Tråd för oss "adoptivbarn" som har fått barn - del IV

JOLO - Självklart är jag det, och jag vet när jag tänker klart att dom inte ser det så heller. Men tyvärr är det lika verkliga känslor för mig som om det skulle vara så.
Och jag vet att det kommer vara hårt när dom börjar sitta där och säga "ååå så lik mormor han/hon är" Och "hon/han har morfars ögon"...
Det kommer att kännas, att jag aldrig kunde leverera det åt dom...
Det är en hemsk känsla, men den är min, och jag är trött att be om ursäkt för den, att ha dåligt samvete för den. Tycker inte att jag borde behöva det.
Det är bara att för mig är likheter viktiga...det har dom alltid varit, kanske för att jag själv aldrig haft det hos någon. =/

Hejsan tråden! Längesedan jag var inne och skrev nåt. Allt rullar liksom på i rasande tempo (familjen, jobbet, ev. husbygge, semester, resor, etc. etc.) Det blir så lite tid över till bara mig (och datorn )
Funderade lite över det där med likheter. Jag trodde att E skulle bli mer lik mig till utseendet än vad hon blev och jag kan ibland känna mig lite ledsen över det. Så jag tror jag förstår hur du menar F I N E. Jag blir jätteglad när någon säger att hon liknar mig för det blir som en bekräftelse av mig på nåt sätt... lite oformulerad tanke även i mitt huvud... Däremot är hon väldigt lik mig i övrigt (humör, kroppsspråk osv.). Tyvärr får jag väl säga eftersom jag kan vara rätt bitsk, envis och vrång och just desa egenskaper har E ärvt... Genom att fundera över detta har jag kommit på att jag är ganska lik min mamma, (alltså min adoptivmamma - mysko ord som jag nog aldrig använt förr...) just vad gäller dessa saker. Det kan självklart vara en slump, men beror nog troligen ändå på miljön jag växt upp i. Likheter finns inte bara på utsidan, även insidan räknas (åh, vad kliché-artat det blev ) Du F I N E har i alla fall fått världens sötaste dotter som är väldigt lik dig till utseendet Hm, detta blev långt. Sorry! Ha en bra dag alla!

Glad midsommar alla mammor!!!!

FINE: Jag förstår dig precis och känner som du till 100% tror jag bestämt. Nu har jag inga biologiska syskon, men jag har alltid känt mig utanför när vi har träffat släkten och dom pratar om kusinerna, hur lika dom är den och den etc etc..

Jag tycker att det är underbart med alla mina flickor och ser med spänning fram emot mitt barnbarn som kommer i november . Kommer han/hon att "ärva" något efter mormor (mig)? . Jag och tjejerna får ständigt höra hur lika dom är mig, vilket är störtsmickrande då dom är vackra och jag uhh.. är inte så vacker haha.

Liksom Oji's tjej så har även mina ärvt drag hos mig. Mina två äldsta har ärvt helt olika drag men jag känner igen båda hos mig själv. Svårt att säga med dom två yngsta tjejerna än.. Även hos mina 2 söner känner jag igen en hel del, fast omgjort till en mer "grabbig" version. Däremot är det inte mycket jag liknar min adoptiv-mamma. Vi är väldigt olika i sätt, kroppspråk, värderingar.. tja allt!

GLAD MIDSOMMAR på er allihopa!

Hej,Tycker det är så kul med all inlägg här...men är dålig på att skriva.Men vill tacka "Filips mamma81"Du har fått mig att ta kontakt med AC..Ditt tålamod&mod är en ren glädje att läsa(har dig i mitt msn).& ni andra gör mig tacksam för att livet här är rätt enkelt..Kram

Jag har funderat lite på det här med likheter.... Alla säger att båda mina grabbar är lika mig. Å det stämmer nog faktist. Stora grabben börjar bli mer och mer lik sin pappa. Men Lilleman här har fortfarande mina drag...Å på vissa bilder vi tar är han jätte lik mig när jag va bebis.
Stora grabben och jag har samma humör och samma humor.

Jag tycker oxå det är roligt att folk tycker mina barn liknar mig. Då jag knappast liknar min adoptivlillebror.
Ändå kan vissa säga..Är du Jonas "lillesyrra" (fast jag är storesyrra) ni är så himmla lika...
Jag tror ju iof dom menar mer i kroppspråket mer än utseende. För både brorsan och jag rör och för oss som våran pappa (adoptiv)
Många säger att jag och pappa går lika  Kan kanske inte se det själv...men men.
Min adoptiv mamma och jag är helt olika, har helt olika syn på livet, vad som är rätt och fel. Men vi har alltid accepterat varandras olikheter...Eller alltid va väl att ta i...för i tonåren gick det vilt till.

Jag måste nog hålla med om det här med släkten...Låter kanske skit dumt om jag säger mamma´s släkt mer än pappas. Då Vi har mammas släkt runt hörnet typ.
Men ibland kan jag få mail från min kusin...
Synd att du jobbade för vi träffades hos mormor igår. Då har mamma och min moster och min kusin vart och hälsat på mormor. Å mamma har inte äns frågat mig. Nog för att hon har mitt schema men ibland har jag verkligen vart ledsen för att dom inte äns brytt sig om att ändra dag.
Kommer faktist på ett gäng grejer nu.. *skratt*
Samma med saker som ska gå i arv. Har jag hört...Bäst att Nadja får dom då hon är mormor´s biologiska barnbarn. VIsst... vissa saker kan jag köpa att det går till henne. Men inte alla...
Självklart tänker jag inte bråka om det...
Men när min famor dog..så hade hon redan fixat allt så alla barnbarn fick sitt. Å jag fick saker som hon visste jag gillade och betydde nått för mig.
Å i bodelningen va vi oxå med... Utan att någon oponerade sig om det.
Ja....men det är lite såna saker som stört en under åren... Men det är ju sånt man överlever med...