Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

Tack för tipset :)

Det är fruktansvärt jobbigt att vänta, när vi började adoptionsprocessen -04 var väntetiden från det man skickade sin ansökan och medgivande till Vietnam som vi adopterade ifrån till slut tills det att man var hemma med barnet ett år. Vi skickade vår ansökan i maj-05 och kom hem med sonen i nov -07. Det började bli långa köer precis när vi började vår process, och nu är det ännu längre väntan. Anledningen till att vi fick barnbeskedet om sonen när vi fick var för att han var ett sk SN-barn, ett barn med särskilda behov, och han var inte i den vanliga "kön" så att säga pga SN. Hade vi stått i den vanliga kön för Vietnam hade vi inte kunnat få barnbesked förrän i april-08 ungefär så det gick snabbt när vi väl fick skicka vår ansökan till Vietnam. Till Kina är det idag också väldigt långa köer, likaså Colombia. Det är långa väntetider för de flesta länderna här i Sverige för vissa länder, Vietnam tillhör dessa länder medan till Kina så kan man skicka ansökan omgående men sedan är det flera års väntan i Kina innan man får sitt barnbesked. Så det är väldigt olika. Vanligaste landet har varit Kina tidigare då det var ett "snabbt" land. Nu är det inte så längre och de har också ställt hårdare och fler krav på adoptivföräldrarna så många faller bort pga det. Det är inte många som uppfyller alla länders krav utan för många är man hänvisad till endast ett fåtal länder och det gör att till de länder som inte har så många eller hårda krav hur man nu ser på det så blir det också långa köer eftersom det är väldigt många som vill adoptera.

Ja visst kommer man kunna älska ändå! Det är jag 95% säker på!

De som inte kan älska sina barn (som kvinnan i artikeln jag nämnde i annat inlägg), har inte de en störning, eller är det för djärvt att säga det?

Ok, vi lämnar detta nu, känns meningslöst att komma någonstans, här faktiskt.

Den 5e % uppkommer nog pga skrämselartiklar. Men som sagt, det borde väl finnas en empatistörning om man inte har förmågan att älska.

Det var till Sally.

Man väljer oftast landet utifrån vilka länder man passar in i (det är skillnad i t.ex., äktenskapslängt, BMI, hälsa, och lång ifrån alla passar in i alla länder), sedan tar man ofta hänsyn till kötid i sverige att få skicka handlingar samt väntetid i landet, ev. adoptionsavgift, vanliga ålder på barnen, och störst av allt - vilka land man känner mest för, om du vet vad jag menar, för att det landet kommer att betyda mycket för familjen framöver.

Barnen i ett fåtal länder är under 1 år, och i andra länder kan vara mycket äldre. Vanligast numera är kanske strax under 2 år (jag gissar bara, jag har ingen statistiskt uppbackning om just detta, men sådant finns på mia), men 3-4 år är inte ovanligt heller. Det finns förälderar också som adopterar barn som är 6-8, men det verkar inte vara jättevanligt. Vår son var 13 månader.

ja, det är ju så även med de som föder barn, att det inte alls blev som man tänkt sig. Det kan hända oavsett menar jag. Det tar ju tid att lära känna sitt barn i magen precis som det tar en stund att lära känna sitt adoptivbarn Att bli förälder till vår son som vi adopterade var en enorm upplevelse, vi knöt an väldigt fort men det är klart att jag älskar honom mer nu när vi haft varandra ett tag. Han kände ju inte oss heller och första dygnet var det lite avvaktande, han visste ju inte vilka vi var men förtroendet kom väldigt fort från båda håll så att säga och nu är han så lycklig över sin mamma och pappa och vi att just han blev vårt barn

Så det är de andra länderna som är "svårare" att bli godkänd av?
Måste vara tufft att gå och vänta år ut och år in...

Vilka länder är svåra då?Vilka länder har stora behov av adoptivföräldrar?

Vet att jag är helt ot, ska sluta fråga nu.

Kanske det. Om det finns någon som t.ex., inte kunde ha älskat vår son, har de DEFINIVT en störning! Han är oemotståndlig...