tycker du att homosexuella ska få gifta sig i kyrkan?

Nej, men eftersom Qenzo ställer sin fråga på det sättet så låter det ju som om det är något som tagits upp i tråden och därför känns min följdfråga relevant.

Och ska man vara så petig så säger du inte ett smack om månggifte i din trådstart heller, ändå har det tagit upp många sidor.

Gabriella S skrev 2007-09-01 11:04:20 följande:

Du älskar verkligen att snacka om saker du inte har koll på va? Jag har en väninna som är präst i svenska kyrkan. Hon är bi, poly, och en hel massa annat. Hon är bildad som fan, inte minst i kyrkans historia och religiösa spörsmål (utöver vad som ankommer en präst). HON har berättat för mig om sådant du pratar om och jag VET, både av vad hon berättat, och vad jag lärt mig på egen hand i mina studier, att du har tvärfel.

Folk har haft stora tänkare, oavsett religion. Sant. Men det betyder inte att kyrkorna i sig har rätt. Du pratar om katolska kyrkan - den som för bara några tiotals år sedan erkända att jorden var rund och inte platt. Den som, mig veterligen, fortfarande inte backat på sitt påstående att svarta är finfina slavar då de är apor och inte människor. De som menar att odöpta barn kommer till helvetet eller limbo. De som periodvis haft upp till TRE "heliga fäder" som ska vara den enda länken till gud genom Paulus arv. Just de kan alltså enligt dig inte ha fel om homosexualitet. Hah!

Och du talar om en stor organisation - och det är sant. Men det är inte en homogen organisation. Att påven och hans mörka anhängare, Opus Dei, hatar bögar betyder inte att hela kyrkan gör det. Frågan om homoäktenskap är stort i både Spanien och Italien, stora katolska länder. Och visst finns det motståndare, minns en norditaliensk politiker som ville "eutanasera" alla homosexuella "för deras eget bästa". Det är DEN sortens folk du sitter och stödjer dig på. Nice!

Sedan, en liten fråga bara... Varför är vi "inte torra bakom öronen", när vi diskuterar SAMHÄLLSFRÅGOR? Det är inte en kristen fråga vi diskuterar här, utan en fråga för samhället. Något som just kristna fundisar inte har någon vidare sansad koll på.

Jo, tänk en lycklig fin familj, där mannen mår OK, kvinnan lider (men så ska det ju vara, kvinnans lidande är ett tecken på hennes helighet i guds ögon) och barnen... tja... barnen hoppas bli normala och är livrädda att vara annorlunda (såsom många här på Fl, där frågan "är jag normal" kanske är den vanligaste).

Om kvinnan då inser att hon kanske kunde vara syndfullt GLAD istället, speciellt om det råkar vara med en annan kvinna, ja, då har ju mannen förlorat sin manlighet, barnen sin trygghet (och normalitet, för deras mamma är böööög) och ja, oj oj oj vad illa det är.

Typ?

Nej!! Absolut inte.

fia sthlm skrev 2007-09-01 13:26:18 följande:

Japp (ety jag kände igen min skrift där gissar jag att frågan var ställd till mig), det stämmer. Det känns bra. Nu bor hon en bra bit bort med andra pojkvännen, och det gör att vi träffas litet mer sällan, och det är trist, men jag lider inte så enormt av det, eftersom jag gillar att vara själv för det mesta.

Det känns bra. Jag vet att jag kan ge henne mycket stöd i vissa saker, men han är min raka motsats i mycket, och kan ge henne en hel massa som jag inte kan. Och vice versa. Hon får alltså mer än någon enda av oss kunnat ge henne. Och vi har samma frihet att finna andra också, han har tex en flickvän till. Jag har haft en flickvän utöver särbon, men det höll tyvärr inte av olika skäl. Sån't som händer oavsett relationstyp, liksom. :)

Huffa, tungt att ta igen så mycket... Många svar blev det. Ledsen om jag skriver för mycket, jag bara älskar att ge svar på tal. ;)

Jag började läsa bibeln men tappade intresset då det började stå saker om kugghjul i himlen. (Var det nu var
Läste dock religion och psykologi ett tag sen och har varit mer intresserad av skillnaderna och likheterna mellan dom olika religionerna/mytologierna/livsstilarna.
Har dock inte haft tid att fördjupa mej i det ordentligt men har planer på det.

Alla har rätt att tycka vad de tycker ? oavsett om de inte är torra bakom öronen eller inte
har studerat teologi i avskildhet tills ögonen blöder. Risken med att håna andra människors åsikt är att de dels inte vågar säga något mer eller inte ens blir intresserade av att lära sig mer om t.ex religion. Men det kanske är bara bra om människor inte vill lära sig mer. Kanske vi ska återgå till att predikningar hålls på latin igen och att man måste niga för prästen?

Eller menar du till och med att dessa människor som du ser som oupplysta har blivit lurade? Kanske kyrkan inte är till för alla människor? Det finns kanske inget kärleksbudskap alls i bibeln? När präster och mer bibliskt insatta människor säger att Jesus älskade alla så är inte det sant? Då är det verkligen många som är lurade, och då är det inte konstigt att människor kommer att vända kyrkan ryggen.

Gabriella S skrev 2007-09-01 11:04:20 följande:

Du ser, bibeln hade rätt! Eller tror du inte att det fanns kugghjul i de första flygplanen, eller i rymdsonderna? Va? Va? Va?

(Vilket är mitt ironiska sätt att säga - man kan bevisa vilken text som helst som valid med rätt stöd, inklusive Bamse eller Sagan om ringen).

Jag undrar hur gammalt det här med "kärleksbudskapet" är egentligen. För jag vill minnas att det i tidigare århundraden knappast var kärleksbudet som ansågs centralt, utan gudfruktan och annat mindre, ahem, lockande.

Ska erkänna att jag inte fattat alls vari kärleksbudet ligger. I att man talar om för 97% av befolkningen att de inte är tillräckligt rena och har ett evigt grillspett att se fram emot? Att gud är allsmäktig och kan fixa våra mänskliga fel när han vill, men skiter i det och låter oss tvivla, göra fel och hamna i synd? "Jag älskar mina barn, så jag låter dem göra fel så de kan bli påkörda på E4-an, så stor är min kärlek! Klart, blir de påkörda tänker jag inte rädda dem, de har ju gjort ett fritt val att leka där..." Kärlek, juuust det.