Rädd för vag. förlossning och kejsarsnitt

Tack, vad gulligt av dig!
Nu får jag ju hjälp både från aurora-bm och mvc-psykolog, så trots massor av gråt och sorg så känner jag att jag är på väg, eller hur jag nu ska förklara det. Oavsett hur jag föder nästa gång så hoppas jag innerligt på en bättre förlossningsupplevelse!

Jag var hos Aurora igår, och samtalet gick väl - sådär.

Jag var mitt lugna och coola jag, med "ordning på papperena". Jag har så svårt att visa hur ledsen och orolig jag egentligen är, det kommer liksom inte ut.

Vi pratade iallafall en del om mina två tidigare förlossningar, de var kaosartade och det har skapat en rädsla hos mig att det ska bli en liknande upplevelse på förlossningen igen.

Jag är rädd för att det ska gå lika fort vid förlossningen som förra gången, från första känningen jag hade tills sonen kom tog det mindre än två timmar. På förlossningen var det ingen som fattade att jag var så långt framskriden som jag var (inte jag heller), så ingen skrev in oss, jag fick inget blått band runt handleden, ingen tittade på förlossningsplanen jag hade skrivit (jag hade ju skrivit att jag var rädd efter min första förlossning...), ingen CTG gjordes, jag träffade ingen av personalen utom när de ledde in oss på rummet osv.
Jag bad att få smärtlindring när en USKA tittade in på rummet en kort stund (jag hade sååå fruktansvärt ont), men hon sa att det gick _inte_ - jag _måste_ göra CTG först - och sedan gick hon bara. (I efterskott fattar jag inte att hon inte hjälpte mig med någonting: lustgas, akupunktur, visade var duschen fanns. Själv var jag för chockad och smärtpåverkad för att säga emot, jag trodde på henne.) När det var 7 minuter kvar av förlossningen tittade USKA:n in igen, och då insåg hon att det var något på gång och hämtade barnmorskan. Jag sprack mycket, eftersom det gick så fort (BM placerade mig i knästående, som kanske inte var så smart eftersom förlossningen gick så extremt fort). Efteråt var jag chockad och helt apatisk, och kunde inte ta in vad som hade hänt. Det var bara hemskt. Jag har fortfarande en massa minnesluckor.

Med Aurora-BM igår hann jag inte komma in på det här med igångsättning, men det är ju inte akut än. Ska träffa henne igen om två veckor. Jag tänker också att jag, isåfall, vill ha EDA förberett innan man drar igång förlossningen.

Hon föreslog att jag skulle föda på DS plan 6, där man kör det här Danderydsprojektet. Det lät väldigt positivt att det ska finnas personal på rummet hela tiden - tror jag behöver det efter min förra erfarenhet... Men så beskrev hon verksamheten, och det lät så extremt kyligt och instrumentellt: att man alltid tar hål på fosterhinnorna när mamman kommer in, att man ser till att ge värkstimulerande dropp om förlossningen stannar av. Jag blev faktiskt skrämd av det. Jag är ju rädd för snabba förlopp... Jag ska nog ringa till förlossningen på Plan 6 idag och höra efter lite mer om hur det funkar, försökte nyss få tag på Aurora-BM men det gick ju inte. De har bara 2 timmars tfn-tid i veckan, och ingen tfn-svarare...

crex:
Det är min tredje graviditet, det här.
Första gick inte så bra, vi miste våra tvillingar. Men vi har en skön kille hemma, iallafall.
Jag har bf 21/12 - en liten julklapp!
(Fast jag har fått för tidigt varje gång innan, och har cerclage insatt nu p.g.a. detta. Så jag har lite svårt att ta till mig bf-datumet, kan liksom inte tro att det ska kunna funka ända tills dess. Men jag hoppas ju.)

crex och HaJoMi:
skönt att höra lite om positiva igångsättningar! Tack! Ska göra lite mental träning, och föreställa mig lugna trygga igångsättningar...

Kattöga: vad synd att aurora-samtalet bara kändes så där.

Jag förstår verkligen att du är rädd att det ska gå för fort, det är min allra största skräck! Ingen tror mig när jag säger det, för min förlossning var ju 42 timmar från att jag fick värkar. Men det gick så otroligt fort på slutet, från 4 cm till bebis ute på 1,5 timme och jag var liksom inte beredd på det. Jag upplever den snabba biten som den allra jobbigaste. Därför är det jättejobbigt att höra alla som klämkäckt säger att "nämen det är ingen fara, det kommer att gå MYCKET fortare den hrä gången!" utan att fråga vad jag är orolig och rädd för.

När jag träffade Aurora-bm sa hon att dom kan se till att jag får ha en bm i rummet så mycket jag vill och oftare än vad man vanligtvis får. Hon sa att dom inte kunde garantera att jag får en bm h elt ensam om det är så att det är högt tryck den dagen, men det är inte heller något jag förväntar mig. Det kändes i alla fall tryggt.

