• taksi

    Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

    Fortsättningstråden för oss som är rädda för både vaginal förlossning och kejsarsnitt. Här är kopia från förra trådstarten:

    Hej, finns det någon här som både är rädd för vaginal förlossning och kejsarsnitt? Jag har varit med om en vagninal förlossning för snart 4 år sedan. Var förlossningsrädd innan dess (gick till Aurora) och skräckslagen efter den erfarenheten. Första året med mitt barn så grät jag varje gång jag såg gravida kvinnor på stan eftersom det påminde om förlossning. Det har så klart hänt senare också, men inte lika ofta.

    När längtan efter barn blev stark igen så har jag hela tiden tänkt på Aurora-bm som sa att "som sista utväg" finns ju alltid snitt och att min förlossningsskräck inte får innebära att jag begränsar det antal barn jag vill ha. Jag och sambon var helt överens innan jag blev gravid att vi skulle be om planerat kejsarsnitt. Grejen är bara att även det känns helt hemskt! Dessutom råkade jag göra bort mig och såg i en dokumentär några barn som förlöstes med snitt. Kunde inte hjälpa det utan fortsatte att titta och nu vet jag varken ut eller in. Tidigare har jag i alla fall haft tankarna att det ska bli snitt och att det är min utväg, men det verkar ju farligt?!

    Finns det fler med samma rädslor? Ut måste ju barnet hur som helst...

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-10-17 22:42:22:
    Första tråden:
    www.familjeliv.se/Forum-2-254/m22941048.html

  • Svar på tråden Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning
  • Kaxmaja
    Kattöga skrev 2007-12-09 21:17:40 följande:
    apan:Pratade med en kompis nyss som snittades i onsdags kl. 15.30. Hon hade inte fått äta sedan kl. 07.00 och bara fått dropp efter det - och det blir man ju inte så mätt av. Här är det lite busy just nu (understatement!), så jag kan bara skriva lite kort:vi kom hem från BB igår med en liten Elias, han kom i torsdags morse och vägde 3150 g och var 49 cm lång. Han är bara så underbar!! Allt gick bra vid förlossningen, men amningen strular som vanligt för mig så det är full cirkus med amningsförsök, pumpning, tillägg, koppmatning... Och så ska man försöka hinna med stora killen mitt i allt ihop... *puh*Men det är det värt, förstås! Får skriva mer när det lugnat ner sig lite.Tack för allt stöd, ni är härliga!Hoppas allt går bra för er andra!
    GRATTIS
    (¯`♥.¸(¯`♥.¸♥ Grodan ♥¸ .♥´¯)¸.♥´¯)
  • apan

    Jag skriver bara lite kort nu.
    Första kvällen hemma efter 5 dar på BB efter kejsarsnitt. Jag är så jävla utmattad och har ont i såret. När älskade lilla sötnosbäbisen bara skriker och skriker bryter jag till slut ihop och bara gråter. Det känns så hopplöst att inte kunna trösta. Hur ska man orka. Det här är det jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv. Jag tycker så mycket om henne. Snälla finns det nån som känner igen sig? Tårarna rinner utmed mina kinder medans jag skriver.

  • Fru U

    (((((((((apan)))))))))) har inga goda råda att ge bara en kram


    Live and let live
  • taksi

    Kattöga: GRATTIS!  Skönt att förlossningen gick bra! Hoppas att amnignen snart ska gå bättre!
    För mig har det vänt nu med amningen, och vi behöver bara ge en flaska tillägg till natten.

    apan: grattis till dottern!  Är hon ledsen för att hon inte får tillräckligt med mat? Ibland blir dom ju lite sugsvaga efter snitt? Vi hade en liten skrikare som skrek, skrek, skrek och skrek tills vi började ge ersättning som amningstillägg efter vissa av målen. Kanske något att prova? Kram!

  • apan

    Hon fick för lite mat konstaterade dom på BB och hon hade gått ner alldeles för mycket i vikt. Så vi satte igång med ersättning + urpumpning och matade henne var tredje timme med kopp. Hon gick upp i vikt bra. Hon verkar vara en glupsk typ. Nu misstänker vi att hon har ont i magen kanske, testar olika knep men hon skriker som en stucken gris. Värre än hon någonsin gjorde på BB, typiskt när man är själv och desperat!

  • Kaxmaja
    apan skrev 2007-12-09 21:25:14 följande:
    Jag skriver bara lite kort nu.Första kvällen hemma efter 5 dar på BB efter kejsarsnitt. Jag är så jävla utmattad och har ont i såret. När älskade lilla sötnosbäbisen bara skriker och skriker bryter jag till slut ihop och bara gråter. Det känns så hopplöst att inte kunna trösta. Hur ska man orka. Det här är det jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv. Jag tycker så mycket om henne. Snälla finns det nån som känner igen sig? Tårarna rinner utmed mina kinder medans jag skriver.
    Kan bara skicka en stor KRAAAAAAM till er.
    Grattis till lillflickan
    (¯`♥.¸(¯`♥.¸♥ Grodan ♥¸ .♥´¯)¸.♥´¯)
  • Krickeline

    apan och Kattöga: GRATTIS till bebisarna!!
    Apan: säkert har du redan tänkt på detta, men burna barn skriker ju (generellt sett) mindre. Har du provat att bära henne i bärsjal och ha henne där så mkt det går?

  • taksi

    apan: är hon nöjd efter maten då, eller skriker hon även när hon har ätit? Vi fick order om att mata varannan timme, men så var han ju så stor när han föddes. Han rasade ju i vikt innan återbesöket och skrek, skrek, skrek. Det tog en vecka innan han var i fas med ätandet från att vi började med ersättningen. Hjälper bvc er eller kan ni ringa bb för att få hjälp? Vi ringde bb när Olle var 4 dagar och kände att vi fick bra stöd och tips på telefonen. Vilken ersättning använder ni? Irma tålde inte BabySemp, så vi fick ge Nan till henne. För andra bebisar kan det ju vara tvärtom också. Hoppas att hon snart ska bli nöjd!
    Håller också med Krickeline, det är toppen med bärsjal eller en ergonomisk sele att bära omkring bebisen i. Det fungerade bra med vår 4-åring som var kolikbebis att bära (fast då hade vi inte hunnit skaffa sjal än, så man var omåttligt trött i ryggen).

  • pulmones
    apan skrev 2007-12-09 21:25:14 följande:
    Jag skriver bara lite kort nu.Första kvällen hemma efter 5 dar på BB efter kejsarsnitt. Jag är så jävla utmattad och har ont i såret. När älskade lilla sötnosbäbisen bara skriker och skriker bryter jag till slut ihop och bara gråter. Det känns så hopplöst att inte kunna trösta. Hur ska man orka. Det här är det jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv. Jag tycker så mycket om henne. Snälla finns det nån som känner igen sig? Tårarna rinner utmed mina kinder medans jag skriver.
    åh! jag minns verligen det där!, man var som ett nervvrak och för första gången i ens liv vöfstår man varför vissa slår sina barn . Men vet att det är en oskyldig liten bebis men man är ju så slut själv!

    Kan det vara kolik?, dra in på ren mjölk, mata massor, och bär bär och bär....tyvärr. Förmodligen gör ni redan allt rätt och tid är det enda som kan bota detta.

    Kan du inte få lite avlastning?, ingen som kan låta dig få sova ett par timmar, du är ju faktiskt nyopererad och behöver ta igen dig så gott det går.

    KRAM!

    Minifom?
  • pulmones

    ....det är faktiskt en av anledningarna till att jag skulle vilja föda vaginalt igen...

Svar på tråden Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning