Rädd för vag. förlossning och kejsarsnitt

Tack Vanilla! Det kanske blev lite mer våldsamt för mig eftersom jag krystade även mellan värkarna och ingen berättade det? Jag var så bedövad att ajg inte kände riktigt nrä värkarna slutade... Hm, kanske man hellre vill bli klippt då, så slipper man spricka i sicksack i alla fall?

Frup1: lycka till hos bm nästa vecka och hoppas att du kan få en tid till Aurora! Ska du gå någon föräldrautbildning? Det tyckte jag var räddningen inför min första förlossning nämligen!

Tror absolut att det är bättre att bli klippt (även om det låter hemskt, kände inte ett dyft trots att jag inte var bedövad då) Trodde att de alltid gjorde det, men jag antar att det måste ha varit väldigt bråttom så det inte fanns tid att klippa i ditt fall?

För mig hjälpte det väldigt mycket att gå igenom förlossningsjournalen efter förlossningen, och även att prata om den (jag var hos en psykolog som bvc rekommenderade) Det var skönt att få se exakt vad det var som hände under förlossningen, sett med någon annans, professionella ögon.

Jag var också väldigt hjälpt när jag gick igenom min förlsosning med aurora-bm då dottern var nåt halvår. Min bvc-psykolog däremot var inte mycket at thänga i julgranen, hon ville inte prata förlossning, så nu ska jag få träffa en annan mvc-psykolog istället. Hoppas att det ska bli bra!

Ja, det blev väldigt bråttom när dom förlöste mig. Dom skulle precis göra i ordning det sista inför akut-snitt och upptäckte att krystvärkarna kommit igång och lagt huvudet i positition för att föda. Dom hann inte ens informera mig om att det skulle bli sugklocka innan den satt där. Väldigt rörigt blev det på slutet och jag antar att dom inte ens hann tänka på det där med att klippa eller inte.

crex...

jag fick tipset i en annan tråd att kopiera och skriva ut det jag skrivit om min rädsla. Så jag har kopierat och sparat texten och skall skriva ut den senare idag och ta med imorgon till mötet helt enkelt.

I am always willing to learn, however I do not always like to be taught

Så ni tycker jag ska stå på mig och kräva att få svar och hjälp innan jag blir gravid då? För det verkar alldeles omöjligt... Ska kontakta mina andra läkare och få dem att skriva ner att de rekommenderar snitt (trots allt det jag är minst rädd för) men oavsett vad de tycker så är det ju läkarna på KK/BB som bestämmer och det oroar mig så mycket att det ger mig ångest

Häxan Jia: japp, dom tipsen har jag också sett! Första gången kändes det bra att bara komma dit, vara i lokalen, träffa aurora-bm igen, gråta hejdlöst och prata osammanhängande. Kanske ska jag ta med mig lite material inför nästa möte?

Fru U: ja, det tycker jag, alltså att du ska stå på dig och be att få hjläp innan du blir gravid. Det är så jobbigt att behöva gå med dom här tankarna i förväg. Går det att ta bort onödig ångest så är ju det bara bra. Börja med att boka in ett första besök och be därefter läkaren att skriva ner sin rekommendation om snitt, så får du säkert ett snittlöfte i förväg eftersom du dessutom hade medicinska skäl. Sen när du väl blir gravid kan du börja att gå i samtal utifrån att du känner dig oroad för snittet coh få hjälp för det.

Med vem ska jag boka detta första besök? IVF-läkare säger att hon inte har med detta att göra... Funderar dock på att ta kontakt med kuratorn på IVF-enheten så får hon hjälpa mig att dra i allt detta

Auroramottagnignen på sjukhuset, eller specialistmödravården? Det är väl deras läkare tror jag som bedömer om man har rätt till snitt. Ta kontakt med kuratorn på ivf-kliniken, det är nog bra för kuratorer är ju fixare som ska dra i trådarna och kunna ta reda på var man kan få hjälp. Lycka till!

Häxan Jia skrev 2007-09-25 13:36:30 följande: