rallarrosen

Äldre 12 Feb 11:52

530 svar

Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

Jag tror inte att det är så många som "fastnar" i IVF-karusellen, och inte heller så många som gör jättejättemånga IVF-försök. Det låter på många här som om det är så. De flesta gör några få försök. En del lyckas tack och lov. Men de som inte lyckas, som bara provat. Och de som väljer bort både IVF och adoption men säger sig ha stark barnlängtan?
Att så många av dessa inte väljer att adoptera har jag svårt att förstå, har inga såna runtom mig och har inte hört deras skäl. Jag är nyfiken på hur de tänker det tänker jag inte hymla om.

Jag kan tänka mig;

Att de inte känner nån adopterad/adopterare och därför känns det främmande.

Att de inte tror sig klara en utredning. De tror man ska vara helt perfekt för att adoptera.

Att de inte vill sticka ut, de vill "vara som alla andra".

De tror på massmedias dåliga bild av hur det går för adopterade.

De tror att det kostar mer än vad det gör/ eller de har inte råd.

De tror inte på internationell adoption som sådan. Typ - man ska inte ta barn från deras ursprungskultur.

Angla

Äldre 22 Feb 21:41

#302

MBert skrev 2008-02-22 16:14:37 följande:

Jag kan mycket väl förstå den osäkerhet man kan känna inför både IVF och adoption. När vi fick veta att vi behövde hjälp av provrörsbefruktning tyckte vi det lät väldigt främmande och var tveksamma, men eftersom det var lång kö så accepterade vi att de satte upp oss på kö, så kunde vi säkert vänja oss vid tanken under tiden, tänkte vi.Det gjorde vi, och innan vi visste ordet av var vi inne i "IVF-karusellen". Just då när man är mitt i det så rullar det bara på och det är svårt att se på det objektivt (upptäckte vi senare).Vi blev ivrigt påhejade av läkare som sa att vi hade mycket goda chanser att lyckas, betydligt bättre än den genomsnittliga statistiken. Våra chanser bedömdes till ca 50%, vilket i praktiken skulle betyda att vi borde lyckats på två försök (eller hur, ni som kan räkna...)Men det hände inget. "Men nästa gång, sa läkaren" och det upprepades tills vi till slut sa att det blir ingen nästa gång. Då hade vi gjort 7 försök...Det var då jag började intressera mig lite för klinikernas statisik. Jag lyckades få faktauppgifter från rikskällan alla kliniker rapporterade till, tror det var socialstyrelsen. Och då såg jag hur man vänder på statistiken till sin fördel och hur en del av den är framräknad.Man anger t.ex. hellre graviditetsfrekvens än hur många par som får barn, trots man vet att alla graviditeter inte leder till barn.Om 30% lyckas få barn (inte graviditet utan barn) av 100 par så är det 70 som är kvar till försök nr. 2. Av dem får 30% barn alltså 49 kvar till försök 3, osv. Det resulterar i att 66% lyckas på 3 försök. Det intressanta är att sedan minskar chansen på försök 4 och 5. Varför? Tja kanske för att inte lika många gör så många försök. Och sedan ökade den något för dem som gjorde försök 6 och sedan minskade chansen igen.Med denna framräknade statistik borde alla så småningom lyckas, bara man håller på tillräckligt länge, men så ser ju verkligheten inte ut. Man räknar med att ca 10% aldrig lyckas och hur kan man veta om man tillhör den skaran eller inte.Om vi hade lyckats på första försöket så hade ju vår chans varit 100%, men istället blev den 0%.

Japp!

Man kan inte lägga ihop % och % utan måste räkna om utifrån gruppen som är kvar. Klinikerna vänder på sin statestik till sin fördel på nätet (dock ej St G). Efter 6 försök så minskar chansen. Och visst är det så att de flesta bara gör 3 försök (men ofta enbart 2). Hos socialstyrelsen brukade jag också hitta intressant statestik uppdelat på en massa kriterier.

Carmen80

Äldre 22 Feb 22:55

#303

Jag har inte agt att vem som helst ska få adoptera och har absolut inte uttryckt att adoptivbarn ska ta de föräldrar de får.Tycker inte adoptionsbarn är mindre värda på något sätt, tycker dock inte de är mer värda än biobarn på något sätt heller!

Ni säger ni jobbar inom psykiatrin nästan allesammans här och träffar mäönniskor med aspergers och adhd dagligen, då tycker jag det är trist att ni vet så lite om det faktikst.vi kan ju börja med att de som blir inlagda pga sin problematik har ju inte lindriga problem och det var det jag menade.De som fått kontroll på sina liv och lever normalt, för det kan man trots det, borde man ju veta isf...
Sen finns de de som inte kan det, de som läggs in på psyk exempelvis.
Min bästa äns man har adhd, han är verkligen en superpappa och lever med denna diagnos, lärt sig hantera den.Deras barn har en väldigt bra uppväxt och allt det du, Vietnammamma , beskriver har han inte alls svårt med...Han har tränat upp sin a förmågor genom att kompensera.
Det är dessa personer jag anser precis lika lämpliga för adoption som ni til exempel.

