Som jag ser det är kärleksbudskapet kyrkans PR knep till att locka folk till kyrkan igen. Istället för att prata om gud, så pratar de om Jesus och att han älskade alla barnen.
Något var ju kyrkan tvungen att lägga fokus på när folk inte längre var tvungen att niga för prästen och när han förlorade sin makt i alla små samhällen runt om i landet. När människor blev upplysta om vad som egentligen hände när det missionerades bland indianer och urfolk, när folk började tänka själva (kanske?) och när kyrkbänkarna började gapa tomma på söndagar för att människor spelade fotboll och golf istället (eller hänger på FL). Ett kärleksbudskap är lättare för människor att ta till sig, istället för att hotas med att kastas i helveteselden. Alla vill bli omtyckta och hitta någon att älska (ja, nästan alla då)
Dorian Ertymexx skrev 2007-09-01 13:55:23 följande:
Jag undrar hur gammalt det här med "kärleksbudskapet" är egentligen. För jag vill minnas att det i tidigare århundraden knappast var kärleksbudet som ansågs centralt, utan gudfruktan och annat mindre, ahem, lockande.Ska erkänna att jag inte fattat alls vari kärleksbudet ligger. I att man talar om för 97% av befolkningen att de inte är tillräckligt rena och har ett evigt grillspett att se fram emot? Att gud är allsmäktig och kan fixa våra mänskliga fel när han vill, men skiter i det och låter oss tvivla, göra fel och hamna i synd? "Jag älskar mina barn, så jag låter dem göra fel så de kan bli påkörda på E4-an, så stor är min kärlek! Klart, blir de påkörda tänker jag inte rädda dem, de har ju gjort ett fritt val att leka där..." Kärlek, juuust det.