Rädd för vag. förlossning och kejsarsnitt

crex och apan - lycka till på era samtal hos Aurora. Försök att inte tänka så mycket på hur ni kommer reagera när ni kommer dit - det blir som det blir, och Aurorafolket lär vara vana vid det mesta

Pust, första Aurora-samtalet avklarat och det kändes otroligt bra! Jag grät, grät, grät och grät och sen pratade jag och pratade, skrattade lite och grät ännu mer. Spydde inte, skakade inte i hela kroppen och fick INTE någon ångestattack! Däremot grät jag och var alldeles genomsvettig och knallröd efter att vi hade varit där. Även sambon var nöjd med samtalet.

Efter det första samtalet är vi överens om att vi ska ses många gånger, att vi har påbörjat en process som ska leda fram till beslut om vaginal förlossning eller kejsarsnitt och att jag ska ta upp att ev. få träffa mvc-psykolog när jag går till barnmorskan imorgon (utifrån dåligt samvete gentemot 4-åringen pga förlossningen och förlossningsdepressionen). Nästa tid hon hade var först om 3 veckor, men nu är vi i alla fall igång. Hon tyckte också att det märktes att jag är i någon sorts process där kejsarsnitt inte är prio 1, vilket blev tydligt nrä vi pratade. Just nu vill jag försöka hitta det positiva som fanns i min förra förlossning och undersöka om jag skulle kunna tänka mig en vaginal förlossning och i så fall under vilka omständigheter. Det bästa tyckte både jag och sambon var att hon gjorde väldigt tydligt att det inte är någon brådska med beslutet, och att det är mitt beslut om det ska bli planerat snitt eller vaginal förlossning.

Självklart känns båda alternativen otroligt läskiga och samtidigt är jag så lättad nu när vi har kommit igång, för bebisen ska ju som sagt ut på något sätt. Jag är alldeles matt nu, har ont i huvudet, ögonen svider och rinner lite då och då, men på något sätt känner jag mig också mer avslappnad i kroppen än på länge. Jag vet att jag kommer att få fint stöd nu framöver!

Åh crex, vad roligt att läsa! Åh vad bra att det finns tid kvar för som du säger är det ju verkligen en process

Med mina erfarenheter rekommenderar jag verkligen att ha samtal med både Aurora och MVCpsykologen. Tycker det har hjälpt oerhört. Aurora lägger ju upp mer praktisk planering och samtal utifrån det medan psykologen verkligen går in för ens känslor utmed vägen.

Så glad för din skull!

Och med hänvisning till vad du skrev i bloggen. Jag var uppe med en liten present till min förlossningsBM i förmiddags. Vi pratade om hur jag upplevt det och hur jag mådde nu mm och hon sa just att det var så bra att jag var verbal för jag hade verkligen sagt till när jag kände rädslan dyka upp ibland vilket hon tyckte underlättade hennes arbete och vårt samarbete så. Det var roligt och gott att höra!

HaJoMi: tack!

Jag har ju haft svårt för min mvc-psykolog (gick hos samma via bvc förra gången när jag hade förlossningsdepression) men min aurora-bm sa att jag kunde be att få komma till en annan psykolog som är knuten till en annan mvc istället, så skulle säkert min vanliga bm kunna hjälpa mig med det. Imorgon ska jag ta upp det med mvc och hoppas att det går bra. Jag vet att det är löjligt, men det känns lite pinsamt inför den mvc-psykolog som jag "ratar" och dom sitter ju allihop i samma lokaler. Får försöka slå det ur skallen!

Jag är ju sån som "ljuger" för vårdpersonal, så det sa Aurora-bm att jag måste jobba med så att ajg kan få bästa möjliga stöd och hjälp när jag ska träffa läkare för kontroller eller i samband med förlossning osv. Som tur är har jag min sambo som för min talan om jag blir lite för knäpp och känner mig för utsatt. Som du säger är det ju vitkigt att dom vet så att dom kan hjälpa en. Annars är det ju svårt för personalen.

Det är så skönt att känna förtroende för min aurora-bm. Både jag och sambon kände oss verkligen stöttade och nu tror jag att jag kommer att våga gå in i den här processen mycket mer och släppa loss mina känslor. Dessutom tror ajg att jag och sambon kommer att prata mer om det. Jag har inte orkat med det hittills för jag har inte orkat med alla känsor det innebär att tänka på förlossningen (varken den som varit elelr den som ska komma).

Nu är jag helt matt! Har suttit och stickat lite (min terapi ) och tagit ett långt skönt bad. Somnade i badet och snarkade så det dånade i hela huset. Känner mig otroligt avslappnad efter det och sjönk ner så pass att till och med axlarna klarar av att slappna av nu.

Jag vet ju att lättnaden nu är ganska tillfällig, glädjen över att äntligen ha fått träffa min aurora-bm, och att mycket mer svarta känslor kommer efter det här samtalet. Men nu är både jag och sambon beredda på det i alla fall och vi ska förhoppnignsvis klara av att hantera det på ett så bra sätt som möjligt. Särskilt om jag också får hjälp av mvc-psykolog.

apan: lycka till imorgon!!!

Krickelina: min aurora-bm sa att hon önskat att hon hade kunnat erbjuda mig en tidigar tid med tanke på hur jag mådde. Tyvärr hade dom ju semesterstängt under sommaren så därför var det inte möjligt. Jag tycker därför att du ska försöka få en tid så fort som möjligt och inte vänta till v. 30 som barnmorskan på mvc sa. Håller tummarna för att du kan få en tidig aurora-tid!

Caro Lin e: bara tre veckor kvar nu? Hur mår du?

crex, man får banne mig se till att vara ego Psykologen ska vara där för ens egen skull och inte vise versa eller en kompis till en. Hoppas din BM hjälper dig att byta så det blir bra!

crex: Vad skönt att det gick så "bra" idag! Skönt att du får hjälp nu!

Jag mår inte alls bra. Var hos bm på mvc idag, hon frågade hur jag mådde och jag började gråta. *suck*
Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre, känner mig fångad i en fälla och jag avskyr att känna så här. Det känns så idiotiskt, varför kan jag inte bara släppa det och tro att allt kommer gå bra?
Men det går inte, jag tycks inte kunna hantera det. Jag är bara rädd rädd och rädd.

Men Caro Lin e - fy farao All jä*la peppning i hela världen och en stor bamsegörkram till dig

Caro Lin e: fy så fruktansvärt jobbigt! Det värsta är att man ju verkligen är tvungen att få ut bebisen, det blir ju som en trängd situation oavsett hur man vrider och vänder på det! Känner du att din bm lyssnar på dig och kan ge dig stöd när du mår dåligt och börjar gråta? Förstår att det känns jobbigt när tiden fram till förlossningen krymper ner i rasande fart. Varma kramar och styrketankar till dig!

Grattis crex till att det gick så bra att prata och att du känner dig lättad. Toppen!

Tack!
Jodå, alla lyssnar och är förstående och stöttar, men det är ingen som kan göra något utom jag själv. Jag menar, det spelar ingen roll vad någon säger för jag tror inte på det i alla fall, jag kan inte ta det till mig och jag kan inte se något positivt med något alls runt snittet och jag tror inte på att vi kommer överleva och må bra. Dumma psykiska låsningar.