IVF/PGD-tråden nummer 5!!!

Hehehhehe Kyoko... bra svar :)
Det är nog bara till att inse att människor som inte har gått igenom det vi har gått igenom får en väldigt onyanserad syn på PGD. Dom är nog mest rädd för att folk ska "designa" sina barn så dom blir "bättre" än deras. Någon slags avundsjuka måste det ju ligga bakom känns det som. Känner själv att jag går igång på morgonkvisten av såna där diskussioner.
På något sätt måste man ändå i sitt sinna ha förståelse för dom människorna. Dom har inte varit med om något tufft och har inte kapaciteten att sätta sig in i andras situationer. Vilket på något sätt tycker jag gör dom till vädligt oempatiska människor. Trots att det inte förstår det själva. Mmmmm blev lite flummigt det där.

Jaja, jobba på alla i tråden. Nu ska jag ut och vålds dra vagnen i backarna så jag får lite träning.

Tess

Godmorgon... Jag blir ju såklart irriterad, speciellt på tex TV4 eller liknande, men jag tror att det är nästintill omöjligt att förstå för folk som kanske väljer att inte ha sex en ägglossning för man kan ju f*n inte få barn i den eller den månaden... Jag tänkte nog lite så också (stackars jag fyller ju i november ) tills det att jag förstod att det inte var så enkelt att få barn, inget man bara skaffar... Många nöjer sig med att bara veta om saker som rör just dom.

Hmm, lite morgonflumm från min sida!!

Jag har råkat ut för folk som inte kan begripa vad jag ska med ett barn till, jag har ju redan två. Räcker inte det? Men min man har inga barn och det vet dom om. Jag fattar inte varför dom tycker att jag ska vara så självisk och inte alls bry mig om min mans situation. Sen finns dom som tjatar över att jag har ju två friska barn och det ska jag vara glad över. Ja, jag är glad, men barnen kan ju ha ärvt min translokation. Det gör mig ledsen. De är inte kollade ännu. Några har sagt till mig att det här med balanserad translokation, de är väl inget. Nu vet jag ju varför jag får så många missfall och att det finns behandling. Det är ju mycket värre att inte veta, tycker dom. Ja, jag har fått en förklaring men allt det här har tagit väldigt hårt. Jag önskar jag hade ett fel som går att rätta till och som inte kan gå i arv. Man är frisk, men har en "sjukdom" och jag känner mig inte hel invändigt. Jag vill även tillägga att det finns människor med stor förståelse och som är helt underbara i vår situation. Så, nu har jag oxå fått kräka ut lite känslor! Kramar

Dom ringde från rmc idag! Vi ska dit på möte 23/10. Nu känns det som om det hela rullar igång.

Jag har haft en väldig tur tror jag, för jag har ALDRIG fått någon dum kommentar!!! (Peppar, peppar.) Och då har vi genomgått två pgd. Och nu 4-5 år senare och hur många missfall som helst, så är man gravid(på naturilig väg), och har fört vidare translokationen till vårt barn, men i det här läget så tänker vi inte på det så mycket. Barnet i sig är ett såpass stort mirakel och den dagen som h*n beslutar sig för att skaffa barn, så har förhoppningsvis forskningen gått framåt och i vilket fall som helst så har vi i alla fall kunskap om den balanserade translokationen och kan gå vidare därifrån.

Zanila, jag förstår precis din frustration. Och alla er andras frustration också för den delen. Det är nog en frustration vi alla i den här tråden delar mer eller mindre. Och jag är inte lika förstående som Tess. Jag kan nämligen inte ursäkta dessa människor på samma sätt som du kan, Tess. För om jag går till mig själv så tror jag aldrig att jag hade dömt ut denna metod och dessa människor även om jag inte hade det jag har i bagaget. Men jag å andra sidan behöver lära mig att acceptera att människor inte alltid är av samma åsikt som jag. Så Tess, kan du ge mig en snabblektion .

Tur är det i alla fall att vi har den här tråden där vi förstår varandra och kan stötta i vått och torrt.

Iliaca, vad skönt att det rör på sig!

Tack för alla tummar också!

KRam kram kram!

