Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

Håller med dig Vietnammamma!!
Maken och jag ville inte ha biologiska barn till vilket pris som helst!
Sorgen jag känner har inget med en graviditet att göra utan med den son vi förlorade helt i "onödan" .

Sen tycker jag att man ska ta IVF statisktiken med en nypa salt!! Jag har genomgått IVF och har 11 frysta embryon kvar (alla sk toppenägg) , trots flera graviditet både med ET och FET så lyckades vi aldrig få ett barn, utan vi fick flera MF både tidiga som sena. Till slut kom läkarna på att vi lyckas bättre på egen hand(eller rättare sagt i sänghalmen än med IVF). Alltså så vet inte läkare allt man tror att de borde veta! Det tog ganska långt tid för läkarna att upptäcka vart felet låg,och det var efter att vi förlorade vår son i v.18+ .

Nu känner jag mig som en liten hycklare då jag skriver att vi inte ville ha biologiska barn till vilket pris som helst,men då menar jag när det gäller att utsätta oss för IVF . Självklart har jag gjort allt jag kunnat för att behålla min son som jag har i magen men han kom till som en bonus,alltså genom gammaldags rajraj

GRATTIS till graviditeten måste jag ju säga.Var det enl dina läkare högre risk att få mf med ivf på dig?Konstigt.

Nä,jag fick mf även efter "egna" gravditer men jag har något som heter cervix insufficiens,alltså så var IVF helt i onödan för oss. Den hjälp jag egentligen behövde var att få något som heter cerklage(man syr ihop livmoderhalsen fram till en viss vecka).

Men hade de inte upptäckt "felet" så sent som de gjorde,så hade vi inte haft världens vackraste och goaste dotter(ja,ja ni tycker säker att era döttrar är de vackraste och goaste MEN jag har faktiskt rätt i detta ) Och henne adopterade vi från Colombia

Gammaldags rajraj, vad festligt uttryck!

Min sambo kommer nog protestera snart mot fler "tarzans". Han ser helt tom ut i blicken då han gjort sitt så att säga. Den sanna rajraj-dödaren!

Eftersom köerna till adoption är ovissa, kan jag tänka mig att man försöker med bägge delarna. Vi vill ha BARN, hur de kommer till är egentligen inte viktigt. Vi vill vara en hel familj helt enkelt. Tyvärr har jag ingen chans att bli gravid genom skoj i sänghalmen. Blir det adoption kommer vi vara precis lika överlyckliga som om det blir genom äggdonation!

Måste dock klargöra en sak,innan folk får för sig grejer!
VI försökte aldrig bli gravida under tiden vi väntade på att få vår dotter,utan vi skyddade oss då vi visste att vi kan bli gravida. MEN trots det så blev det en liten pöjk.

Vilka sorts männsikor FÅR adoptera, jag menar det stod något om nån som begått brott tidigae, haft en betalingsanmärkning..Vad krävs?

Vi är lite i valet och kvalet i vilken ordning vi ska göra allt....

Ska vi börja hemutredningen nu känns det inte speciellt aktuellt att göra äggdonationsförsök under tiden man gör hemutredningen.

Thalis: Tråkigt att Ni fick gå igenom så mycket innan de kom på felet. Men det kanske fanns en mening med allt i alla fall.

Vilka länder kan man adoptera ifrån?

Det finns några klara regler, men det mesta handlar om tolkningar av regler.

Först och främst måste man ha genomgått en adoptionsutredning och fått medgivande. Utredningen görs av de sociala myndigheterna i hemkommunen och medgivandet ges sedan av politikerna i den ansvariga nämnden.

Man ska ha fyllt 25. Såvitt jag vet är det mycket ovanligt att göra något undantag från det. Någon exakt övre åldersgräns finns inte. 42 år nämndes i en utredning som ligger till grund för nuvarande adoptionslagstiftning. I själva lagen kom ingen sådan gräns med, men ett par domar nyligen har ändå hänvisat till den. Vissa kommuner håller sig därför strikt till 42-årsgränsen numera, andra är mer flexibla och ger medgivanden till personer som är betydligt äldre, i enstaka fall över 50.

Om man adopterar som par måste man vara gifta. Sambor kan inte få medgivande. Ett samkönat par som ingått partnerskap kan också få medgivande, men i dagsläget finns inga kontakter i utlandet som förmedlar barn till dem. Det går också bra att få medgivande som singel. De flesta kommuner ställer då lite högre krav på nätverket runt den sökande och på en del håll kan det vara väldigt mycket svårare för singlar än för par att få medgivande.

Man ska i princip vara frisk. Den som har exempelvis en kronisk sjukdom eller har haft en allvarlig sjukdom tidigare kan ändå komma ifråga om läkarintyg visar att prognosen är mycket god.

Man bör inte förekomma i rikspolisregistret. Där höll vi på att falla eftersom min man är dömd för värnpliktsvägran. Som tur är tyckte vår utredare inte att det var något problem att göra ett undantag för just det brottet (att vi sedan höll på att aldrig hitta något land som kunde acceptera oss är en annan historia).

Man ska ha en ordnad ekonomi, gärna fast jobb och ett fungerande boende.

Utöver detta ska man leva ett normalt liv. Man ska ha en naturlig kontakt med släkt och vänner (enstaka släktingar man inte umgås med är inget problem, men man får inte leva helt isolerat). Självklart får man inte ha missbruksproblem.

Slutligen ska man ha gått en kurs för blivande adoptivföräldrar och utredaren ska försäkra sig om att man vet vad man ger sig in i, att adoption verkligen är det man vill och att man sörjt färdigt om man är ofrivilligt biologiskt barnlös.

Sedan är medgivandet ingen garanti för att man får barn genom adoption. Dels är köerna till adoption idag så långa att en del hinner bli för gamla medan de väntar. Dels har de olika länderna sina egna regler. Många länder har egna åldersgränser (både nedre och övre), en del kräver att par ska ha varit gifta ett visst antal år, många godkänner bara gifta par, inte singlar. Det finns länder som kräver att man har en viss utbildningsnivå eller en viss förmögenhet. De flesta länder har en gräns för hur många barn man får ha sedan innan. Några kräver infertilitetsintyg från läkare. Ett par länder kräver att de blivande adoptivföräldrarna är aktiva i en kristen församling.

Det är alltså långt ifrån självklart att man får adoptera bara för att man vill.

Ja förhoppningsvis Det hade vi även innan också