Kan dom inte vara LITE flexibla på DS då? Man kan ju tycka det att den gravida kvinnan kan få ett mer individuellt bemötande även om dom kör med 12 timmar som riktlinje. Särskilt som det gick fort för dig sist, så borde dom väl itne behöva ta hinnorna?

Hoppas verkligen att det ska gå bra på nästa samtal och att du kan få riktigt ordentlig information då, det är ju så viktigt!

Har du sett att det finns en tråd nu som heter "Igångsättning?". Där står flera positiva förlossningsupplevelser efter igångsättning, bästa pepptråden tyckte jag.

Här är en länk till igångsättningstråden: www.familjeliv.se/Forum-2-13/m25571041.html

Vad fruktansvärt tråkigt att du miste tvillingarna! Dog dom i magen eller senare? Tänker på hur hemskt det måste vara att veta att man ska föda fram sina döda barn, vilken fruktansvärd sorg! *kram*

crex:
Tack för länken till igångsättningstråden, jag ska ta och kolla in den.

Tvillingarna föddes levande, men de kom så tidigt att de inte kunde räddas. Ska man kunna rädda barn så tidigt måste man hinna ge dem medicin som påskyndar lungmognaden, och eftersom jag föder så snabbt så fanns det inte tid till det. Jag ringde ambulans på en gång det satte igång, men hann ändå inte in till sjukhuset innan dottern kom. Sonen kom på sjukhuset, men det var ändå för snabbt för att hinna ge läkemedel.
Det var 1995, och tiden läker inte såren men livet går vidare (även om det tar ett tag innan det känns så). Men vi har vår lille kille (f. 98), och det är förstås vår stora glädje!

Jag ringde förresten DS Plan 6 (DS-projektet) och pratade med en BM där. Hon lugnade mig en smula, och var mer nyanserad än Aurora-BM var (som pratade så mycket om hur man snabbar på förlossningar - kanske hade hon mest erfarenhet av mammor som oroar sig för långdragna förlossningar?). BM sa att det här med att ta hål på hinnorna, var i huvudsak mest inriktat på förstföderskorna. Och hon sa att de diskuterar ev. åtgärder med mammorna först. Lite bättre kändes det efter samtalet, men jag har så svårt att lita på att personalen på förlossningen är lyhörd.

Det har ju med mina erfarenheter att göra, förstås. Jag bad t.ex. om smärtlindring, och fick svaret att det var helt omöjligt. Men i praktiken hade jag kunnat få lustgas, akupunktur, massage, kvaddlar, dusch, vetekudde etc.

Det är svårt att försöka känna förtroende för dem igen, det är det. Jag har svårt att lita på att de ska lyssna på mig den här gången.
F-n också! Jag _vill_ ju kunna känna tillit!

Å fy vad jobbigt! Jag har ju varit så rädd den här graviditeten eftersom jag haft så mycket förvärkar. Hade regelbundna varannan minut redan i v. 25, men det har inte gjort nån påverkan på tappen. Det är så svårt att förstå hur hemskt det måste vara att faktiskt få uppleva det där som jag gått omkring och varit så rädd för.

Vad skönt att du fick tag i en barnmorska på DS! Det jag reagerar på i det du berättar är att det är synd att din Aurora-bm ger dig information utifrån det som hon tänker sig att du ska oroa dig för istället för att möta dig där du är i dina tankar och känsor, och se till din oro. Om du skulle föda där på DS så är det väl stor chans att du får samma bm under hlea förlossningen? I så fall får du ju kicka ut bm direkt om det inte fugnera bra och begära en ny. Förhopningsvis kan du få träffa personal därifrån coh berätta om din tidigare erfarenhet.
Visst har du rätt i att det är svårt att få nytt förtroende när man varit med om något så jobbigt! Det är ju dessutom en så otroligt känslig, utlämnande och intim situation med en förlossning, så just det här med tilliten är ju verkligen hur viktig som helst! Om du skulle bli igångsatt kanske dukan få välja barnmorska i förväg och träffa personen innan?

crex:
Ja, det är otäckt när man har mycket förvärkar. Första och andra graviditeten hade jag väldigt mycket förvärkar. Första graviditeten sa BM att det var helt normalt, och det trodde jag ju på. Andra graviditeten höll man koll på livmoderhalsen, man gjorde många UL/VUL och den var ju påverkad. Jag tog Bricanyl varje dag fr.o.m. v. 24.

Den här gången är det lite bättre, kanske för att jag inte ligger ner lika mycket. Har märkt att jag får mycket förvärkar om jag vilar mycket. Överhuvudtaget har jag lyckats identifiera fler situationer som ger mig förvärkar den här gången, och det tror jag har gjort att det funkar lite bättre nu. Jag har cerclage nu, och det gör att jag känner mig (lite) tryggare också.