Hehehhehe Fånga Dagen. Jag är nog rätt så förstående även för dom mest trångsynta.. jag tycker mest synd om dom. Det är i alla fall så jag försöker tänka. Jag har haft många lägen där jag nog skulle kunna kliva in och bara avbryta diskussionen genom att säga... JAHA hur många döda barn har du i bagaget då??!!!!  Då skulle det nog bli lite tyst. Men jag har inte behövt tagit till så drastiska metoder än. Men jag håller förstås med FångaDagen. Att människor som inte kan eller vill förstå är väldiga irritationsmoment.

Kramisar på er alla... Nu ska jag iväg och spela innebandy.

Tess

Ja om man ville så skulle jag nog kunna stapla de dumma kommentarerna på hög. Men det tenderar ju bli så när man har barn som dött. Att folk har så svårt att ta in den smärtan att de stänger ute känslorna istället för de inte ens orkar försöka förstå vår smärta. Det kommer så nära deras innersta rädsla att något skall hända deras små. Men några kommentarer glömmer man aldrig och även om man glömmer kommentaren så glömmer man aldrig budbäraren. Jag kommer för alltid nära de som funnits där för oss närmast hjärtat och de som inte riktigt orkat eller kunnat finnas där ja de har jag helt enkelt sorterat ut. Och vet ni vad för första gången börjar jag känna det som om jag kan andas. Det har varit en ganska smärtsam process att frigöra sig från energitjuvarna och jag har vissa kvar som jjag inte riktigt orkat bryta helt med men inser alltmer idag lever mitt liv efter det motto som så många av mina vänner alltid gjort - vad är bäst för mig?! Nu säger jag nej till saker jag inte vill göra eller hör inte av mig till de jag inte vill ha kontakt med bara för att man bör. Detta har nog varit svårt att ta in för många av mina vänner för jag är den som de alltid kunnat lita på. Att helt plötsligt prioritera mig i mitt liv känns underligt befriande

Nej nu skall jag ut och leta stövlar Höga, svarta skall de vara OCH bekväma går det att kombinera

Nej men vill göra mig lite fin för Mike. Vill hitta tillbaka till den där pinglan han en dag förälskade sig i. Är det något jag liksom glömt bort detta senaste 1.5 åren så är det att prioritera hur jag ser ut. har liksom bara känts ytligt och ointressant. Men så för en tid sedan köpte jag en klänning i den stil som jag egentligen älskar men har liksom glömt bort. Det fick mig att inse att jag gillar att göra mig fin och att Mike är stolt över mig och tycker att jag är vacker. Så häromveckan så förgade och klippte jag mig - visserligen själv men det blev helt OK. Och så idag skall jag försöka hitta ett par coola stövlar...så nu skall denna chick ge sig ut i shoppingdjungeln.

Ha ha känns skönt att vara så där lite ytlig för jag tolkar det som att det är ett steg i rätt riktning...hmmm så sneglar jag på tv'n och där stirrar ett litet barnansikte tillbaka på mig med apatisk blick och full av flugor - en barnsoldat. Helt plötsligt känns det inte lika skönt att vara ytligt shoppingtokig usch varför skall livet vara så orättvist för så många och vad är meningen med att vissa barn dör medans andra växer upp i ren missär. Ja de som tror på gud kommer aldrig få mig att förstå meningen med att livet är så orättvist att gud har en plan för oss alla ÄVEN barnsoldater i Tanzania!!

Hej hej!

Ledsen att jag inte är så aktiv i PGD svängarna men just nu är det så långt borta ifrån mig som det bara kan vara. Det är en skön känsla att ha sådan distans till hela behnadlingsprocessen!
Alla steg, alla delmål, alla tänk om och allt annat.. Visst, det är inte lätt nu heller, men just nu, idag, så är det genomlidligt än andra dagar.
På onsdag är det dags, usch, jag är rädd för att det ska göra ont, rädd för att jag ska andas fel och röra på magen genom andningen vilket man ju inte ska, rädd att få missfall i samband med provtagningen, rädd för hela kitet.

Ännu mer ensamt är att jag inte kan dela dom rädslorna med R, han tittar på mig med stora osäkra ögon och jag ser i hans blick en panik över att jag ska backa ur den här gången med, som jag gjorde med Denize..
Men det är väl bara att bita ihop antar jag...
Alla har vi våra rädslor och inre demoner att fightas med..

Kramar till er allihop!