IVF/PGD-tråden nummer 5!!!

iliaca:
Jag har ju inte studerat men väl haft ett fulltidsjobb samtidigt som jag hanterat mitt sorgearbete (f-n så torrt och kliniskt det låter) som tar enormt mycket energi och ändå lyckats få det att gå ihop. Det du behöver räkna med är ju att vara borta någon timme för blodprover och UL samt ev. 1 dag vardera för ÄP och ET (en del har inte ens varit borta en heldag vardera på dessa). Visst är det enormt påfrestande på många sätt men på något sätt så håller hoppet en uppe utan det hade jag ju varit ännu längre nere. Ibland är det som människor vill uppmana en att vänta på bättre tider men om dessa aldrig kommer. Det är alltid oerhört jobbigt att gå igenom nederlag och besvikelser men vad är värst att vänta och sedan bli stressad av tidsåtgång och ålder (som jag känner mig) eller att gå igenom det nu med allt vad det innebär. Ja det är bara du som kan säga vad du orkar men jag tror att du kommer klara det galant enbart för att man lever på hoppet om att en dag sitta med sitt friska lilla kryp i famnen

Det låter ju som det ska gå att kombinera både skola och behandling. Det blir väl någon tur till Stockholm men är de bara på ett par dagar var så missar man inte så många föreläsningar (dom e ju guld värda). Läste någonstans att det var viktigt att inte vara stressad och pressad under behandlingen och det är ju vardagen i skolan. Jag tänkte oxå ta ett sabbatsår om behandlingen lyckas(om det blir nån behandling. Man vågar inte lita på det förrän den är igång).
Kyoko:
Jag ringde idag till rmc för att kolla så att min remiss hade kommit till dem och gissa vad: remissen är inte där. Jag har ju kollat med min läkare innan och fick där beskedet att de skickat den för en tid sedan. Och nu är den alltså borta! Tiden bara går o går... man blir ju inte yngre för var dag som går.

Ilica:
Precis som för oss remissen kom bort mellan instanserna - tror jag ringde 3 ggr för att den skulle komma fram. Så det gäller att vara ihärdig. När det gäller behandling så är det ju lite bökigare när du inte bor i HS upptagningsområde men tror nog att UL och blodprov och sånt kan man lösa på andra kliniker i närheten av där du bor och så kan du bara åka dit för ÄP/ET.

När det gäller att vara uppstressad. Visst är det väl bättre att må prima liv när man påbörjar en behandling. Men många av oss har ju gjort behandlingar under en ganska pressad situation i livet och lyckats iallafall. Tänk så här om du studerat färdigt så måste du ta ett jobb och du kan ju ha lika stressigt då som nu. Inte så att jag vill övertala dig men i längta barn tiden så är ju så mycket ett stressmoment att jag undrar om någon tid är bättre och om man blir mindre stressad för att man väntar...

Gå på din magkänsla det brukar fungera bäst så.

Kyoko: Jag försöker att tänka att allt löser sig till slut. Man har ju fått vänja sig vid att saker och ting strular. Visst blir tillfället inte bättre när man börjar jobba. Man lär väl få visa framfötterna och kämpa för en fast anställning. Åren har ju gått och längtan efter bebis är enorm. Så nu hoppas jag att remissen kommer tillrätta och att vi kan komma igång.

ilica:
Jag säger bara "way to go girl" Tycker du har helt rätt inställning - nu skall bara den där snabla remissen komma fram!

Hej Iliaca,

Jag bor i Malmö och har gjort mina behandlingar i Göteborg (på Sahlgrenska). Vi fick välja mellan Göteborg och Stockholm och tyckte att det första alternativet var bättre eftersom det ligger så mkt närmare. Du kanske redan vet att det finns båda och hellre vill till Stockholm men jag ville i alla fall berätta det. Väntetiden till behandling i Göteborg var kort from att de fåttt remissen, strulade för mig med. Jag tror att det bara tog fyra månader från att de hade remissen tills jag fick börja spraya.

Tycker som de andra att du inte ska vänta med att börja. Jag har haft heltidsjobb under mina behandlingar, tror jag skulle ha tyckt att studier varit lättare att anpassa, men allt går så klart. Till skillnad från många andra har jag däremot fått vara hemma lite längre i samband med fram för allt ÄP eftersom jag haft så ont efteråt (har alltid lyckats bli mer eller mindre överstimulerad). Det har därför varit svårt att gå till jobbet eftersom jag har ett jobb där det inte riktigt fungerar att ha lågt tempo. Att ligga i soffan och plugga hade däremot gått alldeles utmärkt.

Tror att du kommer att klara detta galant.

Tjolahopp brudar - läget då?

Idag fyller mina twins 4 månader... Kan inte fatta vart tiden tar vägen??

Zanila: genetikern sa till oss att PGD bara utförs i Stockholm när man har balanserad translokation så vi har väl inget annat att välja på. Hade såklart varit bättre att få göra det i Göteborg. Jag hoppas att vi får komma igång snart. Men först ska vår försvunna remiss hittas och sen ska vi få klartecken för behandlingen.

MallaMojs: Ja, tiden springer verkligen iväg! Rätt som det är så är barnen tonåringar. Mina två barn är snart där och jag fattar inte hur tiden har kunnat gå så fort. Det gäller att ta många foton så att man kan gå tillbaka i tiden då och då och njuta, speciellt när tonårsupproren sätter in...ha,ha!!

Malla:
Grattis på tvillingarnas födelsedag! Ja må va leva ja må va leva

Ja det är otroligt vad tiden går på måndag blir Buster 15 månader och det är alltså 15 månader man trampat i sorgetofflorna