• rallarrosen

    Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

    Jag tror inte att det är så många som "fastnar" i IVF-karusellen, och inte heller så många som gör jättejättemånga IVF-försök. Det låter på många här som om det är så. De flesta gör några få försök. En del lyckas tack och lov. Men de som inte lyckas, som bara provat. Och de som väljer bort både IVF och adoption men säger sig ha stark barnlängtan?
    Att så många av dessa inte väljer att adoptera har jag svårt att förstå, har inga såna runtom mig och har inte hört deras skäl. Jag är nyfiken på hur de tänker det tänker jag inte hymla om.

    Jag kan tänka mig;

    Att de inte känner nån adopterad/adopterare och därför känns det främmande.

    Att de inte tror sig klara en utredning. De tror man ska vara helt perfekt för att adoptera.

    Att de inte vill sticka ut, de vill "vara som alla andra".

    De tror på massmedias dåliga bild av hur det går för adopterade.

    De tror att det kostar mer än vad det gör/ eller de har inte råd.

    De tror inte på internationell adoption som sådan. Typ - man ska inte ta barn från deras ursprungskultur.

  • Svar på tråden Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?
  • Carmen80

    Men åldersgräns är bra tycker jag!
    Men står man i kö och passerar den så tycker jag man ff ska få...annars borde man inte få gå vidare alls tycker jag om man riskerar att passera den gänsen innan man får barnet....


    MBert skrev 2008-02-23 15:49:58 följande:
    Det är lätt att vara "åldersblind" när man är över 40 år och gärna vill ha barn, men ska man tänka på att man har ansvaret att ta hand om honom/henne i 20 år så inser man att man då är rätt nära pensionen. Och det vill till att man orkar ta hand om tonårsbekymren när man själv är i klimakteriet
  • Sally
    Carmen80 skrev 2008-02-23 15:47:05 följande:
    är det en likadan utredning då, lika stor?
    Nej, det borde vara ganska rutinmässig, förutsätt att inga stora förändrar har skett i hälsa, ekonomi, familjsituation (att man inte är gravid), mm. Om både har hunnit bli 45, kan det dock vara ett problem, men kanske inte helt kört.
  • mammatillvictor
    Carmen80 skrev 2008-02-23 15:47:05 följande:
    är det en likadan utredning då, lika stor?
    Nej, själva utredningen är ju klar, man går igenom om det hänt något särskilt sedan man fick det första medgivandet, te x att man flyttat, bytt jobb, att man fortfarande är frisk och att man en stabil ekonomi som tidigare etc. Sedan går det upp i nämnden igen och man får då förlängt medgivande. De flesta får idag ansöka om förnyat medgivande då det tar flera år i de flesta fall att få hem sitt barn innan första medgivandet gått ut.
  • MBert

    Nej, lika omfattande utredning är det ju inte eftersom man då redan har genomgått en och utredarna känner personen/personerna, men det ska skrivas en uppdaterad utredning som socialnämnden sedan ska ge medgivnade för.
    Det kan vara så att man då faller för åldersstrecket.

    Tidigare har detta inte varit ett så stort problem eftersom adoptionerna det senaste deceniet inte tagit så lång tid. Men nu har köerna ökat och i vissa länder så tangerar väntan dessa 2 år och prognosen är att köerna ökar...

    Men den största tidsfaktorn ligger hos adoptionsorganisationerna där det är kö att skicka till adoptionsländerna. Den kö kan man gå med i när man vill, innan man ens har medgivnade för adoption, och på så sätt avverka kötid medan man gör utredningen. Det innebär väl också att den kötiden är lite missvisande, för alla som står i kö i de olika organisationerna (man kan stå i kö i flera) kommer inte att använda sitt "könummer".

    Men nu är vi helt utanför ämnet igen...

  • Elli47

    Jag känner ett par där han inte vill men hon vill adoptera. Han kan inte tänka sig ett barn som inte är hans eget... och då ska man inte heller adoptera om man känner så. Men visst är det synd. Det verkar som det vanligen är karlarna som inte vill adoptera.

  • Carmen80

    Nä, supermänniskor varken tror jag eller har jag trott att ni är, faktiskt.
    Men det är nu bra att det gör helt individuelle bedömingar, det jag svarade på var mest er inställnig till att man inte ska få adoptera när man har en diagnos.Är det inte så i själva processen är det ju bra, då har jag missuppfattat.Då förstår jg inte varför ni skrev att ni tyckte det var bra att de inte fick, om så nu inte alls är fallet..Men men..