Ja, om jag blir igångsatt hoppas jag ju på att få träffa personalen innan. Gud, vad skönt det vore, vilken önskedröm.

Jag är mest rädd att förlossningen ska dra igång för tidigt igen, innan cerclaget är borttaget - då vet jag ju att det blir superstressigt med ambulans och så. Och jag hoppas verkligen jag hinner in till förlossningen, så de hinner klippa cerclaget. Puh, stresshormonerna åker i taket bara jag tänker på det...

Hoppas det kan fortsätta så att din livmoderhals är opåverkad. Hur ofta blir du kollad? Tar du Bricanyl eller något annat mot förvärkarna? När har du BF förresten? Var har du tänkt att föda?

Jag har blivit kollad 4 gånger sen v. 24 (är nu i början av v. 33). Än så länge har jag inte fått bricanyl den här gången även om jag haft mycket mer frekventa och dessutom förvärkar, som jag ibland måste profylaxandas mig igenom. När jag sjävl har tagit upp att jag vill ha bricanyl fattar dom inte varför eftersom jag inte har nån påverkan. Det hade jag inte sist heller när jag fick bricanyl, men just att slippa den otroliga kraftansträngningen och smärtan skulle ju vara en hel del värt. Särskilt med tanke på om kroppen ska orka med en vaginal förlossning den här gången, vilket ju inte gick vägen sist. Sen hade jag ju turen att gå tiden ut trots enormt mycket förvärkar sist också, så min livmoder är nog bara extra känslig av sig. Jag kan ju inte t ex hindra att bebisen sparkas så att livmodern blir retad.

Håller tummarna för att förlossningen inte går igågn innan du tar bort cerklaget! När komer det att ske? Hoppas att du får en tid för igångsättning och får möjlighet att träffa personalen som ska jobba med dig i förväg. Tänkte själv också be att få göra det om jag skulle få ett datum, men det verkar mer som att dom ska kolla när tappen mognar innan dom gör något sånt.

Jag har bf den 1 december ohc kommer att föda på Ackis i Uppsala, så nu hoppas jag ju på att få föda åtminstone näst sista veckan i november eller nåt sånt. Det skulle kännas skönt!

Jag tjatade mig till att få en burk Bricanyl att ha hemma, efter en av de gångerna då jag var inne akut p.g.a. täta sammandragningar som inte ville ge med sig.

Jag har inte tagit någon tablett än, men jag ville ändå ha läkemedlet hemma. Ifall att, liksom.

Jag frågade läkaren som satte in cerclaget (har bytt sjukhus sedan dess, så jag har inte kontakt med henne längre) lite grann om Bricanyl, och hon sa att man numera inte är lika frikostig med Bricanyl längre. (Förra graviditeten åt jag ju dem som en del av kostcirkeln, ungefär. ) Som jag förstod det, var det för att regelbundet intag av Bricanyl kan göra det svårare att stoppa värkarna om det verkligen skulle behövas. (I USA är Bricanyl f.ö. inte godkänt som läkemedel för för tidigt värkarbete, effekterna anses inte tillräckligt goda jämfört med riskerna.)

Det är väl en stor anledning till att jag legat lågt med Bricanylen hittills. Plus att jag hatade biverkningarna. Man blir ju stressad av att få förvärkar, och att dessutom få ännu mer rusande puls av tabletterna gjorde ju inte saken bättre. Bebisen får ju också rusande hjärta, som jag har förstått det...

Cerclaget tas bort någon gång v. 35/36. Man vill inte göra det för tidigt, men man vill inte heller riskera att vänta för länge. De tar bort det på förlossningen, och sedan får man väl stanna där ett par timmar så de kan se om förlossningen drar igång. När de satte in cerclaget fick jag kraftiga sammandragningar under operationen så de satte in läkemedel (inte Bricanyl, det det finns kraftfullare preparat som används vid akuta lägen) - så det finns ju risk att min lättretade livmoder drar igång när de tar bort trådarna.
Fast för en del tar det flera veckor innan bebisen kommer, så vad vet man??

Ja, jag har också hört det om bricanylen, så jag åt ganska sparsamt sist. Nu är jag ju ändå i v. 33, så jag tycker att dom kunde ha barmhärtighet med mig och ge mig för de gånger jag har behov, det är faktiskt inte varje dag jag har så ont att jag skulle behöva. Vi får väl se om jag lyckas framöver, men känner mig lite smått hysterisk jämt när jag tar upp såna saker.

Ja, flera som jag känner som haft cerklage har gått tiden ut sen när det tagits bort. Många har blivit rätt snopna. Men som du säger så har ju du sd också, så det kan ju dra igågn snabbt. Dom sätter inte igång dig i samma veva då?