Carmen80

Äldre 22 Feb 22:57

#304

Sen barnen srätt till föräldrar håller jag absolut med om, så ska man tänka men handen på hjärtat var det nog mest er själv ni tänkte på när ni skaffade barn, så är det ju för alla.Man skaffar barn för man själv vill det, sen ska man göra det under förutsättningar som är det bästa för barnet såklart, men först gör man ju det för ens egen skul, för man vill ha barn.

Cerdrica

Äldre 22 Feb 23:03

#305

Carmen80 skrev 2008-02-22 22:57:50 följande:

Sen barnen srätt till föräldrar håller jag absolut med om, så ska man tänka men handen på hjärtat var det nog mest er själv ni tänkte på när ni skaffade barn, så är det ju för alla.Man skaffar barn för man själv vill det, sen ska man göra det under förutsättningar som är det bästa för barnet såklart, men först gör man ju det för ens egen skul, för man vill ha barn.

Ja, vi adopterade enbart för att vi ville ha barn, helt klart. Och om man får biologiska barn behöver man bara bry sig om att man själv vill ha det (är man kvinna behöver man inte ens ta hänsyn till om pappan vill det eller inte). Men barn som blivit lämnade en gång har andra behov, så är det bara och jag tycker därför att det är viktigt att man som adoptivförälder granskas.

Det är ganska intressant att när man hör folk klaga på vilka hårda krav det är för att adoptera så är det sällan folk som har erfarenhet av adoption som klagar. De som vet minst om adoption är de som klagar mest på kraven medan i alla fall jag sällan hört en adoptivförälder säga att det är fånigt med hemutredningar, krav och så vidare. Tvärtom verkar många adoptivföräldrar (däribland jag själv) välkomna hårdare granskning av de som ansöker om adoption.

Den som lever får se

Carmen80

Äldre 22 Feb 23:30

#306

Har du någon gång tänkt att det kanske finns rädlor att inte duga til som förälder, de som inte kan få barn har nog rätt mkt att jobba med när det gäller den biten redan och sen kanske få i huvudet att du inte är lämplig pga en generell regel som inte borde vara generell.
Klart mste det vara noggrant utvalt, det borde det vara till ala barn och mer eller mindre döende borde självklart inte adoptera...Det jag reagerade på var att folk generell inte tycte kan borde få adoptera för om man har aspergers, adhd till exepel och grundar det på att de har de och de problemen, vilket man borde veta, om man jobbar inom psykiatrin, att det lånt ifrån är ett problem för alla...Specieltt inte i en föräldraroll...
Det är en stor grej att adoptera, ett stort beslut och man måste ha vissa bitar på plats som givetvis prövas, såklart är det extra känsligt för deras bio föräldrar har å något sätt övergett dem.

Fråga till er som adopterat:Tror ni det påverkar ert sätt att fostra och leva med era barn att de är adopterade?
Jag menar, han kien jag pratade med, på mitt jobb, hans föräldrar skämde bort honom väldigt, var liksom överbeskyddande.Nu på äldre dagar tycker han det var lite jobbigt, det var en av orsakerna han kände att han inte var som alla andra, för föräldrarna tillät inte det riktigt..Var lite "mjäkiga" med honom.
Vad tycker ni om det och hur ser ni på det?

Glöm sen inte att jag frågar för jag tycker det är intressant och roligt att höra.Behöver inte ta det som ett attentat mot adoption, det är superbra för alla inblandade tycker jag :)

Cerdrica skrev 2008-02-22 23:03:46 följande:

Ja, vi adopterade enbart för att vi ville ha barn, helt klart. Och om man får biologiska barn behöver man bara bry sig om att man själv vill ha det (är man kvinna behöver man inte ens ta hänsyn till om pappan vill det eller inte). Men barn som blivit lämnade en gång har andra behov, så är det bara och jag tycker därför att det är viktigt att man som adoptivförälder granskas. Det är ganska intressant att när man hör folk klaga på vilka hårda krav det är för att adoptera så är det sällan folk som har erfarenhet av adoption som klagar. De som vet minst om adoption är de som klagar mest på kraven medan i alla fall jag sällan hört en adoptivförälder säga att det är fånigt med hemutredningar, krav och så vidare. Tvärtom verkar många adoptivföräldrar (däribland jag själv) välkomna hårdare granskning av de som ansöker om adoption.

Isis

Äldre 23 Feb 05:04

#307

Cedrica, vad menar du?

Citat: "Jag beundrar Isis som orkar argumentera EMOT att hon själv ska få adoptera i den här tråden, självklart är det fruktansvärt tråkigt för den som inte kan få biologiska barn och som av olika orsaker inte kan adoptera fast de vill. MEN, dessa barn har redan mist en uppsättning föräldrar."

