• rallarrosen

    Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

    Jag tror inte att det är så många som "fastnar" i IVF-karusellen, och inte heller så många som gör jättejättemånga IVF-försök. Det låter på många här som om det är så. De flesta gör några få försök. En del lyckas tack och lov. Men de som inte lyckas, som bara provat. Och de som väljer bort både IVF och adoption men säger sig ha stark barnlängtan?
    Att så många av dessa inte väljer att adoptera har jag svårt att förstå, har inga såna runtom mig och har inte hört deras skäl. Jag är nyfiken på hur de tänker det tänker jag inte hymla om.

    Jag kan tänka mig;

    Att de inte känner nån adopterad/adopterare och därför känns det främmande.

    Att de inte tror sig klara en utredning. De tror man ska vara helt perfekt för att adoptera.

    Att de inte vill sticka ut, de vill "vara som alla andra".

    De tror på massmedias dåliga bild av hur det går för adopterade.

    De tror att det kostar mer än vad det gör/ eller de har inte råd.

    De tror inte på internationell adoption som sådan. Typ - man ska inte ta barn från deras ursprungskultur.

  • Svar på tråden Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?
  • Carmen80

    Håller med och förstår.

    Jag tycker oxå det ska vara bäst för barnen, men jag menar att det är inget som säger att en människa som begått ett par misstag i livet, har en diagnos inte är värda att titta mer noggrant på för just den saken, noggranhet självklart och bedömningen ska vara för barnets bästa men man kan inte avfärda en hel grupp männskor för som jag skrivit ovan.det barnet kanske går miste om en jättefin uppväxt då och det vore väl dumt tycker jag.

    Att tycka männsiskor med dessa diagnoser tex inte ska ha adoptivbarn eller barn är för mig ett träigt och okunnigt tänkande.
    Sen finns det ju grader av allt.

    Tack för ett nyanserat inlägg!


    Thalis skrev 2008-02-23 13:54:00 följande:
    Carmen: Håller med dig om att vissa regler borde ses över MEN bara om det är för barnens bästa.Som flera redan skrivit så ska adoption ske för barnen skull och inte för föräldrarnas,då barn inte är någon rättighet MEN att ha föräldrar och en familj är en rättighet.Vad jag reagerar på i dina inlägg är det som att du verkar tro att ALLA har rätt till barn, bara för att de önskar sig familj, och adoptionsvärlden funkar inte så(tack och lov).Jag tycker att det är skitbra att du är nyfiken och vill veta lite mer om adoption(det är ju inte lätt att veta allt om något man kanske inte ens tänkt på innan) MEN du måste också förstå att JAG som adoptivmamma kanske reagerar starkt på dina synpunkter,som inte alls är förenliga med vad adoption verkligen handlar om(enligt mig).
    Förstår du vad jag menar? Ibland så låter det jag skriver bättre i min hjärna som är grötig just nu
  • Carmen80

    Just den föräldern är kanske olämplig, vet inte, det säger inget alls om att nästa inte skulle vara lämplig.Du kan inte generallisera en sådan diagnos, det går bara inte.


    Raspberry81 skrev 2008-02-23 14:01:30 följande:
    Det finns vissa barometrar som kan indikera på en risksituation för barnet. Jag förstår att hemutredarna tar det försiktigt när det gäller att avväga om man med vissa diagnoser kommer klara av en adoption. Om dessa personer befinner sig i en sits där livet vänds upp och ned, kanske de inte kan hantera det. Med vissa diagnoser krävs det rutiner för att vardagen ska fungera och därför kan händelser utanför de rutinerna välta hela lasset. Det där med att "ha många bollar i luften" som man behöver som förälder kan vara ett problem. Hör med dom barn som växt upp med en förälder som har en liknande diagnos. Vore inte det bäst för att bilda sig en uppfattning om barnens bästa Carmen80. Jag till exempel?
  • Carmen80

    Just det.Man ska inte fråga det ena barnet som växt upp så, inte den andre heller utan bedöma efter just den personen som ska utredas


    MBert skrev 2008-02-23 14:06:00 följande:
    Men alla har rätt till individuell prövning!
  • Raspberry81

    Diagnoser av detta slag kan ändras till det bättre och till det sämre under livet. Det behövs träning för att det inte ska bli sämre. Som barn till en förälder med en liknande diagnos kan jag säga att barnen blir lätt föräldrar till sina föräldrar.

