Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

Precis! Och det är ju klart att ni sörjer sonen ni miste *kramar om* Och det är som du säger, vår läkare var väldigt oförstående när vi sade att vi inte ville prova IVF eftersom våra chanser är FANTASTISKA. Det är ju stor skillnad att få till en graviditet vilket många lyckas med uppenbarligen genom IVF men det kan ju tyvärr resultera i tidiga och sena missfall. Det sade han inget om till oss. Nu hade vi ju bestämt oss att vi ville adoptera men det var liksom inget alternativ tyckte han vilket är väldigt ledsamt med tanke på att det är inte alls säkert att det blir så fantastiskt med IVF och för oss var det ett för högt pris att betala eftersom vi kunde adoptera. Nu har jag fått besked om att vi har stora chanser att få barn sängvägen då de problemen jag hade då nu är borta så det kanske blir så att vi får ev syskon biologiskt och det är klart att vill vi ha syskon så småningom så försöker vi sängvägen istället för pappersvägen, som jag sagt tidigare så kvittar det HUR barnen kommer till oss. Och jag ser inte adoption som bättre än att föda barn, jag ser det som två helt fantastiska sätt att bli en familj på! Men längtan efter att få vara gravid och föda och se sig själv i barnet har aldrig funnits för mig, jag har bara sett det som ett sätt att få barn på, det har varit målet alltså barn som varit min längtan, hur jag tar mig till målet är mindre viktigt, nu har vi fått vår son som är det vackraste barnet på jorden, den mest fantastiska pojke som finns så varför sörja liksom Skulle jag få ett biologiskt barn skulle jag få uppleva två olika men lika bra sätt att bli mamma på men kärleken till barnen är densamma!

LYCKA TILL THALIS, snart är lillebror här!!! *kram*

Jag kan bara svara för mig själv och anledningen till att vi inte kan adoptera beror på att jag har diagnosen Aspergers syndrom och därmed inte godkänns av något land som jag förstått det. Lyckligtvis har jag haft "turen" att bli gravid, men jag var orolig över att inte bli det och inte kunna adoptera.

Nu lov av maken att skriva detta.
Men han var väldigt emot adoption i början pga att han har en kusin som är adopterad,och för henne har det gått så himla dåligt för
Kusinens allvarliga problem är så stora att det påverkar hela släkten och har gjort att föräldrarna varit tvungna att ta in hjälp då deras liv varit hotade av dottern.

Detta är skittråkigt och man tror inte att det har med själva adoptionen att göra utan med kusinen själv och saker som hände innan adoptionen.
Men också hade mycket att hans negativitet mot adoption berodde på den svenska statisktisken som så många älskar att ta upp som världens sanning.

Så erfarenhet av tråkigheter kan leda till att folk inte vill adoptera,inte för att man tycker att det biologiska är så viktigt utan för man är rädd att ens barn mår dåligt och kanske gör saker som.....

Tack och lov så följde han med till en familjeträff i oktober 2005 och han fick träffa flera av mina kusiner(som är barn till min pappas kusiner) som är adopterade var helt "normala" och det gått lika bra för som oss övriga barn i familjen. Detta trots att de har syskon som är biologiska barn till päronen
Nu pratar jag inte om 1 eller 2 kusiner,utan jag har många kussar som är adopterade eftersom i min familj är adoption nästan lika vanligt som graviditet,vilket är en av anledningar som gör att både maken och jag tar den svenska statistisken med en liiieeten nypa salt.

Hur som helst efter träffen så förändrades makens syn om adoption,så i januari 2006 ringde han socialkontoret och sa att vi ville starta en adoptionsutredning och resten vet de flesta av er redan.

P.s Jag vet inte om det har någon betydelse,men min familjs adoptioner är alla inhemska,alltså alla har skett på Dominikanska Republiken och barnen är allt från små barn till 30-åringar D.s

Bättre ensam än i dåligt sällskap