Nu får det vara nog!!!

Vad bubblar du om? Det kvittar inte om man har en funktionsstörning eller ej, givetvis är det svårare för en förståndshandikappad att ta en akademisk examen om det nu är vad vi pratar om. Varför skulle personer utan störning kallas normalstörda? Antingen har man en störning eller ej. Trams.

Att låtsas att det enda som hindrar en person med DS från att bli neurokirurg eller kärnfysiker skulle vara att "sådana som jag" har fördomar och inte "ser till individen" är bara fånigt.

Exakt? Är det endast detta du vill komma fram till?
Tror du att föräldrar till DS barn tror att deras barn med DS ska klara av skolan med toppenbetyg?
Jag är en av DS föräldrarna som inte tror att min DS tjej kommer gå ut skolan med toppbetyg. Men jag tror att hon kommer gå ut skolan och då ha lärt sig läsa, skriva, räkna och mycket, mycket mer. Sedan hoppas jag också att hennes skolkamrater deras föräldrar och personalen i skolan har fått nya kunskaper om DS och också blivit av med massor av fördomar.

Det finns en bra bok att läsa som heter "En dag i Viktorias liv". 
Det är en sann berättelse om en tjej med DS som går i den vanliga skolan. 

Tja det tycks som att det inte är alla som inser det du insett. Lillabunny t.ex anser att det utbildningsmässigt kvittar för ett barn om han/hon har en utvecklinggstörning eller ej:

"vad jag ville ha sagt att det kvittar väll om man har funktionshinder eller ej ,att de finns normalstörda som inte heller skulle klara av sin skolgång att man inte behöver bara vara funktionshindrad och ha svårigheter"

Men vem i denna tråd skriver att deras barn med DS ska få dessa yrken?
Tror nog du missuppfattat vad flera här skriver.

Eller vad är det du vill få fram?
Att mitt DS barn aldrig kommer lära sig något?
Eller att mitt DS barn kommer leva ett meningslöst liv?

Jag gick ut nian med 1,9 i medel. Jag blev allt annat än de som du rabblat upp här.

Vad det bekräftar ordet normalstörd anser jag nog att alla utan funtionshinder är det,för det finns inte någon som är helt normal för hela jorden består av olika sorters individer och vi alla har nån egenhet för som kallas för personlighet ,sedan vad det bekräftar
akademisk examen så är ju faktiskt inte det det viktigaste på jorden för mig iallafall att man måste klara av.Det viktigaste för mig är att mina barn får ett långt och lyckligt liv och slipper att dömas för sina funtionshinder och istället ska mötas med respekt och acceptans för den idivid man är och inte ska behövas bromsas och begränsas pgr. av okunnighet och fördomsfulla människor. 

Jag ifrågasatte uttalandet att en funktionsstörning inte gör någon skillnad vad gäller inlärning i skolan. Du håller ju själv med om detta, att barn med DS har lite knepigare i skolan än baren utan DS, vad är det du ifrågasätter? Visst finns det personer utan DS som också har inlärningssvårigheter, på vilket sätt argumenterar det EMOT att DS orsakar svårigheter i en normal skolgång?

Det är väl toppen att inte alla behöver en akademisk examen för att vara lycklig. Vem har sagt annat? Du agumenterar runt i cirklar.

Jag har aldrigt argumenterart runt i cirklar ,men jag har inte heller valt den snabba vägen till saker och ting utan valt att se saker och ting med ett mer öppet sätt ,det du verkar tro att vi föräldrar inte förstår våra barnsfuntionshinder att det kan med föra med sig vissa svårigheter,men det är ju dem man ska övervinna och inte stirra sig blind på, du grusar ner dig på akademiska utbildningar .Det är väll det viktigaste att varje individ ses som den man är inte för det funtionshinder man har  utan göra nått bra av de egenskaper man är bra på.Alla människor tillför något tillvarandra oavsett med eller utan funtionshinder ,man kan ta nytta och lärdom av varandras erfarenheter och göra något bra av det istället för att generalisera människor i olika fack och kategorier. 

Ja jag håller med om att barn med DS har svårare att lära sig och kommer troligen inte få topp betyg.
Men jag förstår ändå inte vad du vill med dina inlägg. Vill du att vi ska förstå att personer med DS inte kommer få toppenbetyg eller att de inte kommer få högavlönade arbeten?
Detta trodde jag att alla redan viste.
Jag tror nog inte heller min andra dotter utan DS kommer få toppbetyg men jag hoppas att dom blir högre än mina och att hon klarar sig bra i livet och inte börjar med droger eller blir prostituerad eller andra saker som kommer att göra henne illa.

Ja? Det jag hittills skrivit är att jag inte fördömer kvinnor som efter fosterdiagnostik väljer att abortera ett DS-sjukt foster, p.g.a. de svårigheter som DS medför. Då hojter en del mammor att DS inte alls betyder problem, att de ÖNSKAR fler DS-barn och att barn med DS inte skiljer sig från andra. Des är "det mysigaste tillståndet" och något att önska sig och sina barn. jag håller inte med om detta.

När jag poängterar att DS visst kan innebära svårigheter i t.ex skola och arbetsliv så kontrar ni med att en akademisk utbildning ändå inte är hela världen, nehej? Lite logik till kaffet någon?