Rädd för vag. förlossning och kejsarsnitt

Psychobilly: vad skönt att veta att du får en barnmorska du kan lita på och kan förbereda dig inför förlossningen! Kommer det att bestämmas datum eller beror det på typ om tappen mognar eller sånt?

Oj, vad nervöst med bara 17 dagar kvar!
Jag har börjat räkna ner nu (är så nervös) och det är bara 61 dagar kvar. På onsdag ska jag till Aurora-bm och på torsdag till mvc-psykologen. Hoppas att det känns bra med mvc-psykologen också.

kan knappt fatta att det är så nära nu. Tiden har gått fortfare än jag trodde. Men samtidigt känns det underbart att det snart är över. För tyvärr har jag inte njutit direkt av graviditeten..

Caro lin e - hur går det?

HaJoMi: Var det inte idag det var snittdag, eller igår? Vi får hålla tummarna för att allt har gått bra!

Psychobilly: kan tänka mig det. Jag tycker det känns gå så otroligt snabbt nu och det är bara 60 dagar kvar tills det smäller.

crex, jo jag tror det va, undrar hur det gått för henne, hon har ju inte varit inloggad sedan förra veckan...

Usch imorgon bitti ska jag itll Aurora-bm. Redan kl. 8 på morgonen ska jag vara där. Jag börjar känna mig riktigt stressad nu och gråtfärdig. På något sätt har jag inte orkat med att tänka på det här alls sen sist. Eller det har ju kommit någon gråtattack ibland coh så dom hemska mardrömmarna, men annars har jag inte orkat. Jag har stängt av alla känslor, läst om förlossning för dottern i "per ida och minimum" och bara varit iskall. Nu vill jag läsa min förlossningsjournal! Jag vill inte vänta tills imorgonbitti, tänk om jag inte klarar av att titta på den där. Usch, vad jobbigt coh hemskt det känns! Vill bara grina och vågar inte gå och lägga mig, för jag är så rädd att inte klara av att somna, att drömma mardrömmar och att inte kunna sluta tänka på förlossningen.

Crex, hoppas det har gått bra idag

Det har gått bra på ett sätt och rivit upp en massa känslor så klart. Jag gillar ju min aurora-bm väldigt mycket och det är positivt. Litar också på henne känner jag.

Idag sa hon att jag snart måste börja försöka rikta in mig på antingen vaginal förlossning eller planerat kejsarsnitt. I och med att ajg stoppar huvudet i sanden och nästan vägrar att tänka på förlossningen kan det vara ett steg i rätt riktning att ta ett beslut i någon sorts riktning. Jag tackade dock nej till att redan nu träffa läkare för information om vaginal vs snitt. Däremot ska jag träffa en narkosöverläkare för information om EDA. Det tog 1 timme att lägga min förra gången och dom fick tillkalla överläkaren tillslut efter flera misslyckade försök. Dessutom blev jag ju lam i ena benet under förlossningen, och hade domningar i hela bäckenet i 2 månader efter förlossningen.

Min aurora-bm tog upp igångsättning som ett möjligt alternativ för mig, eftersom jag fick en så jobbig förlsosning då jag var fysiskt och psykiskt utmattad efter en tung graviditet. EFtersom jag redan har svår foglossning och förvärkar så finns det stor risk för att jag ska vara lika kroppsligt uttröttad nästa gång och då kan man ev. sätta igång mig tidigare för att minimera den allra jobbigaste sista tiden som jag hade förra gången. Jag är LIVRÄDD för igångsättning och samtidigt kändes det helt plötsligt lite hoppfullt, som ett möjligt alternativ. Men hur ska jag kunan tänka att det ska bli bra, jag fick ju spontan start på min förra förlossning, men kom ingen vart vilket ledde till att dom gav mig all möjlig hjälp som man får i samband med igångsättning.

Hur som helst har jag haft mycket kraftiga och regelbundna förvärkar ända sen jag klev ut från Aurora kl. 9 imorse. Det lugnade ner sig lite just när jag badade (gjorde i allaf all inte ont då), men stressen har gjort mig väldigt upprörd, eller vad jag ska kalla det, och dragit igång kroppen på full reaktion.

Fick ävne med mig min förlossningsjournal som jag ska läsa igen om till nästa gång då vi ska ses, om två veckor. Det känns rätt bra, eftersom det ger mig nån sorts möjlighet att aktivt tänka på förlossningen med litegranna hjälp från journalen. Annars är det lätt att slå undan tankara och som Aurora-bm sa så hjälper ju inte alla samtal i världen om jag inte klarar av att lyfta fram det som måste upp till ytan.

Imorgon är det mvc-psykologen som gäller. Då ska jag väl försöka göra en riktig djupdykning i allt det här. KÄnns även bra att få stöd för sista tiden i graviditeten. Läskigt att prata med psykolog om förlossningen bara, jag ska försöka att ta upp så mycket som möjligt på en gång.