Nu får det vara nog!!!

Nu finns det ju inget test som visar om ens barn kommer bli narkoman eller inte.
Skillnaden mellan DS och en massa andra problem är att det finns ett (flera) _förhållandevis_ enkelt, ofarligt och pålitligt test.

Så ensam på en öde ö skulle din dotter inte ha några problem av sitt syndrom? Det måste nog ändå betecknas som ett undantag.

Ja det tror jag nog att alla redan vet.

Vad vill du med detta inlägg?

Jag vill säga att folks eventuella narkomani inte är ett argument i en diskussion om fosterdiagnostik.

Nej, jag känner inte att det är det ordet jag vill använda, men när man stup i kvarten får höra/läsa här på FL om alla hemskheter, alla saker som KAN drabba en om man har DS, att man förmodligen inte kommer kunna ha eget boende, att man inte klarar av skolan utan stöd (vem bryr sig?? det är det många nDS som inte gör) så är det inte konstigt om andra känner att det måste vara jättehemskt..

Jag däremot vet hur det är att ha barn med DS, jag har över 8 års erfarenhet på första parkett av det.

Får du mammapuhs inlägg att hon vill att hennes dotter ska bo på en öde ö?

Vet inte du att många med funktionshinder i dagens Sverige blir mobbade, förföljda och det finns hemska trådar om "mongos" där man uppmanar att ta egna kort på personer med DS för att sedan skratta åt dem.

Det får vi verkligen hoppas!
Men jag vet dock att det faktiskt finns de som har annan åsikt i den frågan.. tyvärr..

Ja du ligger allt före du, jag har bara varit med i denna sväng i 4 år och 9 månader.

Men som DS förälder så verkar det som man vet minst tyvärr.
Jag vet om alla svårigheter, sjukdomar och tilläggshandikapp som en person med DS kan ha och kan få.
Jag vet också några föräldrar som har mycket jobb med sina DS barn och de mår imellanåt också dåligt för att de fått ett barn med DS men det är också mycket kärlek.
Frågan är om allt hade varit bra om de fått ett barn utan DS, hade de tyckt livet lekte då istället? Tyvärr kan man inte få svar på detta.
Jag är en sådan förälder som den mesta tiden bara ser positivt på min dotters framtid och jag är otroligt stolt att ha fått ett barn med DS (ja jag vet att många här inte förstå detta men kom inte och skriv att jag inte känner så för JAG VET ATT JAG GÖR DET).

Självklart har jag också stunder när jag är rädd att min dotter kommer bli mobbad, utstött och också att hon blir utnyttjad på grund av sitt handikapp.

Men snälla du. Öde ö-exemplet var ju bara för att plocka bort alla de övriga människor som Mammapu ansåg var det enda problemet för hennes flicka. Mammapu skriver uttryckligen att hon inte skulle önska bort sin dotters DS på grund av de handikapp som det för med sig utan enbart på grund av hur andra bemöter flickan. Hänger du med?

Inte många barn skulle fixa att leva ensamma på en öde ö, DS eller nDS.