    Vietnammamma skrev 2008-02-23 15:51:14 följande:
    Jo, det är faktiskt så att flera blir nekade att ens komma dit och påbörja en utredning, det räcker alltså med att de ser den överviktiga och nekas utan att känna till denna person. Men du hakar upp dig på att man ska ha ett fläckfritt förflutet, det har INGEN kan jag påstå av de som blir godkända för adoption. Tro mig, jag vet! Man gör många individuella förfrågningar i rättsliga rådet som tar det slutgiltiga beslutet om man får adoptera, även om utredaren är tveksam, just för att se om ev sjukdomar/diagnoser, livssituationer etc. De flesta människor har gått igenom jobbig period i livet, varit sjuk själv eller haft närstående som dött och man kanske har gått igenom en kris iom det och kanske varit långtidssjukskriven av olika anledningar, haft cancer tidigare, anorexia, har en ekonomi som varit urusel men den har blivit bättre, gått igenom skilsmässa, förlorat barn, gått igenom många missfall som gjort att man mått dåligt, varit utbränd osv, osv, jag tror ingen av de som har adopterat levt ett problemfritt liv helt igenom, snarare tvärtom. Det är trots allt rätt ovanligt att man faktiskt får avslag men kriterierna och reglerna har hårdnat de senare åren. Så att de som blir godkända för att få adoptera är långt ifrån problemfria, vad du fått det ifrån att vi adoptanter är supermänniskor vet jag inte men det är långt ifrån sant.
  • Carmen80

    Hur lång tid brukar det ta, är det inte jobbigt att vänta?
    Vilka länder är vanligast?


    Vietnammamma skrev 2008-02-23 15:54:24 följande:
    Nej, själva utredningen är ju klar, man går igenom om det hänt något särskilt sedan man fick det första medgivandet, te x att man flyttat, bytt jobb, att man fortfarande är frisk och att man en stabil ekonomi som tidigare etc. Sedan går det upp i nämnden igen och man får då förlängt medgivande. De flesta får idag ansöka om förnyat medgivande då det tar flera år i de flesta fall att få hem sitt barn innan första medgivandet gått ut.
  • Sally

    Carmen80 - det med BMI, att vissa har stora benstomme, mm. Visst är BMI en urusel sätt att granska allmän hälsa, men gränsen finns i endast vissa länder, och den är ganska hög. Kina, t.ex., har en gräns vid 40. Stora benstomme är inte i sig ett problem. Anna Pärson har BMI av typ 28 eller något. Större benstomme och mer muskulös kroppsform än henne är ju ganska sällsynt. Ett fåtal länder har BMI gräns 29, och väger man för mycket, kan man ju förhoppningsviss välja ett annat land.

  • Carmen80

    Jo, sant, det är OT, dock intressant.


    MBert skrev 2008-02-23 15:56:41 följande:
    Nej, lika omfattande utredning är det ju inte eftersom man då redan har genomgått en och utredarna känner personen/personerna, men det ska skrivas en uppdaterad utredning som socialnämnden sedan ska ge medgivnade för.Det kan vara så att man då faller för åldersstrecket.Tidigare har detta inte varit ett så stort problem eftersom adoptionerna det senaste deceniet inte tagit så lång tid. Men nu har köerna ökat och i vissa länder så tangerar väntan dessa 2 år och prognosen är att köerna ökar...Men den största tidsfaktorn ligger hos adoptionsorganisationerna där det är kö att skicka till adoptionsländerna. Den kö kan man gå med i när man vill, innan man ens har medgivnade för adoption, och på så sätt avverka kötid medan man gör utredningen. Det innebär väl också att den kötiden är lite missvisande, för alla som står i kö i de olika organisationerna (man kan stå i kö i flera) kommer inte att använda sitt "könummer".Men nu är vi helt utanför ämnet igen...
  • MBert

    Det är ju bara det att adopterade barn också blir ens egna. De känslorna är inte annorlunda bara för att inte barnet är genetisk avkomma.
    Men det kanske är svårt för vissa att förstå?

    Jag tycker liknelsen med den man älskar är bra. För visst kan man älska någon trots att man inte är biologiskt släkt? Annars hade det varit ont om älskande par
    Min man är lika mycket min man som ett adopterat barn är mitt barn

Svar på tråden Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?