stund iaf, sen fick han sitta på mitt rum på spec.förlossningen å jag på ivas uppvak. Som tur var så var min mamma där å höll honom sällskap så han hade nån att prata med.

Det mest traumatiska för min man förutom själva den tidiga födelsen, var när vi fördes över till BB några timmar efter att jag kommit tillbaka från iva (trots att jag skulle legat på iva i minst två dagar med HELLP å eclampsi såklart) och jag började krampa å han fick springa ut i korridoren å ropa på hjälp, för på BB är det ju ingen som kollar en sjuk mamma inte, nej, där fokuseras på det friska... det var väldigt traumatiskt, men efter det blev det magnesiumdropp och privatsköterska tills faran var över... helt klart anmälan på detta, då de fattade ett mkt dåligt beslut som kunde kostat mig mitt liv.

Casiopeja: Ja, de har verkligen olika rutiner. Min mamma fick komma in å titta på sonen när han var nyfödd iaf, mannen fick följa med till neo. Själv fick jag åka vägen om neo innan jag åkte tillbaka till mitt rum, jag tjatade mig till det, fast idag minns jag inget av det, hade hjärnödem, så jag minns knappt något av den första tiden.... tur att andra kan berätta iaf :)

Oj, idioti! Detta med att alla är så friska och man bara ser till de friska på BB. Det finns en anledning till att man blir inlagd innan födseln och är kvar längre efter. Mammor kan vara sjuka. Bra att anmälan gjordes och skönt att det gick bra iaf.

Maken fick vara med uppe på neo men direkt när S var flyttad dit skulle de sätta alla katetrar mm och då bad de honom gå ut. Han hade iof inte vågat se för han var så skräckslagen. När han fick se S första gången så vågade han inte ta på henne utan sa att han skulle röra henne när hon vägde iaf 2 kg (hon vägde 930 g) Efter 4 timmar hade han både tagit på henne och sondmatat. Han hade behövt så mycket mer stöd och allt gick så fort så min mamma hade inte möjlighet att komma upp. Vi fick snittbesked 13:40, 14:00 var jag på operation och 14:41 är hon ute.Det fungerar ungefär likadant tror jag men de första timmarna gör man ju så mycket med barnet och de ber de föräldrrarna gå ut. Sedan satt maken på en stol bredvid kuvösen. Här i Gbg finns ingen möjlighet att ligga på en säng utan man sitter på en kontorsstol bredvid kuvösen. När man tar ut bebisen sitter man i en fåtölj.

Sedan ska jag ärligt säga att jag är mycket missnöjd med BB. jag bad om hjälp att få åka upp till Siri (dag 2) men de skulle äta julfika så de hade inte tid. Ingen informerade mig om att jag kunde åka i säng upp till henne första dagen och jag orkade inte komma upp i rullstol bara 5 timmar efter snittet så jag missade det första dygnet.

Ja, det är dåligt på BB!! Som tur var så hann jag bara vara på BB en halvtimme, annars låg jag på spec.förlossningen å där fanns det iaf personal. Ingen hade tid att hjälpa mig till neo, utan det var min man som fick köra upp mig, han bodde med mig hela tiden, å slapp betala för det! Han gjorde ju mkt av personalens jobb.

Inte tid pga julfika?? Vilken idiotisk förklaring av dem, snacka om att inte vara professionella och se till patientens bästa. De kan inte fatta traumat i att få barn för tidigt!!

Trist att du missade första dygnet, ibland är det verkligen dåligt med infon!!!, de på ivas uppvak frågade mig om jag ville komma upp i säng och sa att man kunde det, därför tjatade jag till mig det av personalen som kom å hämtade mig sen.

Min mamma hade varit hos mig på sjukhuset på kvällen, å åkte tillsammans med min man vid typ halv tolv, vid ett fick jag snittbesked, fick vänta lite så personal som kunde ta prover i neobrainstudien kunde komma dit, min man å min mamma skyndade sig tillbaka, det tog lite tid för de fick sticka 7 ggr för att få in spinalen pga vätska i kroppen och 02.26 är han ute...

Bra när det finns personal men hur kunniga är de egentligen? Min man bodde också hos mig men eftersom vi har djur fick han åka hem en sväng varje dagoch kika till dem. Skönt att ni slapp betala när han gjorde så mycket. Ja, den förklaringen kändes så puckad. Vad är viktigast, en nybliven mamma till en liten prematurfödd bebis eller julfika? Vad bra att du fick veta att man kunde komma upp i säng.
Härligt att de hann tillbaka, men sju försök? Jag måste haft jättetur för hon satte spinalen på ett försök och jag hade gått upp 16 kg på 8 dagar och såg ut som en ballong.

Tack för all omtanke, tjejer!
Jag mår mycket bättre , redan på fredag kväll var allt "normalt" igen.

När E föddes blev det bestämt på söndag förmiddag, in på op-sal vid 13, spinal som inte tog och de vågade inte vänta längre för E:s skull och sövde mig. Min man fick vänta i rummet bredvid under snittet och fick se E några sekunder efter att han plockats ut (14.31). Sedan fick han följa med till familjeneo och vara med E tills de meddelade honom att jag höll på att vakna. Då fick han sitta med mig tills jag vaknat ordentligt (ett flängande mellan op och familjeneo ). Han hade med sig kameran och visade mig bilder på vår lilla plutt.

Jag hade varit orolig när de skulle söva mig och berättat om mina hemska erfarenheter av att vakna upp ur narkos (ren och skär panik och känslan av att vara helt ensam i timmar), så de hade vara omtänksamma och lät min man vara med (vet inte om han hade fått göra det om jag inte hade sagt något).

Jag blev skjutsad i säng till familjeneo (vid 17.30) för att se sonen (vilket jag inte minns)och sedan fick jag komma tillbaka till antenatalen. I samma veva flyttade de
E från Solna till Huddinge p.g.a. platsbrist/ingen resp ledig i Solna.

Så låg jag där på antenatalen i SOlna, hade en nyfödd minibebis i Huddinge som jag inte minns att jag hade sett irl, men jag hade min man vid min sida.

Vid midnatt fick jag åka ambulans till Huddinge där jag fick börja med att se min son i kuvös och med respirator (och jag MINNS det) för att sedan hamna på medicinskt BB i ett undersökningsrum eftersom det var platsbrist på BB i Huddinge.

Jag hade samma känsla angående personalen på BB som några andra här; de fokuserade på mammorna med friska (och groteskt stora) barn istället för att kolla hur jag mådde. Jag fick vänta minst 30 minuter på att barnmorskorna skulle komma och kolla blodtrycket (skyhögt naturligtvis) bara för att de var upptagna av andra mammor... Och jag skulle kolla bltr x 4-8, så det blev ganska mycket väntan för min del! Sedan klantade sig min läkare flera gånger också, men det kan ni läsa mer om i min presentation.