Argumenterar jag EMOT att jag själv ska få adoptera???? Jag vet inte vad du åsyftar på, men förklara dig gärna. Jag väntar barn via adoption!

mammatillvictor

Äldre 23 Feb 08:51

#308

Carmen80 skrev 2008-02-22 22:57:50 följande:

Sen barnen srätt till föräldrar håller jag absolut med om, så ska man tänka men handen på hjärtat var det nog mest er själv ni tänkte på när ni skaffade barn, så är det ju för alla.Man skaffar barn för man själv vill det, sen ska man göra det under förutsättningar som är det bästa för barnet såklart, men först gör man ju det för ens egen skul, för man vill ha barn.

Alltså, ta det lilla lugna nu va! Självklart ville vi adoptera för att VI ville ha barn, inte av någon annan anledning. Och vi anmälde oss till Kommunen för att bli utredda och se om vi kunde bli godkända för adoption. Vilket vi blev. Det är självklart inget fel i att vilja adoptera även om man av någon anledning inte kan det för man inte kan bli godkänd enligt de regler som finns och man har rätt att tycka det är orättvist, har aldrig sagt något annat om det. Du skriver Tycker inte adoptionsbarn är mindre värda på något sätt, tycker dock inte de är mer värda än biobarn på något sätt heller!
Vad du inte verkar förstå är att det handlar inte om vilka barn som är mest värda här utan det handlar helt enkelt om att adoptivbarn redan varit med om att förlora sina föräldrar en gång och därför så ska dessa barn inte riskera att hamna i en familj som har problem, sjukdomar som gör att de kanske får lämnas bort igen. Dessa barn har varit med om saker som te x biologiskt födda barn som lever med sina föräldrar inte varit med om. Det ÄR en skillnad. Ser man inte denna skillnaden så förstår man inte vad adoption handlar om, läs på mer och återkom i diskussionen. Jag vet att dessa diagnoser som vi pratat om finns i olika svårighetsgrader, är rätt insatt i detta. Och jag säger inte att om man har te x Asperger eller ADHD så är man en dålig förälder, har ALDRIG påstått det i något inlägg! Men eftersom adoptivbarn redan varit med om att ha varit i en icke fungerande familjesituation så finns det kriterier kring vad som är risk och inte risk, precis som personer med svår fetma blir nekade megivande för adoption, eller med vissa handikapp eller sjukdomar av olika slag! Det är så!

Thalis

Äldre 23 Feb 09:53

#309

Vietnammamma skrev 2008-02-23 08:51:31 följande:

Alltså, ta det lilla lugna nu va! Självklart ville vi adoptera för att VI ville ha barn, inte av någon annan anledning. Och vi anmälde oss till Kommunen för att bli utredda och se om vi kunde bli godkända för adoption. Vilket vi blev. Det är självklart inget fel i att vilja adoptera även om man av någon anledning inte kan det för man inte kan bli godkänd enligt de regler som finns och man har rätt att tycka det är orättvist, har aldrig sagt något annat om det. Du skriver Tycker inte adoptionsbarn är mindre värda på något sätt, tycker dock inte de är mer värda än biobarn på något sätt heller!Vad du inte verkar förstå är att det handlar inte om vilka barn som är mest värda här utan det handlar helt enkelt om att adoptivbarn redan varit med om att förlora sina föräldrar en gång och därför så ska dessa barn inte riskera att hamna i en familj som har problem, sjukdomar som gör att de kanske får lämnas bort igen. Dessa barn har varit med om saker som te x biologiskt födda barn som lever med sina föräldrar inte varit med om. Det ÄR en skillnad. Ser man inte denna skillnaden så förstår man inte vad adoption handlar om, läs på mer och återkom i diskussionen. Jag vet att dessa diagnoser som vi pratat om finns i olika svårighetsgrader, är rätt insatt i detta. Och jag säger inte att om man har te x Asperger eller ADHD så är man en dålig förälder, har ALDRIG påstått det i något inlägg! Men eftersom adoptivbarn redan varit med om att ha varit i en icke fungerande familjesituation så finns det kriterier kring vad som är risk och inte risk, precis som personer med svår fetma blir nekade megivande för adoption, eller med vissa handikapp eller sjukdomar av olika slag! Det är så!

OK du hann före, MEN jag skriver under ditt inlägg 3 gånger om det behövs

Bättre ensam än i dåligt sällskap

mammatillvictor

Äldre 23 Feb 10:07

#310

Thalis skrev 2008-02-23 09:53:23 följande:

OK du hann före, MEN jag skriver under ditt inlägg 3 gånger om det behövs

mammatillvictor

Äldre 23 Feb 10:22

#311

Thalis, jag kan inte skriva till dig i din inbox, men jag har ett "privat" meddelande till dig, kan du adda mig på msn? [email protected] kram

Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

INNEHÅLL