  • Carmen80

    Det är en del av vad som avskräcker folk lite faktiskt, desssa generaliseringar.Oron av att behöva känna rädsla att inte bli "godkänd" av kommunen som förälder?
    Det är ju rätt svårt för många människor har gjort misstag, en del står å papper i ett arkiv någonstans och en del står ingenstans , tror det hindrar folk att ens överväga det, trots at de lever ett bar liv, ordnat på ala sätt och vis, är stabila i sig själv...men sen var det ju det misstaget jag gjorde för 12 årsedan tänket....

  • Carmen80

    I vissa fall däer föräldern inte gör vad som krävs, tyvärr men det gör inte att det går att gnerallisera ändå.


    Raspberry81 skrev 2008-02-23 14:10:02 följande:
    Diagnoser av detta slag kan ändras till det bättre och till det sämre under livet. Det behövs träning för att det inte ska bli sämre. Som barn till en förälder med en liknande diagnos kan jag säga att barnen blir lätt föräldrar till sina föräldrar.
  • Raspberry81

    Det jag menar är att det finns en risk att det blir sämre än vid tillfället man utreds. Därför är det inte lätt att bedömma en diagnos framtidsutsikter. Kan läkarna göra en längre bedömning skulle de som är lämpliga föräldrar bli godkända, men det krävs att läkarna gör en bedömning inför framtiden. Vem är det som sagt att de inte har rätt till en individuell prövning, alla har rätt att starta en hemutredning. De är lika välkomna som jag och du.

  • Carmen80

    allt ka hända, det kan oxå en läkare som haft kontakt med patienten bedöma rätt bra.Jag kan få en psykos nästa vecka.Menar att man kan aldrig få en garanti att det inte gör det oavsett vem.Har man kommit långt i dessa diagnoser, främst adhd så går det sällan tillbaka, utan utvecklas hela tiden...Tråkigt att du har en så negativ bild av det och då är det lätt att man dömer.


    Raspberry81 skrev 2008-02-23 14:21:14 följande:
    Det jag menar är att det finns en risk att det blir sämre än vid tillfället man utreds. Därför är det inte lätt att bedömma en diagnos framtidsutsikter. Kan läkarna göra en längre bedömning skulle de som är lämpliga föräldrar bli godkända, men det krävs att läkarna gör en bedömning inför framtiden. Vem är det som sagt att de inte har rätt till en individuell prövning, alla har rätt att starta en hemutredning. De är lika välkomna som jag och du.
  • Raspberry81

    Jag kan bli överkörd av en buss dagen efter barnet kommit hem, flygplanet kan störta, jag kan ha tickande cancer i kroppen.
    Det är inte ett helt vettigt mönster att tänka i.

    Utredarna gör en riskbedömning, och har du redan en diagnos är det den man bedömmer. Man kan inte bedömma saker som inte inträffat ännu. Saker som inte hänt! Det som kommer att hända i framtiden med diagnosen är läkarnas sak att utreda och meddela familjerätten. Utredaren kan inte bara följa en känsla eller ingivelse, de är lekmän när det gäller att bedömma sjukdomar.

    Är det omöjligt för läkarna att bedömma diagnosens framtidsutsikter, kan man inte lägga skulden på adoptionsutredarna. Det är lika trist för mig att de inte har kommit på en metod för att "väcka" mina ägg som somnat för gott. Hur mycket man än vill hjälpa dessa människor till barn, finns det vissa saker vi inte kan ändra. Vi kan inte ändra hur vetenskapen ser ut, hur mycket läkarna vet om deras framtidsutsikter. Min sambo vill gärna klämma ägg ur mig och hitta en mirakelmetod, men vi måste acceptera att den metoden inte finns.

Svar på tråden Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?