• taksi

    Rädd för vag. förlossning och kejsarsnitt

    Hej, finns det någon här som både är rädd för vaginal förlossning och kejsarsnitt? Jag har varit med om en vagninal förlossning för snart 4 år sedan. Var förlossningsrädd innan dess (gick till Aurora) och skräckslagen efter den erfarenheten. Första året med mitt barn så grät jag varje gång jag såg gravida kvinnor på stan eftersom det påminde om förlossning. Det har så klart hänt senare också, men inte lika ofta.

    När längtan efter barn blev stark igen så har jag hela tiden tänkt på Aurora-bm som sa att "som sista utväg" finns ju alltid snitt och att min förlossningsskräck inte får innebära att jag begränsar det antal barn jag vill ha. Jag och sambon var helt överens innan jag blev gravid att vi skulle be om planerat kejsarsnitt. Grejen är bara att även det känns helt hemskt! Dessutom råkade jag göra bort mig och såg i en dokumentär några barn som förlöstes med snitt. Kunde inte hjälpa det utan fortsatte att titta och nu vet jag varken ut eller in. Tidigare har jag i alla fall haft tankarna att det ska bli snitt och att det är min utväg, men det verkar ju farligt?!

    Finns det fler med samma rädslor? Ut måste ju barnet hur som helst...

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-10-17 22:41:53:
    Första tråden:
    www.familjeliv.se/Forum-2-254/m22941048.html

  • Svar på tråden Rädd för vag. förlossning och kejsarsnitt
  • apan

    Grattis Caro Lin e till ditt gulliga barn och att du nu har fött. Så skönt att ha det gjort!

    Jag vill också vara ute på andra sidan... tankarna på förlossningen upptar alldeles för mycket av min tankeverksamhet. Tre Aurora-samtal har jag gått på hitills och jag tycker inte att det hjälper så mycket. Snart ska jag och sambon få träffa en erfaren Aurora-BM och se ett förlossningsrum och få beskrivet hur det går till. Det kan nog vara nyttigt. Eftersom jag tvekar mellan vaginalt och kejsarsnitt vill dom rikta in sig på vaginalt. Undrar om jag kan klara av det...
    Usch vad allt känns hopplöst.

  • Caro Lin e

    Tack alla!

    Är med er och tänker på er.

  • taksi

    Krickeline: där är jag också när jag vacklar, att ett planerat snitt är just planerat, vilket innebär att man vet i varje fall någonting mer än om man kör på vaginal förlossning. Min Aurora-bm har sagt att jag måste sluta stoppa huvudet i sanden nu, men det är ju så svårt! Jag vill inte översvämmas av en massa gråtiga känslor, ångest och rädsla!

    apan: sen jag träffade Aurora-bm sist så har jag knappt slutat att tänka på förlossning! Man blir ju alldeles utmattad av allt det där tänkandet. Inatt drömde jag också, men det var nog för att jag hade så mycket förvärkar att ajg trodde att det skulle kunna dra igång snart.
    Jag ska också snart på förlossningsvisning. Men min aurora-bm vill att jag ska börja närma mig nån sorts beslut om vag. förlossning eller snitt snart för att det lättare ska gå att inrikta MIG på det ena eller andra alternativet. Just nu jobbar vi i alla fall mot en vaginal förlossning. Mvc-psykoogen säger att det vore bra för mig att få en lyckad vaginal förlossning bakom mig som upprättelse. Jag vill inte ha upprättelse! Min första förlossning kommer aldrig att bli annorlunda ändå, och jag är inte en sån där person som drivs av tävlingsinstinkt och bara ska klara det - i alla fall är jag nog mer typen som ger upp när det gäller förlossningar... Men i mina tankar är jag numera mycket mer inriktad på en vaginal förlossning. Jag är så rädd att jag skulle ha oturen att drabbas av någon av dom problem som kan uppstå med snitt, så ag vet inte om jag skulle klara det.

  • Kattöga

    crex:
    Jag förstår (kanske...) poängen med att BM tycker att det kan vara bra att bestämma sig för antingen snitt eller vaginalt. Ibland kan det känns bättre när man väl har bestämt sig, t.o.m. oavsett vilket alternativ man valde.

    Men det beror ju på vad saken gäller, och hur man är som person.

    Jag är nog sådan att jag vill kunna hålla det öppet i en sådan här stor fråga, jag vill inte behöva binda mig vid något val. Man vet ju inte till 100% vad man känner i en viss situation förrän man är där. Jag skulle helst vilja köra typ "ok, jag testar vaginalt men om det inte känns bra vill jag när som helst under förlossningen kunna ändra mig och få ett snitt utan att det beslutet ifrågasätts".

  • taksi

    kattöga: ja, jag förstår verkligen poängen för om jag inte "bestämmer" det ena eller andra, så skjuter jag upp alla tankar, känslor och förberedelser. Men nu har jag tänkt att OM jag får igångsättning tidigare än bf så vill jag ha en vaginal förlossning. Annars vill jag nog helst ha planerat snitt. Skulle också vilja ha den typen av snittlöfte att jag får ett akutsnitt om jag inte känner att jag pallar en vaginal förlossning. Det skulle kännas tryggt.

  • Fru U

    Jag har surfat en massa och hittat att här i Malmö finns det ett Matilda-team som tar hand om förlossningrädda. Dit kommer man genom sin MVC eller genom att skriva ett brev själv (stod det på websajten). Så jag tänkte skriva ett brev till dem och förklara mitt dilemma och hoppas på att de tar imot mig fast jag inte är gravid än (vill ha detta avklarat innan vi gör IVF ju)


    Live and let live
  • taksi

    Fru U: hoppas att du får en tid snabbt så att du kan börja innan du blir gravid! Jag tycker att Aurora (som dom heter här) är guld värda!

  • Fru U

    Jobbigaste är att jag måste ha kontakt med så många olika läkare (alla sköter om sin del av mina sjukdomar)... Vi har iofs bestämt att inte påbörja IVF förrän i dec/jan (vi har mögel i huset o måste få det sanerat, känns inte bra att ha det och samtidigt vara gravid)


    Live and let live
  • Kattöga

    Fru U:
    Hoppas du kan få en tid så snart som möjligt till Matildateamet.

    Vad säger de på din IVF-mottagning om saken, de kanske också har tillgång till kuratorer som kan stöda er om det är svårt att få en tid till Matilda i närtid??

    Förstår att det är råddigt med alla läkare, vi har också gjort fertilitetsutredningar...

Svar på tråden Rädd för vag. förlossning och kejsarsnitt