IVF/PGD-tråden nummer 5!!!

Idag har det regnat här hela dagen så jag har inte haft speciellt mkt för mig. Har därför suttit och läst igenom de tidigare PGD-trådarna, ja inte lusläst precis, men kollat för att få ett hum om vad ni alla varit igenom. Måste säga att jag än en gång inponeras över hur mycket vi människor klarar av, speciellt vissa av er . Önskar man kunde sprida lite graviditetspulver över er som fortfarande kämpar.

Kan också känna att jag får lite dåligt samvete över att klampa in här nu när det går bra och trycka ner det i halsen på er. Vet ju själv att det lätt blir blandade känslor när någon annan blir gravid. Man känner sig ju lätt rätt ensam när inte själv är det.

Samtidigt känner jag mig inte alls hemma bland "vanliga" gravida. Jag har många gånger svårt att förstå deras funderingar och problem. Antar att mina egna tankar ligger så långt ifrån att jag inte alls kan relatera.

Håller tummarna för att du får positiva besked imorgon Kyoko. Tycker att du borde få flera försök till eftersom det första ju inte riktigt blev något, dom räknar väl inte det?

Kikar in och sager JIPPI och GRATTIS till Fia! Ah, vilken lattnad!! Njut nu och ga och kop nya byxor

zanila - klart du ska hänga här med oss, det krävs ju lite för att förstå andra så. Jag tycker inte att jag hör hemma bättre någonannanstans än här

Grattiiiiiiiiiiiiiiiiiiis, vilken lättnad.
Men ni fick alltså veta att den var bärare av translokationen. Det ville dom inte berätta för oss av estitiska skäl. Fjantigt tyckte jag men köpte det. Men får andra reda på det så känns det ju som om vi också kunde få det. Skulle ju vara bra att veta så Troy får veta i framtiden om han är bärare och kan få sjuka barn eller om han inte är bärare och inte behöver oroa sig.

Vart gjorde ni ert MKP?

Tessilessan.

Håller med Malla. Klard du ska hänga här med oss, Zanila! Hos dina medsystrar

Tess: Hmm, låter märkligt att ni inte fick veta. Skulle tro att er läkare t o m gjorde fel. Det är ju ändå en "sjukdom" som man bär på som i allra högsta grad kommer påverka en när man tänker skaffa barn. Jag tror t o m att det är ens plikt att informera om man bär på sjukdomsanlag. Alla våra barn är bärare av min translokation och de kommer få problem när de tänker skaffa barn. Nu när det vet om de kan de ju söka upp sjukvården direkt.

Tess: Vi gjorde FVP på Danderyds sjukhus, men det låter märkligt att ni inte fick veta... Och det är precis för mig som för Sogo. Mitt barn kommer att ha samma problem som sin far att skaffa barn, men skillnaden är att vi vet om det i förväg.

Nu gjorde vi aldrig något moderkaksprov så jag vet ju inte, men sköterskan på Huddinge antydde att vi INTE skulle få veta om tjejerna var bärare eller ej, OM vi hade dubbelkollat könet (som är vår anledning till PGD) med mkp Som sagt så vet jag ju inte hur det hade blivit om vi nu tagit provet

Hej tjejer,
jag kikar in hos er med en liten presentation. Jag har en balanserad translokation (11-22) som upptäcktes vid en mf-utredning 2004. Efter det fick vi en dotter som nu är 2 år, mkp visade att hon ärvt min translokation. Nu försöker vi få syskon och har haft ett mf och senast ett MA i v12 förra veckan. Jag börjar fundera på IVF med PGD.. min man är inte så pigg på det hela. Vi har i alla fall en tid snart på en klinik i närheten (vi bor utomlands) för att få lite mer information.

En sak som jag skulle vilja bolla lite med er är chansen att lyckas med PGD jämfört med att försöka själva. Jag har turen att bli gravid väldigt lätt, nästan alla 6 graviditer på första försöket, och försöker vi tillräckligt länge borde det ju bli ett till barn till slut. Men hur länge orkar man försöka och oroa sig för mf? Hur tänker ni om detta? Min man lutar åt att vilja ge upp eftersom vi har en underbar dotter, men jag har själv 3 syskon och vill gärna ge ett syskon till henne...

Magnolian - hej å välkommen till oss

(Oj, vad många det trillar in nu... Inte bra, eller ja, ni förstår vad jag menar!!)

Jag vet inte alls hur det eg är med chansen att lyckas med PGD, det är ju fler steg som embryona ska överleva än vid vanligt IVF, där chansen är runt 30% har jag för mig - eller att det krävs i snitt tre försök att lyckas. Hon som satte tillbaka mina tvillingar snackade om 5% så jag vet inte alls...??? Någon annan som har bättre koll härinne??

Är problemet "bara" att du får missfall? Är det inte också att eventuellt få ett sjukt barn? Jag får ju inte missfall vad jag vet, utan får dödssjuka barn, så valet PGD har varit hyfsat lätt för oss, efter ett sent avbrytande i vecka 18 med en sjuk pojke Det beror ju på hur man ser på det... Det är ju inte alls kul med behandlingen heller, men ja, allt är en avvägningsfråga.