Tråd för oss "adoptivbarn" som har fått barn - del IV

Maria: Jag blir riktigt ledsen när jag läser det du skriver.. Jag kan inte "köpa" att vissa saker skulle gå till ett barnbarn bara för att hon råkar vara "biologisk". Men, jag känner väl också att det går till så lite här och där tyvärr.. Likförbannad gör det mig ledsen över folks sätt att tänka och praktiskt taget nedvärdera oss som inte är biologisk släkt. Jag har en hel del åsikter att peta in här, men min bebis har vaknat så jag försökte fatta mig kort . Så länge det finns folk som resonerar som dina släktingar så kommer vår "status" aldrig att komma upp i samma som ett biologiskt barn.

Jag vet, förstår och accepterar att jag kan ha fientligare åsikter än många Tack och lov finns det dom av oss som haft en stabilare uppväxt

Bebis skriiiiker.. jösses man hinner inte skriva mkt

Ahrodie: Ja, jag kan hålla med dig till vissdel. Eller igentligen i allt du skriver. Men som vissa saker förstår jag ska gå till min kusin och inte till mig
Som min mamma har ärft en tavla på sin Gammelmormor av någon...Å den ska till min kusin sedan. Det är ju verkligen nått som gått från ja.. I släkten. Å jag skulle inte tycka det va rätt att jag fick den heller. För det är inte min Gammel Gammel mormor på bilden. Det skulle inte kännas bra helt enkelt.  Sen är jag rätt glad att jag slipper en gammal tavla *skrattar*
Sen kan andra saker vara dumma grejer...

Men när det gäller mig och min bror så delar vi boehag lika med våran kusin på mammas sida. Som mormors hus och saker där går allt rakt av lixom.

Är det någon annan som märkt av dessa saker..Som arv grejer eller nått liknande?

Fine: känner igen en del du skrev om likhet.... mitt mellan barn e stört lik sin pappa o mini en mitt i mellan blandning o min största e i alla fall lik mig... men det känns viktigt på nåt konstigt viss att få höra att den likheten finns....

Min äldsta son är jättelik mig, mellansonen är lik sin pappa o lilleman är lik både mig o sin pappa

glad sommar allihop... nu dra bilen i väg tidigt i morgon bitti till s-holm o föräldrar....

Åh va arg jag blir när jag läser dina inlägg Maria... och sen håller jag inte me dig om att tavlan ska gå te din kusin. Du är lika mycket släkt som de andra och att de bara kan få för sig nått annat är förnedrande... Att du sen känner att du inte vill ha den e en annan grej. Sen kan jag till viss del hålla me dig. Jag känner inte så stor släktskap med min släkt heller, förutom de närmste, typ famor, farfar o mormor, morfar. Hade jag haft kusier hade de säkert me kännts som släkt. De underliga är att min morbror upplever jag inte som min släktingen heller... men det beror väl kanske lite på hur nära man är varann... Om man inte delar blodsband så är det kanske en fördel att man står varann rätt nära för att man ska känna släktskap... det e svårt det där....  Under min uppväxt har jag inte stött på att nån tyckt att vi inte är riktig släkt... om någon så är de jag som känt så, o känner så än.. Känner ibland så inför mina adoptivföräldrar med, fast de inte gjort något för att få mig att känna mig så. Jag tror att jag tar det avståndet själv... Min bror känner inte alls så, och han är mer "del" av familjen.. Men jag tycker de verkligen vore hemskt om vi adoptivbarn inte upplevedes lika mycket som familj som den biologiska.... Låter jag snurrig????

I min "släkt" ÄR VI SÅ MÅNGA som är Adopterad.. men det gäller att va med "rätt" familj för att dt ska va "FIIIIINTT".

Alltså för mig är min familj rätt... Jag känner mig älskad och mina föräldrar ställer upp på mig och min bror i ur och skur..VERKLIGEN!!
Men det är ändå vissa saker som kan störa mig..

Å jag tror ju helt ärligt att även barn som inte är adopterade kan störa sig på sina föräldrar.

När folk frågar mig om mitt finska efternamn frågar dom ju ofta vart härstammar namnet ifrån??
Jag svara alltid. Min släkt härstammar från Norra sverige och finland.
Folk kollar förundrat på mig...
Ibland tilllägger jag... ja jag är ju adoterad.

Någon har frågat om jag är Rome (vet inte hur det stavas) (finsksigenare) 

De e rätt kul de där med släktskap o vad man härstammar från. Jag har fått frågan om jag inte va sugen på att göra en släktforskning när jag gick på gymnasiet. För mig kändes det väldigt ointressant. Varför skulle jag forska på en familj som jag inte härstammar från??? Däremot skulle jag vilja veta vad jag är för blandning... men då får jag ju som sagt göra det i Colombia. Tror inte att jag skulle känna någon samhöright med den släkten heller.. Känner ju inte dom, men det är som jag o en annan andopterad tjej konstaterade.. man e nästan lite släktlös. Man hör inte till här o man hör verkligen inte till där. en kulturen är s främmande min egen här i Sverige. Däremot kände jag direkt att ja platsade så himla bra i Spanien... Det kändes lite som ett mellanting. Utseendemessigt kännde ja mig inte så annorlunda och där hade jag ingen familj alls.. så på sätt o vis kände jag mig mer samhörig med min adoptivfamilj.. konstigt.. Däremot känner jag att Emma verkligen är en del av min adoptivfamilj. Men hon e ju me född in i den

Måste bara berätta att när jag va liten fick jag hem tidiningen från AC... i en av dem fanns en artikel om ett norskt parti som ville skicka tebax adoptivbarn! Jag gick i taket!!!! Hur tusan skulle de gå till????????? Helt sjukt.....