Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

vet ej hur de e om man har moderkakan i framvägg?? Men annars kan jag inte komma på någon anledning.

Har funderat på precis det du nämner.

Ni som valde KS hur gjorde ni med avnavling? (tydligen rekommenderar man nu att man inte ska klippa navelsträngen tidigare än efter en minut och att man ska hålla barnet lägre än livmodern under den minuten)

Måste också tipsa om min tråd (vad du önskar du vetat innan ditt kejsarsnitt) kanske kan vara till nån hjälp för mer än mig http://beta.familjeliv.se/Forum-2-99/m28562222.html

Hej hej!
Har inte läst tråden men hoppar in ändå.
Jag var skiträdd för att föda vaginalt och fick höra hur hemskt ett snitt kunde vara. Nu har jag gjort båda och för mig var inget av det särskillt hemskt. Jag har nog haft en väldig tur och det är jag tacksam för. Men den jobbigaste biten var min rädsla.

Fru U: du kan tvingas till vaginal förlossning om förlossningen startar för tidigt och du inte "hinner med" ett snitt. Det tar ändå ett tag att förbereda och det är inte alltid man kan stoppa.

Rädslan är hemsk så jag förstår er verkligen.

vanadiz: förstår verkligen hur kluvet det känns! Hoppas att det går bra hos aurora, att du känner stöd där och får hjälp att hitta rätt!

fru u:som maddish skriver, det var därför jag valde vag.förlossning + att jag kände att det även i övrigt gav mig större möjlighet till egen kontroll.

Hoppas jag åxå.. Hittar jag inte det där så kommer jag gå i bitar! Tur att BB och psykvård ligger på samma sjukhus för oss, för så mycket som jag funderar kring detta så lär jag hamna på "fel" våning snart!

Har du kontakt med någon psykolog via mvc? Det hade jag nämligen och det kändes jättebta! Fra fick jag hjälp att plocka fram och stuva undan tankarna vid rätt tillfällen. Idag hade jag uppföljning hos psykologen och det var så kul att få berätta om förlossningen

Nee, jag har inte någon psykolog, det enda som jag fått bokat är ju Aurora samtalet på lördag.
Hade varit skönt att ha någon att prata med faktist, någon som kanske hade kunnat förklara åt mej varför jag är så rädd.. Har inte förstått det heller egentligen. Okej att min dotters förlossning var påfrestande och gjorde ont så in i h*vete, men jag hade skräcken redan innan den och jag kommer ihåg när jag var liten tjej och sa åt min mamma att hon borde fått mig som kille istället för jag vill ha många barn, men inte föda dem! Så det sitter i nått annat, inte bara min dotters förlossning!

Jag tror att det skulle kunna vara bra för dig att prata med en psykolog utifrån det du beskriver. Själv tyckte jag att det var väldigt bra och jag hade sagt till min pappa långt upp i åldrarna att ajg aldrig i livet skulle föda barn, så jag känner igen lite i vad du säger. Finns det några psykologer kopplade till ditt mvc?

Jag vet faktist inte om det gör det.. Har som aldrig kommit på tal om det. Ska fråga på lördag. Oavsett så sittar ajg ju ändå här med magen i vdret och längtar jättemycket efter den lilla!! men den ska ju ut åxå.. *suck*
Jag har fått intrycket av min BM att hon inte riktigt förstår att jag har de här känslorna, eller kanske jag inte förklarar så bra. Jag vet inte?!

Bra att du frågar på lördag! Det kan ju antingen vara så att bm har lite svårt att förstå, eller inte har lust, eller du som varit otydlig. Det enda du kan göra i så fall är väl att försöka vara supertydlig och fråga om konkreta saker, typ psykolog och så. Lycka till!