IVF/PGD-tråden nummer 5!!!

Nizen, jag förstår din oro inför moderkaksprovet, men det där kommer du fixa galant. Alla upplever det ganska olika, tror inte att varken Malla eller Sogo tyckte att det gjorde särskilt ont om jag minns rätt. Själv har jag upplevt mina som klart genomförbara. Det går ändå ganska snabbt och jag brukar försöka låta bli att titta på nålen. Det brukar jag säga också till sköterskan och läkaren, att jag inte vill se den alltså. Och då brukar de försöka hålla den så att den inte kommer precis i blickfånget. Sen fixerar jag blicken på ultraljudsskärmen och tittar på lilla sötnosen i magen. Stå på dig och fråga gärna en massa frågor om du har några funderingar. Lycka till. Jag tänker på dig!

Jag kan säga att moderkaksprovet var bland det värsta jag varit med om...men mest mentalt. Jag hade ju varit på HS två ggr innan och fått vända hem. Tredje gången träffade vi Bui, var i vecka 16 någonting och nääära bristningsgränsen. Usch, jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det Å jag tyckte det gjorde ont, kunde inte alls slappna av, blundade hårt med tårarna brännande bakom locken...

Förlåt, Nizen - hoppas såklart att det går galant för dig, vännen Jag håller tummen!!!

Nizen:
Förstår din oro. Jag har ju inte gjort MKP men väl FVP och jag inbillar mig att det är ung. samma sak. Jag var inte så nervös innan men precis när jag skulle in kom en snabbt övergående panikattack. Men provet gick jätte bra - kände ingenting trots att jag tittade på nålen. Men tror att den ångest man känner över provet är ju det som är förknippat med riskerna och det provet innebär det man skall ta reda på och om du inte hade ångest över det vännes så vore du ju inte mänsklig och definitivt inget mammaämne med bakgrund av vad du har i bagaget.
Förstår även dit distansierande av allt vad pgd heter, självklart är du ju det med tanke på att det lilla krypet kom till utan pgd. Desstutom har du ju nu fokus på framtid och inte dåtid. Men hoppas att du inte skall lämna oss i tråden helt för vi kommer i så fall sakna dig massor.

Kommer tänka på dig på onsdag iallafall och hålla tummen!

Nizen: Jag tyckte inte MKP gjorde ont över huvudtaget, men däremot den psykiska pressen som infann sig direkt efter som det blev så konkret liksom var oerhörd. Jag fick gråtande fråga om dom inte kunde ringa till Nicklas med resultatet istället för mig för jag kunde inte med känslan att veta att det var labbet som skulle ringa.. varken vid ett positivt eller negativt besked.

Veckan efter MKP kändes som om den var 100 år. Jag vill förstås inte låta negativ, men för oss var det bara en lång tuff väntan. Men själva provet gjorde inte alls ont tyckte jag i alla fall.

Tess

Iliaca- vad spännande att ni ska på ett första möte. Det är ju bara en vecka till den 23e.

Nizen- jag gjorde mkp med dottern och jag tyckte inte att det gjorde ont alls. Jag såg inte vad doktorn höll på med, så det var snarare värre för sambon som såg nålen och hur doktorn koncentrerade sig. Väntan efteråt kändes som 7 svåra år, och jag hoppas att du snabbt får svar och att allt går bra.

Hej, tack för alla kommentarer till mitt arginlägg, det är skönt att det finns männsikor som verkligen förstår. Kyoko, ditt svar har jag nu programmerat in i hjärnan för ev framtida behov. Hoppas du snart får besked om när du kan börja igen, för du har inte fått det än va?

Iliaca, lycka till den 23:e, det är ju verkligen alldeles snart.

FD -håller tummarna hårt för fredag.

Kramar Zanila

Kikar in och meddelar att CVB:et är avklarat. Det va ganska obehagligt men det gjorde inte ont precis. Tyvärr är jag längre gången än väntat, borde ha varit i vecka 11+0 idag men är i vecka 12+1. Så det blir väl en sen abort antar jag eftersom man bara för göra kirurgisk abort tom graviditetsvecka 12+0.

Det jobbigaste av allt var att se bebisen, hur den rörde sig, öppnade och stängde händerna, rörde på tårna, man såg ALLT.
R var helt i chocktillstånd, han har börjat vela, han vet inte om han klarar av att ta bort barnet oavsett.
Jag är mest ledsen och har ont i själen.
Hur jag önskar att allt kunde vara annorlunda, bara helt vardagligt och normalt...

Provsvaret skulle komma på fredag eller senast på måndag.

Kramar

Nizen....

Vad har hänt???

Hänger inte med alls.....

Hjärtiskramar Anna

Massa kramar till dig å din familj Nizen
Jag håller tummarna hårt hårt härhemma!!! Hur lång tid trodde de att det skulle ta?

Nizen: Åhh, håller tummarna jag med.